Detta är ett bokslut över det mest dramatiska året i nutidens historia. Inte på grund av Donald Trump, populism, rasism, polarisering, presidentvalet, brexit, ett smältande Arktis, ett brinnande och skövlat Amazonas, Greta Thunberg, explosionen i Beirut, protester, gripanden, rättegångar, mord, attentat, krig, konflikter eller katastrofer.
Nej, snarare hänger det samman med att den svensk-amerikanska astronauten Jessica Meir i april återvände efter 204 dygn i rymden, omtumlad och glad, men till en jord med distans och rädsla mellan människor i eller utan munskydd. Aldrig tidigare har ett okänt virus fått fäste så långt borta och spritts så snabbt och okontrollerat till andra kontinenter. Det har lamslagit länder och drastiskt vänt upp och ner på tillvaron.
Efter snart tolv månader går det inte att säga när kurvorna över smittade och döda planar ut och ett slut på pandemin kan förnimmas. Konsekvenserna är oerhört stora och väntas bestå för lång tid framåt. Det påverkar politik och ekonomi och vårt sätt att leva och umgås, kanske för resten av våra liv.
Med ökad tillgång på vacciner får fler ett skydd. Men det kommer att ta månader och år innan det når tillräckligt många. Och det är rika länder som har lagt beslag på de flesta doserna för sina medborgare medan fattiga och sårbara nationer står sist i kön. I djupa och allomfattande kriser krymper utrymmet för internationell solidaritet och humanitär hjälp. De mest utsatta får det svårare och många flyr desperat med eller utan smitta. Enligt FN:s flyktingorgan UNHCR har nästan 80 miljoner män, kvinnor och barn, en procent av världens befolkning, tvingats lämna sina hem.
Samtidigt pågår strider som om ingenting hänt. FN:s generalsekreterare Antonio Guterres har under året vädjat om vapenvila mellan partnerna i oroshärdar för att istället med samlade krafter bekämpa den gemensamma fienden. Men det har varit för döva öron.
Afrika
I länder som Libyen, Somalia, Centralafrikanska republiken, Kongo-Kinshasa och Mozambique fortsätter rebeller, kriminella och/eller terrorister sina grymma attacker. Framför allt är offren obeväpnade civila. Utan urskillning dödas eller kidnappas vuxna och barn av gäng som ofta kommer med sina automakarbiner och knivar på motorcyklar eller i pickuper. Islamistgruppen Boko Haram är en mardröm i nordöstra Nigeria men även längre västerut. Rapporter förekommer om aktiviteter i grannländerna Tchad, Niger och Kamerun.
I Sahelbältet söder om Sahara, främst i Mali, Burkina Faso och Niger, sprider grupper med koppling till Islamiska staten och al-Qaida skräck med angrepp på regeringstrupper och civila. De utnyttjar etniska spänningar för egna syften med förödande följder trots en närvaro av en 15 000 man stark FN-styrka i Mali och en franskledd antiterroristinsats med 5 000 man. Svenska soldater deltar.
Den långvariga konflikten om den före detta kolonin Spanska Sahara mellan den västsahariska befrielserörelsen Polisario och Marocko ställs åter på sin spets. Orsak: Donald Trump har erkänt Västsahara, som ockuperas av Marocko, som marockanskt mot att landet går med på att erkänna Israel. De israeliske premiärministern har nu bjudit in den marockanske kungen till ett besök som tecken på den nya förbindelsen.
Mellanöstern
Med protester mot korruption och regeringens hantering av pandemin och oro i de ockuperade områdena står Israel inför ännu nyval. Ett lågintensivt krig pågår mot Iran och shiamuslimska milisgrupper, som Hizbollah, längs tre gränsfronter: Libanon i norr, Syrien i öster och Gaza i söder.
Kriget i Syrien har pågått i tio år. Den syriska regimen har med stöd av Ryssland och Iran återtagit förlorad mark och omringar det sista stora rebellkontrollerade fästet, Idlib. Nya flyktingströmmar har sökt sig norrut undan våld och svält mot den turkiska gränsen. Turkiet håller delar av norra och nordöstra Syrien och samverkar med ryska patruller. USA lämnade området åt turkarna efter ett telefonsamtal mellan president Trump och hans turkiske kollega Erdogan.
