Hans Peterson Hammer, grävchef GP
Hans Peterson Hammer, grävchef GP Bild: Olof Ohlsson

Hans Peterson Hammer: En av de viktigaste granskningar vi gjort

När fembarnsmamman Nadja Blom kördes ihjäl i somras blottades inte bara en djup konflikt inom en familj. Genom inlägg på sociala medier tog släktingar och andra ställning i skuldfrågan. Med skuld avsågs inte bara ansvar för mord utan också för handlingar som ansågs ha utlöst mordet, skriver GP:s grävchef Hans Peterson Hammer.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS
|

Låt oss anta att det finns handlingar som är så avskyvärda att de kan motivera att en annan människa måste dö. Att motivet i så fall skulle kunna vara kärlek är svårt att ta till sig. När fler än de allra närmaste finner ett sådant motiv rimligt eller rent av acceptabelt kan vi vara säkra på en sak – vi har att göra med en hederskultur.

GP kommer att i en serie artiklar granska vad som kan hända när hederskulturen sprider sig bland människor. Vi kommer att göra det med röster från de allra mest drabbade: romer utsatta för hederskultur.

ANNONS

Det kommer att ifrågasättas varför GP väljer att granska romer.

Låt oss med en gång svara att det gör vi inte. Vi kommer att granska hur en kultur som skadar de allra mest skyddslösa i samhället tillåts sprida sig. Hur samhällskrafter som säger sig värna just de svagaste väljer att med öppna ögon låta det onda ske.

Det kommer att ifrågasättas varför GP väljer att granska romsk kultur.

Låt oss med en gång svara ”det gör vi inte”, även på detta. Vi granskar inte den romska kultur som skapar enhet, stolthet och sammanhang i en av de mest förföljda och våldsutsatta minoriteter världen sett.

Vi granskar hederskultur – och för att göra det har vi vänt oss till just de förföljda och våldsutsatta. Det är en helig utgångspunkt för journalistisk granskning – att ge röst åt de svagaste, att tala för dem som få eller ingen lyssnar på.

Det är därför jag vågar sätta rubriken ”En av de viktigaste granskningarna vi gjort” på den här texten.

Många människor vi pratat med har sagt att de inte vågar vara med, att de av rädsla för att bli uteslutna ur den gemenskap som är allra viktigast för dem, familjen, inte kan tala öppet. Några av dem som låtit sig intervjuas, med namn och bild, har i sista stund ångrat sig och sagt att de inte klarar att utsättas för mer hat.

ANNONS

Men andra kommer att tala öppet. Barnbruden som mot sin vilja giftes bort kommer att med öppen blick möta er och säga att hon var tvungen att bryta med familjen och skapa ett nytt liv, att det var tufft eftersom hon aldrig tillåtits att gå i skola och därför aldrig förberetts för ett liv som självständig individ.

Ni kommer att mötas av historier som fyller er med fasa. Vetskapen att de historierna repeteras, inte en gång, utan flera gånger om kommer att väcka vrede hos många av er. En flicka som fått håret avklippt av sina närmaste släktingar för att hon älskat fel man är upprörande. Två, tre eller fyra skamklippta nackar vittnar om någonting annat, någonting mycket allvarligare – en kultur, en hederskultur.

När allt det där sjunkit in väcks en stark önskan att någonting måste göras.

Då kommer vi att komma tillbaka och berätta om att det visserligen finns många som brinner för förändring. Men att ansvariga myndigheter har så anmärkningsvärt låga kunskaper om hur problemen ser ut att vi redan nu kommer att våga säga att riksdagens mål att en svensk 20-årig rom om tio år ska ha samma förutsättningar som en jämngammal svensk inte har en chans att nås.

ANNONS
ANNONS