bostadspolitisk talesperson
Byggbolagen upprätthåller själva aktivt bostadsbristen. Detta avslöjas bland annat i en aktuell granskning i Dagens Nyheter, där man har gått igenom alla färdigställda lägenheter från förra året och visar att trots att kommunen har gett klartecken åt bostadsprojekt tar det åratal innan projekten påbörjas. Avslöjandet visar att byggherren väntar i snitt 5,5 år med att skicka in sin bygglovsansökan för att sätta spaden i marken. Alla förstår att det är ohållbart om vi ska kunna bygga bort bostadsbristen och bostadspolitikens viktigaste uppgift just nu är att snabba upp byggandet.
Övertro på byggbolagen
Det har länge funnits en övertro på att byggbolag och banker ska kunna lösa vårt behov av ett hem att kunna kalla vårt eget. Samtidigt är de aktörer som också har starka intressen av att driva upp sina egna vinstnivåer, utan socialt hänsynstagande.
Länge har den bostadspolitiska diskussionen handlat om hur vi ska underlätta för byggbolag och i förlängningen banker att maximera sina vinstmarginaler. Det har varit förslag på försämringar i bostadsstandarden, möjlighet att ta ut högre hyror eller förhindra kommunerna från att ställa krav på byggbolag. Sådant som går att tjäna pengar på, men som ger långsiktiga kostnader för samhället och för den enskilde.
De stora förlorarna är alla unga vuxna som aldrig får flytta hemifrån, de som får stressa runt i tredje och fjärdehandskontrakt med sina tillhörigheter i matkassar. Barn som drabbas av koncentrationssvårigheter och problem med läxläsning på grund av trångboddhet.
Utdraget spekulationsbyggande
Bostadsrättsbyggandet i storstäderna har blivit ett utdraget spekulationsbyggande. Ett fåtal ”släpps ut” på marknaden till hutlösa priser. Resten hålls inne för ett senare ”utsläpp” för att återigen maximera vinsterna.
De som drabbas är det unga paret som i dag får betala ett enormt överpris för sin lägenhet samtidigt som de skuldsätter sig upp över öronen. Men priset betalas också av de allra flesta som överhuvudtaget inte kommer på fråga eftersom de inte har resurser att hänga med i spekulationsracet. Det som behöver göras för lösa situationen just nu är:
* Kommunen ska alltid ställa krav på start och slutdatum vid marktilldelning. Kravet ska även kunna riktas mot mark som redan i dag ligger hos byggbolagen. Överskrider byggherren dessa tidsangivelser ska kännbara sanktioner utgå. I slutändan ska marken tas ifrån byggherren som inte färdigställer i tid.
* Vi vill ge kommunen möjlighet att i detaljplanen definiera upplåtelseform. Större delar av den attraktiva byggbara marken som är känslig för spekulation behöver reserveras för hyresrättsbyggande. Det är de goda lägena så som i centrala stan, lägen nära kommunikationer och den kustnära marken. Hyresrätterna står tillgängliga för alla eftersom de inte kräver enorma kapitalinsatser. Det lägger grunden för dynamiska städer och större jämlikhet när fler får möjligheten att bo i stadens olika lägen. Det bryter mönstret att den som lämnar det högsta budet alltid ska bli vinnare. Men det handlar också om att hyresrättsbyggande går märkbart snabbare än byggandet av bostadsrätter. Anledningen är att man tjänar mer på att bygga hyresrätter fort, medan bostadsrätter byggs i långsamma etapper för att pressa upp marknadspriset.
* Staten behöver erbjuda förmånliga lån för byggande av hyresrätter. Vi bör utnyttja att staten i dag kan låna till rekordlåg ränta och få en mängd nya aktörer att bygga bostäder på den mark som i dag står klar. Genom att gå in med 25 procent av investeringskostnaderna kan staten minska riskerna betydligt för den enskilde som bygger hyresrätter.
Marknaden har sedan länge haft stora svårigheter med att bygga många bostäder. En viktig anledning är just det som DN har visat, att bolagen bromsar byggandet för att pressa upp vinstmarginalerna. När företagen själva bär den finansiella risken för bostadsbyggande blir de för försiktiga. De reagerar genom att försöka kontrollera utbudet. De enda som gynnas av det är byggherrarna själva. Antalet bostadslösa blir bara fler när samhällsansvaret inte är närvarande. För att få ett mer behovsstyrt byggande kommer staten behöva ta över en del av risktagandet. Det görs genom vårt förslag på förmånliga statliga lån för byggande av hyresrätter.
Den enskilde får ta största smällen
Det talas om risker och vem som ska ta dem. Men när vi inte hjälps åt att ta riskerna solidariskt är det alltid den enskilde som får ta den största risken. Så ska vi inte ha det i Sverige. Bostadspolitiken är allas ansvar och det ligger i allas intresse att vi har tillräckligt många bostäder. Det är en fråga om god samhällutveckling, men också om varje barns rätt till en god uppväxtmiljö. Det är för viktigt för att lämnas över till storbolagens avancerade vinstupplägg.
Nooshi Dadgostar (V)
bostadspolitisk talesperson