Trump har även beslutat dra tillbaka en stor del av de sista amerikanska soldaterna i Irak, ett land med svag regeringsmakt och under Irans inflytande. Även spridda IS-celler är kvar. USA:s ambassad i Bagdad har utsatts för nya attacker som antas ha skett med gillande och uppbackning av Iran. Donald Trump har, med bara veckor kvar i Vita huset, hotat med en vedergällning som kan tända en gnista i en region som beskrivs som en krutdurk.
Iran är Trumps och Israels fiende och Saudiarabien deras allierade även om saudierna, till skillnad från Förenade Arabemiraten, Bahrain, Sudan och Marocko, ännu inte är berett att normalisera förbindelserna med Israel.
Asien
Även i Afghanistan minskar den amerikanska truppnärvaron på Trumps order. Det sker under fortsatta strider mellan parter som USA har lockat till förhandlingsbordet för att diskutera villkoren för en fred, den afghanska regeringen och talibanerna. Även IS är aktivt i det krigshärjade landet.
Mellan Indien och Kina, världens folkrikaste nationer, finns spänningar längs gränsen. I det omstridda Kashmir står Indien och Pakistan, även det en kärnvapenmakt, mot varandra i en gammal och potentiellt farlig konflikt som riskerar att eskalera.
I Sydkinesiska havet bestrids Kinas territoriella anspråk av grannationerna och med politiskt stöd av USA. Risken för väpnade konfrontationer är hög med betydande närvaro av kinesisk och amerikansk militär i området. De utmanar varandra till havs och i luften även kring Taiwan, som Kina betraktar som kinesiskt.
Kinas införande av säkerhetslagar i Hongkong förbjuder i praktiken demokratisk opposition. Det är ännu en anledning till de ökade spänningarna mellan Kina och omvärlden. USA ser Kina som det största hotet ekonomiskt och geopolitiskt med en expansionistisk och aggressiv säkerhetspolitik.
Ryssland
Vladimir Putin får sitta kvar som president till 2036, och kan inte längre ställas till svars i domstol när han avgår. För väst, som anser att ryssen är skälet till ett nytt kallt krig, en förnyad kapprustning och brott mot internationell lag, är det oroande. Särskilt som annekteringen av Krim och invasionen i östra Ukraina är på väg att bli ännu en frusen konflikt.
Utbrytarrepublikerna Abchazien och Sydossetien i Georgien och Transnistrien i Moldavien skulle inte heller existera utan Putin. Efter det omstridda och i väst underkända presidentvalet i Belarus är Aleksandr Lukasjenko i händerna på ryssen för att kunna behålla makten till priset av ökat ryskt politiskt, ekonomiskt och militärt inflytande. Putin har även en strategisk nyckelroll i Kaukasus med trupp på plats för att upprätthålla en vapenvila i kriget mellan Armenien och Azerbajdzjan om Nagorno-Karabach.
Amerikansk underrättelsetjänst pekar ut Ryssland som skyldigt till cyberattacker, försök att påverka amerikansk politik och förgiftningen av oppositionspolitikern Aleksej Navalnyj. Donald Trump har hela tiden undvikit att kritisera Vladimir Putin, men tonläget väntas bli ett annat under efterträdaren Joe Biden.
En faktor till som kan leda till en vidgad konflikt är att Moldavien har en ny västvänlig president, Maia Sandu. Hon kräver att Ryssland drar tillbaka 1500 soldater från Transnistrien. Putin gratulerade Sandu till segern, men soldaterna stannar i utbrytarrepubliken som inte är erkänd av något land, men beroende av Ryssland. Kremls motivering: det skulle allvarligt destabilisera regionen.
Pandemins 2020 är snart slut, men inte smittan och återverkningar för individer och stater. Det dröjer innan vi vet om 2021 blir ett bättre år och om de förändringar vi är rimligt säkra på, som att Joe Biden blir ny president, kommer att bidra till att världen blir en mindre osäker plats.
