Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
Bild: JESSICA GOW / TT

Elaine Eksvärd: Att få hjälpa andra är den största kicken

Man får be om hjälp och man får hjälpa. Det blir ett bidrag både till din medmänniska och till planeten, skriver Elaine Eksvärd.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Plingade din telefon också till av den kommersiella dagen "Black friday"? Vi uppmanas att köpa saker för en rabatterad peng. Saker de flesta av oss inte behöver. Med tanke på sommarens överhetta på vår planet så borde transporter från Kinas kläd- och prylfabriker inte uppmanas. Jag skrev om det på sociala medier och uppmanade folk att skippa shoppinghetsen. En ensamstående mamma svarade försiktigt att hon inte önskade ha dåligt samvete för att jaga reor då hon inte har råd med annat. Hon väntade på att kunna köpa en varm åkpåse åt sin bebis för den stundande vintern. Märk min skam när jag insåg att det säkert är så det är för många.

Jag insåg att jag hade en guldig åkpåse nere i källaren, en mina tre barn inte längre behövde. Jag frågade om jag fick posta den till henne. Hon sa att hon skämdes att ta emot hjälp. Men efter en argumentation om att det inte är skämmigt att ha det ekonomiskt tufft så godtog hon åkpåsen. En åkpåse fick transport till Västerås istället för en transport från Kina.

Varför är det så skambelagt att be om hjälp? Berätta att man har det ekonomiskt tufft? Varför mobbas barn som har trasiga och kanske omoderna kläder? Är det inte märkligt att orättvisa man själv inte valt ska komma med skam och mobbning. Jag minns själv hur det var att växa upp med ensamstående mamma med dåligt med pengar. Vi lekte inte särskilt mycket för att hon tog alla extrapass hon kunde på Södersjukhuset för att kunna tjäna ihop den lilla lön hon fick. Jag träffade henne inte så mycket, men när vi sågs så hade hon det där dåliga samvetet och den där stressen. Hon gav mig kläder på kroppen och visst, det var inte så moderna kläder, men de höll mig varma. Men som barnen retade mig för i skolan.

Den där åkpåsen var fin och nuförtiden är det väldigt sällan kläder hinner bli nötta innan vi köper nya. Så jag gick ner i källaren för att hitta dessa kläder jag tröttnat på. Bara en sån sak. Att vi har ”tröttkartonger” som vi kallar damm, men som är någon annans guld. Så jag skrev i mina sociala medier om vad jag hade om någon behövde liknande, sen postade jag det till dessa behövande som faktiskt finns i Sverige. 740 andra individer gjorde samma sak och jag lovar att den där kicken av att få hjälpa nån som behöver och stoppa ytterligare en transport från Kina, den slår alla shoppingkickar du kan få.

Min vän Gabby sa en bra sak som man kan tänka på när man står i begrepp att shoppa något. Fundera på om det är något du verkligen behöver, eller om det är något som du egentligen vill-höver. Skippa köpet om det är det senare. Och gå ner i källaren i ren protest och kolla om du har något damm som kan vara en annans guld. Skriv ut det i dina sociala medier eller fråga grannen. Så vänder vi på skutan för den här planeten och folks attityder. Man får be om hjälp och man får hjälpa. Det blir ett bidrag både till din medmänniska och till planeten. Tack.