Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Andreas Johnsson: Det är inte synd om mig – jag skulle bara skoja lite

Bilderna där jag skojade om min ensamhet blev virala. Det var inte meningen.
Så om du tycker synd om mig: Gör inte det – jag är bara en skojare som råkade sätta fingret på något viktigt.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Allt som oftast lyckas jag bli kvar på jobbet en halvtimme efter att jag slutat, det har blivit lite av ett stående skämt. Anledningen är oftast att jag glömt att göra något och kommer på det precis innan jag slutar, men när mina kollegor frågar ”Ska inte du gå hem?” svarar jag ”Jag har ändå ingen att gå hem till”.

Det är sant. När jag kommer hem är det tomt i min lägenhet, bortsett från robotdammsugaren jag köpte i somras. Jag har döpt den till ”Cleant Eastwood”.

Deppigt va? Det tycker mina kollegor med ibland.

I måndags skulle jag återigen skoja om hur ensamt det är hemma hos mig. När statsminister Löfven sa att man bara får umgås med personer i sitt hushåll tänkte jag ”Men vem fan ska jag vara med då?”.

En robotdammsugare är funktionell – men inget trevligt sällskap.

Jag ville fånga detta på bild, för att få lite skratt på sociala medier.

Så jag tog ett kort när jag satt i min nedsuttna soffa, jag tog ett kort när jag satt själv vid köksbordet med en korv med bröd på tallriken och ett när jag sneglade ut ur fönstret. Det hela såg sjukt deppigt ut. Och lite roligt. En perfekt kombo om du frågar mig, så jag delade bilderna på Twitter.

Väl där spreds de som en löpeld. Många skrattade och delade vidare. Men framför allt: Väldigt många kände igen sig – fler än vad jag trodde.

Det var alla sorters människor. De var äldre än mig, yngre än mig och i min ålder.

Tanken med mitt inlägg var bara att driva med mig själv. Men tydligen lyckades jag också träffa en viktig punkt. Det var inte med flit. Jag ville bara skoja.

Folk frågar om jag mår bra. Jag klandrar dem inte, jag har nog aldrig sett deppigare ut.

Men jag mår bra, jag mår faktiskt väldigt bra och det är inte mig det är synd om. På lördagar har jag en zoom-fika med mina vänner i Falköping, på kvällarna spelar jag tv-spel online med min kompis Amadeus. Så sent som igår ringde min syster, tillsammans med mina syskonbarn, mig på Facetime.

Jag har det väldigt bra, pandemin till trots.

TV4 hörde av sig och frågade om jag ville vara med i Efter fem för att prata om mina deppiga bilder, jag tackade ja.

Och sedan ringde jag mormor för att berätta att hennes barnbarn skulle vara med i tv.

Sedan morfar dog 2008 har hon bott ensam, men kunnat träffa folk genom att gå till kyrkan, få besök av släktingar och resa med vänner. Nu sänds alla gudstjänster över länk, det går inte att resa och i och med att hon är i riskgrupp tvingas hon isolera sig.

Mormor, och många andra med henne, är det synd om.

Det är också synd om de som kommer hem efter jobbet, möts av tomhet – men inte har några vänner att höra av sig till.

Jag är ingen psykolog, jag är inte heller någon expert på egentligen någonting – men precis som många andra i landet är jag ensam.

Så vad vill jag egentligen komma fram till? Jag vet inte helt säkert.

Kanske bara det faktum som jag tror är viktigt för många att veta om: Att vi är tillsammans i ensamheten just nu.

Hit kan du vända dig om du mår dåligt

Mår du dåligt? Eller är du orolig för en vän eller anhörig som mår dåligt? Det är viktigt att aldrig lämna en person som mår dåligt ensam. Om läget är akut ska man alltid ringa 112 eller vända sig till närmsta psykiatriska akutmottagning.

Det finns även flera hjälplinjer och stödsajter dit man vända sig om man själv eller någon man känner mår dåligt:

Självmordslinjen har öppet dygnet runt. Där kan du prata med någon av Minds volontärer för att få stöd. De finns på telefonnummer 90101 men de har även en chatt.

Mind har även en föräldratelefon dit föräldrar till personer som mår dåligt kan vända sig. Telefonlinjen 020-85 20 00 har öppet på vardagar mellan klockan 10–15. Mer information finns här.

De har en telefonjour som är öppen för alla. De finns för att stötta, visa förståelse och dela känslor med människor som inte har någon annan att vända sig till. De finns på telefonnummer 08-702 16 80 alla dagar mellan 21 och 06 och på deras hemsida.

Du som är under 18 år kan ringa till Bris för att få prata med en kurator om det du funderar på eller om det du behöver hjälp eller stöd med. Numret är 116 111 och är linjen är öppen alla vardagar mellan 9–12 och 14–21. Det är gratis och du får vara anonym.

Anhöriga till personer som tagit sitt liv kan vända sig till Spes för stöd och hjälp. De som svarar har själva mist någon i suicid. Numret är 020-18 18 00 och de har öppet alla dagar mellan klockan 19 och 22. Mer information finns på www.spes.se.

Vårdguiden kan svara på frågor om psykisk ohälsa. På hemsidan går det också att läsa tidigare ställda frågor eller skicka in en egen fråga anonymt.

Telefonjouren som nås på 0771-800 650 är öppen vardagar mellan 13–21 och helger mellan 16–21. Linjen är bemannad av volontärer och är öppen för alla. De driver även webbtjänsten SOS-brevlådan.