Det är den omtalade och omstridda signalspaningsorganisationen NSA som återigen figurerar i ett avslöjande. Den här gången ska NSA, enligt Danmarks radio, ha riktat in sin avlyssning på svensk och dansk försvarsindustri genom att få tillgång till ett datacenter och fiberoptiska kablar på ön Amager söder om Köpenhamn.
Wilhelm Agrell, professor i underrättelseanalys, fick kännedom om uppgifterna i slutet av sommaren när danska medier kontaktade honom:
– Det finns en bakgrund, säger han till GP. Den danska tillsynsmyndigheten hade fått in rapporter från visselblåsare inom den danska underrättelsetjänsten om oegentligheter som skulle ha pågått under flera år och som ett antal danska regeringar skulle ha känt till och godkänt.
Wilhelm Agrell fick ta del av ett pressmeddelande från tillsynsmyndigheten.
– Typiskt för texter från underrättelsebranschen är att man inte blir mycket klokare. Men det visade sig inte bara vara fråga om en medieanka eller rysk desinformation. Det finns ett faktiskt ärende i botten på det här. Min gissning är att visselblåsarna eller någon annan blivit förbannad och gått ut med sakinnehållet till danska medierna.
Vad säger det här avslöjandet, om det stämmer?
– För den oinvigde verkar det vara ofattbart, otillständigt och skamligt att goda vänner gör så mot varandra efter att ha haft så bra relationer under så lång tid på säkerhetsområdet. Men så fungerar det inte i underrättelsevärlden, särskilt inte när det gäller signalspaning. Man avlyssnar och tappar av all teletrafik som man kan komma åt och kan vara av något underrättelsevärde. Vän, fiende eller mitt emellan spelar ingen roll.
Varför avlyssnar man sina bästa vänner?
– Genom att avlyssna deras teletrafik kan man komma åt andras hemligheter, enkelt uttryckt.
Gör även svenska Försvarets radioanstalt, FRA, det?
– Det är troligt att man har en bred inhämtning. Det hänger samman med hur man definierar de underrättelsebehov som styr. FRA gör ju inte detta på egen hand utan utifrån de behov som regeringen och andra inriktar dem mot.
Varför är försvarsindustrin och den internationella vapenhandeln så känslig i detta avseende?
– Det är en domän som sedan länge befinner sig i en överlappning mellan privatföretagande och affärsverksamhet å ena sidan och nationell säkerhet å den andra. I vissa sammanhang är de stora vapenprojekten en central komponent i länders nationella säkerhetspolitik. Det har gått mer och mer åt det hållet även i Sverige. Från amerikanskt perspektiv är vapenexporten sedan lång tid en del av säkerhetssamarbetet med andra länder.
– Amerikanerna knyter samman länder med stora vapen- och militärtekniska kontrakt. Och där skyr man inga medel i konkurrensen med utbölingar som försöker tränga sig i på marknaden. Den amerikanska underrättelsetjänsten har kopiösa resurser och stöder det egna landets försvarsindustri. De är två delar av samma sak, och för dem är det viktigt att komma åt information även från en liten och delvis oberoende svensk konkurrent.
Säpo och Must framhåller det ökade underrättelsehotet mot Sverige. Men försvarsdepartementet och Saab hade inga kommentarer i sak till nyheten från Danmark. Ska det tolkas som att det kom som en överraskning för dem?
– Absolut inte. Det borde inte vara en överraskning för någon. Så fort man skickar ut information och kommunicerar via det globala nätet kan man räkna med att ett antal kvalificerade aktörer tappar av trafiken. Jag tror inte att det finns några så okunniga individer och enheter inom den här branschen som inte fattar det. Men vad vi inte förstår är att det kan bedrivas offensiv underrättelseverksamhet även mot vänner, allierade och partners.
