Den 12 april 1961 landade kosmonauten Jurij Gagarin mindre än två timmar efter start med farkosten Vostok 1. Omvärlden tog emot nyheten från Moskva med häpnad, USA med chock. Sovjetunionen var först med att sända upp den första satelliten i omloppsbana 1957. Samma år var det dags för det första levande varelsen, hunden Lajka. Och nu lyckades den ideologiska och militära fienden och rivalen även genomföra den första bemannade färden framför näsan på amerikanerna.
Kapplöpningen mot rymden pågick i kalla krigets starkt polariserade värld mellan två supermakter och motpoler. Europa var delat i intressesfärer efter andra världskriget. Ett existentiellt hot var ständigt närvarande i vardagen, även i Sverige: massförstörelsevapen som i mängd och styrka skulle kunna utplåna allt liv.
1962 ställdes världen plötsligt inför avgrunden när USA upptäckte att Sovjet hade placerat robotar som kunde bestyckas med kärnvapen på Kuba. President John F Kennedy varnade den ryske ledaren Nikita Chrusjtjov för massiv vedergällning. Den 13 dagar långa Kubakrisen slutade med en sovjetisk reträtt och att hotet mot mänskligheten i varje fall tillfälligt var undanröjt.
Efter Gagarin siktade Kennedy på månen
Efter Gagarins resa satte Kennedy som mål för det amerikanska rymdprogrammet att innan 1960-talets slut landsätta en man på månen och föra honom tillbaka till jorden. Det blev en revansch och triumf när astronauten Neil Armstrong med orden ”ett litet steg för en människa, men ett jättelikt språng för mänskligheten” klev ur månlandaren Örnen som första besökare från jorden i en suddig tv-sändning den 20 juli 1969.
Det upprepades under fem resor fram till slutet av 1972 av sammanlagt tolv astronauter. Sedan har ingen varit där. Men USA har framskridna planer på att inom några år sända en man och en kvinna till månen, en uttagen kandidat är svensk-amerikanska Jessica Meir.
Hon har tillbringat 205 dygn på den internationella rymdstationen ISS, genomförde 3 279 fler varv runt jorden än Gagarin och landade den 17 april förra året på stäppen i Kazakstan. Tillsammans med amerikanen Andrew Morgan och ryssen Oleg Skripochka kom hon tillbaka till en förändrad och delvis lamslagen värld: i global smitta och munskydd, återigen starkt polariserad mellan öst och väst och indragen i en militär kapprustning. Den snabba teknologiska utvecklingen och politisk retorik ger en ny skrämmande dimension åt hot med hypersoniska robotar, osynliga torpeder, attackdrönare styrda av artificiell intelligens och med biologiska, kemiska eller nukleära laddningar.
LÄS MER:Första kvinnan till månen om fem år
LÄS MER:Jessica Meir ingår i månprogrammet
ISS är en fristad i rymden där amerikaner och ryssar lever och arbetar på ett begränsat och gemensamt utrymme tillsammans som kolleger och vänner. På jorden har deras landsmän i ansvarig ställning det mycket svårare att komma överens, i säkerhetspolitisk spänning och militär uppladdning. Det avspeglas även i rymden 60 år efter Gagarin: satsning på rymdstyrkor och en civil och militär kapplöpning mellan allt fler länder om att komma först till månen och Mars, med Kina som en växande stormakt även i rymden.
I blickfånget för Kina, Förenade Arabemiraten och USA är just nu Mars. Den amerikanska rymdstyrelsen Nasa har sedan i vintras en mycket avancerad obemannad landfarkost på planeten, Perseverance. Det kan översättas med uthållighet. Med sig har den en minihelikopter som skulle flyga själv natten till måndagen. Nu är det uppskjutet åtminstone till på onsdag på grund av ett tekniskt problem vid tester.
LÄS MER:Minihelikopter har landat på Mars
Går det som planerat blir det ännu ett historiskt steg för människan. Men mänsklighetens öde avgörs på jorden. Och även om det kanske inte gick att förutsäga pandemier är andra hot, som klimatförändring och domedagsvapen, vållade av oss själva och går att lösa i samförstånd. Som besättningen på en rymdstation.
