Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Lars-Gunnar Andersson: Bara ett fokuserande adverb

Till skillnad från andra adverb kan man placera bara på olika ställen i en mening. Men beroende på var ordet bara placeras får man olika betydelser, vilket också öppnar för att det ibland blir fel, skriver Lars-Gunnar Andersson.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

För ett par veckor sedan förekom följande rubrik i GP: ”Bra att Roy Andersson inte bara hyllas”. Alla läsare tolkar nog detta som att filmskaparen Roy Andersson även får kritik. Läser man sedan artikeln framgår det att författaren menar att det är bra att även andra inblandade i filmproduktionen får beröm, inte bara Roy Andersson.

Rubriken borde ha varit ”Bra att inte bara Roy Andersson hyllas”. Samma ord i annan ordning ger en helt annan betydelse.

Rubrikens betydelse motsägs alltså av artikeln, vilket ett par läsare påpekat. En trolig förklaring till tokigheten är att det inte är författaren som satt rubriken utan att den formulerats av en redaktör med ansvar för sidans grafiska utformning. Men rubriken måste ändå spegla innehållet i artikeln.

Kan placeras på olika ställen

En annan förklaring till misstaget ligger i ordet bara. Bara är, liksom till exempel endast, även och till och med, ett fokuserande adverb. Det betyder att det kan placeras på olika ställen i en mening beroende på vilket led som bestäms eller fokuseras av bara.

Följande meningar är alla grammatiskt korrekt svenska: Bara Olle läser GP på morgonen (ingen annan), Olle läser bara GP på morgonen (han gör inget annat) och Olle läser GP bara på morgonen (inte senare på dagen).

De flesta adverb kan inte placeras så här fritt. Det går till exempel inte att placera faktiskt, tydligen eller egentligen på det har fria sättet. De placeras som regel på den normala adverbplatsen efter det tempusböjda verbet (läser i den här meningen), och där placeras oftast även bara.

Risk för missförstånd

Som regel avgör sammanhanget vad meningen betyder, och logiskt tänkbara missförstånd uppstår inte, såvida man inte anstränger sig.

Jag minns att jag som ung läste skylten ”Fåglarna får endast matas på foderplatsen” vid fågeldammen i Slottsskogen. Vi fattar alla vad som avses, men man kan roa sig med att tolka skylten som att man på andra ställen inte bara får mata fåglarna utan även klappa dem. Med extra tryck på matas lockar man fram den tolkningen.

Efter IFK:s seger i Östersund säger Michael Stahre ”Det finns mycket att jobba på men just nu är jag bara nöjd över att vi tar tre poäng.” Han menar rimligtvis att den övergripande känslan är att han är nöjd, inte att han är missnöjd med allt annat än tre poäng.

Flytta adverbet

De potentiella missförstånden är många gånger fler än de reella. Den som vill missförstå en mening har nästan alltid möjlighet att göra det.

Men ibland blir det fel på riktigt, som i den ovan nämnda rubriken. Då är lösningen att flytta adverbet till det led som ska fokuseras.

Att man som skribent medvetet skulle använda den här nyss gjorda grammatiska analysen är inte att rekommendera. Språkkänslan sköter som regel detta med automatik, och det ska vi bara vara tacksamma för.

LÄS MER: Hur stavar man till ”de e dom”?

LÄS MER: Har du stenkoll på drygt, knappt och nästan?

LÄS MER: Dumt att kasta ankar när fartyget ska ut på färd