De allra flesta politiska strider görs upp bakom stängda dörrar. Tuffa förhandlingar. Hårda ord. Att folk lämnar i vredesmod är inte helt ovanligt.
Den senaste veckan har vi sett mer eller mindre allt spelas upp inför öppen ridå. Det har gått i en rasande takt – och det är inte en helt smickrande av svensk politik vi fått se. Å andra sidan har det gett en del nya insikter.
Självförtroendet hos V har växt
• Nu vet vi att Vänsterpartiet menar allvar. Den nya partiledaren Nooshi Dadgostar – med rötterna i Ung Vänster på Hisingen – har tagit med sig samma respektlöshet och självförtroende som den nya V-generationen i Göteborg visar till rikspolitiken. Det kommer att få betydelse för hur det här dramat slutar, och för framtiden. Att regeringen inte såg den förändringen är själva grunden till att hotet från V kunde utvecklas till en fullskalig politisk kris.
Centern har nyckelrollen
• Centerpartiet har fortfarande nyckelrollen i svensk politik. Att rösta bort statsministern och uttala hårda ord om att regeringen aldrig borde tillträtt är det många som klarar av. Men när det var gjort stod de kvar med öppen mun, utan något mer att säga. Istället pekar de på att det är Annie Lööf som måste lösa de problem de orsakat. När krutröken lagt sig är det inte säkert att alla väljare kommer att imponeras av det beteendet.
Än vet vi inte hur det här slutar, men oavsett vilket så är det trots allt Centerpartiet som på nytt sträckt ut handen och lagt fram ett förslag till lösning. Ett förslag som nog ändå måste ses som en rimlig väg ut ur ett för partiet svårt läge: de plockar bort en punkt ur Januariavtalet, men lägger samtidigt till två nya.
Enligt vad GP erfar var Liberalerna redo att släppa kravet på fri hyressättning i nyproduktion under helgen – nu avvisar partiet samma tanke. Efter misstroendeomröstningen i måndags var partiledaren Nyamko Sabuni snabbt ute och stängde dörren till det gamla Januarisamarbetet. Manövern tillhör fortfarande de mest märkliga denna händelserika vecka, eftersom den nu gör det svårare för Liberalerna att acceptera en lösning och därmed ökar risken för extraval. Något Liberalerna – mer än något annat parti – borde vilja undvika.
Skakigt regeringsunderlag
• Krisen är inte över för regeringen. Om Liberalerna inte ändrar sig, utan står fast vid att avvisa en fortsättning av Januarisamarbetet blir det svårt att undvika extraval.
I så fall krävs att Vänsterpartiet och Centerpartiet förhandlar om budgeten, något Annie Lööf helt avvisar. Med Liberalerna har regeringen och samarbetspartierna nämligen tillräckligt många mandat att få igenom budgeten utan Vänsterpartiet. Med Liberalerna på andra sidan, så skulle Stefan Löfven kunna komma tillbaka som statsminister – men får att få igenom budgeten i ett sådant scenario skulle Vänsterpartiets röster också krävas.
Just det här visar att hur skakigt regeringsunderlag Stefan Löfven har bakom sig och hur ohållbar situationen är. Och här har hans kritiker på den andra sidan av den politiska spelplanen rätt. I längden kommer det inte gå att bygga ett regeringsunderlag av partier som vägrar prata med varandra – oavsett hur den pågående krisen slutar.
LÄS MER:Regeringskrisen i fem punkter
