Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
sdlspd75483-nh

Assistansattacken kan bli stupstock för regeringen

Dagligen kommer rapporter om människor som förlorar sin assistans, utan att något förändrats vare sig i diagnosen eller i övrigt runt personen. Vi kräver nu ett krismöte med statsminister Stefan Löfvén (S), skriver Maria Persdotter och Henrik Petrén, RBU.

Regeringens uppdrag till Försäkringskassan att bryta antalet timmar i assistansersättningen inskränker inte människors rätt till assistans. Det är budskapet från statsrådet Åsa Regnér (S) i SVT:s Agenda. Antalet assistanstimmar ska ned för att förhindra att pengar används fel i assistansbolag. Hänger det inte ihop? Nej, det tycker inte RBU heller.

Under hösten har media rapporterat om en lång rad fall där barn och vuxna med omfattande funktionsnedsättningar har drabbats av indragen eller minskad personlig assistans. Många har upprörts av att personer med uppenbara och väldokumenterade behov på obegripliga grunder plötsligt nekas hjälp. Och upprördheten blir inte mindre av regeringens och Försäkringskassans totala brist på ansvarstagande för krisen.

Mer restriktiva

Försäkringskassan skrev nyligen i en debattartikel att rätten till assistans för enskilda inte har påverkats av att myndigheten i regleringsbrev fått i uppdrag att bli mer restriktiv i sina beslut. Hur kommer det sig då att myndigheten plötsligt omtolkat en fyra år gammal dom, som man fram till att det nya regleringsbrevet kommit inte brytt sig om?

Under våren förtydligade Försäkringskassan för sin personal att vissa uppgifter (bland annat så kallad egenvård) inte längre skulle ge rätt till assistans. Detta presenterades som en del i uppdraget att minska antalet assistanstimmar. Och resultatet är tydligt, antalet personer med assistans minskar med en om dagen sedan årsskiftet.

Absurt att lyssna till

Ansvarig minister Åsa Regnér sitter fast i ett cirkelresonemang och oavsett om det bottnar i okunskap om assistansersättningens konstruktion eller om det är ett fräckt försök att vilseleda opinionen, är det närmast absurt att lyssna till. Människor med stora behov förlorar assistansen – på vilket sätt löser det problemet som eventuellt finns med att bolagen inte sköter sig?

”Ett regleringsbrev kan aldrig förändra lagen”, säger Regnér. Nej, naturligtvis ska det enda som styr antalet assistanstimmar vara hur behoven ser ut i förhållande till vad lagen stipulerar. Men uppdraget att minska antalet timmar innebär de facto att regeringen har beordrat Försäkringskassan att göra en mer restriktiv tillämpning av lagen än tidigare. Detta är exceptionellt och knappast förenligt med svensk konstitutionell rätt. Och därmed omöjligt att erkänna för ministern.

För det kan väl inte vara så illa att regeringen inte förstått vad det är man har beställt av Försäkringskassan? Nej, det är inte troligt. Då återstår bara slutsatsen att regeringen vet precis vad man gör, men vägrar erkänna den självklara logiken i att färre assistanstimmar innebär att människor med de mest omfattande funktionsnedsättningarna kommer att få mindre stöd än tidigare.

Omedelbart nödstopp

Vi har alltså:

1. En regering som har uppdragit till sin myndighet att fatta mer restriktiva beslut.

2. En myndighet som inte vill tillstå att man har fått något sådant uppdrag.

3. Dagligen nya bevis på hur människor drabbas av mer restriktiva beslut.

4. En minister som påstår att syftet med uppdraget i själva verket är att klämma åt de giriga assistansföretagen trots att dessa inte alls berörs av just denna del av regeringens politik.

RBU kräver:

• Ett omedelbart nödstopp för indragna assistansbeslut.

• Ett akut krismöte med statsminister Stefan Löfvén.

• Att regeringen ger Försäkringskassan nya direktiv. Det ska vara behoven som avgör hur många assistanstimmar som beviljas.

Maria Persdotter

förbundsordförande RBU, Riksförbundet för Rörelsehindrade Barn och Ungdomar

Henrik Petrén

generalsekreterare RBU

Mest läst