Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Hej

Hej

Emanuel Karlsten
Emanuel Karlsten

Emanuel Karlsten: Den evigt anställde blir kung

Just nu har 175 personer sökt till att bli Göteborgs nästa kunglighet. Mer måste det bli. För visst inser vi att vi ska kröna vår nya regent 2025? För det är då en person ska anställas på livstid vid Korsvägens nya västlänk-station. För att bara finnas!

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Jag älskar det och tänker på det flera gånger i månaden. Det är det bästa, dummaste projekt denna stad någonsin tillåtit. Jag slukar allt som rapporteras om det, berättar för varje utböling om det spektakulära: En stämpelklocka, ett ombytesrum, personen får valfritt schema. Haha! Min stad! Vågar! Ta detta beslut!

Och allt detta kommer göra personen till Göteborgsk kunglighet. Inte en blåblodig, men samma princip. En kông? En person som frivilligt väljer offentlighet för att representera något större. Som blir avlönad, inte för att personen gör ett bra arbete eller är en härlig person, utan för att den existerar! Givetvis kan “kôngen”, likt Sveriges konung, abdikera och säga upp sig, men rimligtvis kommer vår kông känna plikt? Kôngen ska ju representera, behaga, underhålla! När det stämplas in tänds en lampa i taket. Och då vet korsvägen-besökaren Så man vet: någonstans här vandrar nu kôngen.

Är beredd på höjd skatt

Det är så briljant. Det kommer bli ett resmål för världen. Alla kommer vilja resa hit för att få en skymt av vår gemensamt finansierade skyltdocka. Göteborg blir staden med modet och galenskapen. Och ovanpå det finns ju samtidspolitiken: En “evig anställning” mitt bland alla korttidsanställningar. Eller: Vad är det att vara människa i en tid där robotar tar över våra jobb. Vad blir kvar av oss då? En stämpelklocka, ett omklädningsrum och oceaner av tid på en station på korsvägen.

Det svindlar. Jag klarar nästan inte av en dimension till. Det. Är. Så. Briljant.

Den gråa bild jag haft av Göteborg har med ett enda beslut bytts till djupaste respekt.

Det må ha bränts miljoner på skräp, korruption och en Västlänk jag aldrig riktigt begripit, men detta är de mest välinvesterade skattepengar ni någonsin har gjort. Jag är beredd att ta höjd skatt, betala specialapanage, bara detta projekt går i mål.

Egentligen spelar det inte roll vem det blir. Det behöver inte vara någon konstnär. Det får gärna vara en go gubbe som mest bara sitter på bänk och läser pappers-GP. Eller en sångerska, knypplare. En predikant? Vem det än är kommer alla tidigare kändis-tyckare blekna i jämförelse. För om vi får en egen kông, är det ju från denne man vill höra kommentarer från. Vad tycker kôngen om blåvitts bleka säsong? Hur ska kôngen fira jul? Vad har kôngen för sommar-tips? Vår stads galjonsfigur, vår gimmick. Vår nya Lisebergskanin.

”Vi tror att du är fri”

Men 175 sökande är för lite. Visst, det är tid kvar, visst jag är kanske för ivrig. Men ska vi skapa en egen kunglighet behöver urvalet vara bästa möjliga. Så låt oss avsluta med jobbannonsen. Den är lika briljant den. Har skrivits av poeten Lina Ekdahl. Och jag får inte plats med hela, men denna kolumn får avslutas med annonsens slut.

“Alla tycker om Göteborg. Tycker vi om Korsvägen? Svår fråga. Hjälp oss. Sök tjänsten. Ovanligt. Vi vet. Men det är ett jobb, ett helt vanligt jobb. Kanske inte helt vanligt. Det är fritt. Ett fritt uppdrag. Vi tror att du är fri. Vi tycker det låter så. Du låter fri. Ser fri ut. Pigg. Vänlig. Öppen. Vi orkar inte mer. Sök. Ta över. Tack.”