I slutet var hennes privata sovrum, där hennes halsband hängde på spegeln och hårborsten väntade på byrån, också det offentliga - en arbetsplats med höj- och sänkbar säng, blöjor, draglakan, liftar, rullstol, potta och mjuka skinn som skulle lindra trycksåren på hennes hälar.
Otaliga människor kom och gick genom ytterdörr och sovrumsdörr. De kom alltid två och två eftersom omvårdnaden krävde lyft.
Schemat var morgontoaletten, lunchen, eftermiddagsbesöket och kvällsbestyren.
Under samma dag kunde åtta olika personer tvätta henne, torka henne, servera maten, byta blöjorna, klä på och klä av, hålla handen, lägga om såren och försöka få henne att stå på benen.
Sysslorna var många och nära inpå.
Covid-19 på äldreboendena är konstaterat
Jag oroade mig för att hon hade slutat att äta. Och att hennes ångest syntes stark i hennes ögon då hon berättade att hon inte kände igen dem som hjälpte henne. De var så många, ibland var det svårt. Hon ville inte vara till besvär. Några pratade inte så bra svenska, några var unga män, en kvinna hade hon haft som praktikant under den tid hon själv jobbade inom äldreomsorgen, en sköterska inom hemsjukvården var en gammal gymnasiekompis till mig.
Under flera år har det skrivits om krisen inom hemtjänsten. Om stress, brist på personal och om att tiden med de behövande, som kallas brukare, är för begränsad.
Att bara vara hos någon som bara behöver det ingår inte i arbetsbeskrivningen. Det är nog inte nytt. Jag minns hur jag beordrades att låsa in en dement kvinna som gick runt, runt i sin lägenhet, i sin egen värld, på väg hem till sin mamma, pappa och syskon, samtidigt som jag försökt peta i henne lite lunch i steget.
Covid-19 på äldreboendena är nu konstaterat. I början av april testades 57 personal, 23 hade symptom som snuva, halsont eller feber och fyra hade covid-19.
Någon som tror på den siffran?
Enligt Göteborgs kommun var, förra veckan, 25 av stadens 7 000 hemtjänsttagare smittade.
Är det någon som tror på den siffran?
Nu startas ett specialteam av hemtjänstpersonal som ska ta hand om dessa sjuka och andra som man misstänker är smittade. Tio team, ett i varje stadsdel.
Jag är som sagt tacksam för att mamma slapp detta. Och min medkänsla är stor för alla äldre och alla anhöriga som inte bara ska bära den vanliga oron över hur ett skört liv ska levas i slutet av livet - de tvingas också hantera rädslan för en smittsam sjukdom utan botemedel som samhället inte skyddade dem från.
Där lämnade vi dem ensamma.
