Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
 Bild: Johan Nilsson/TT
Bild: Johan Nilsson/TT

Emanuel Karlsten: Antikroppen är den nya superkroppen

I höst kommer samhället att delas upp i ett A- och B-lag: de med antikroppar och de utan. Emanuel Karlsten skriver om hur immuna kan få en gräddfil, och ett nytt klassamhälle växa fram.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Jag träffar en bekant och det visar sig att han har superkropp och att han därför kan ta i hand. Förlåt, antikropp inte superkropp. Men det känns som att han har superkropp eftersom han alltså har genomlidit en infektion av covid-19 och nu är immun. Han sträcker fram handen och det är förstå gången på ett halvår som jag har skakat någons hand.

Jag tänker att det är så här det kommer att bli. Att samhället under hösten kommer att delas upp i A- och B-lag. De med antikroppar, och de utan. Det kanske är en absurd tanke, men regering och Folkhälsomyndighet har ju bett oss förbereda för en framtid där inget kanske blir som vanligt igen.

Förra veckan rapporterades hur anhöriga börjat bryta besöksförbud och klättra in genom fönster på äldreboenden i Mölndal. Kanske hade de insett att det även finns ett C-lag: Riskgrupper och de över 70 år. Att vara isolerad i en månad eller två går väl an, men ett halvår? Förbuden klättras förbi.

Folkhälsomyndigheten säger sig förstå vidden av problemet och förra veckan kommenterade vår statsepidemiolog till DN att de undersöker olika vägar framåt.

Och så säger han det: “Vi tittar på om immunitet kan påverka att man får undantag för besök på äldreboenden”.

Det är nu det händer: Antikroppar blir superkroppar.

Det är ju en otrolig utveckling, men det har hänt förr. När Gula febern härjade under 1800-talet dog ungefär hälften av de smittade, men de överlevande utvecklade immunitet. Dessa, de tillfrisknade, reste sig över andra i samhället, men mer som super-adel än superhjältar. Historieprofessorn Kathryn Olivarius har både forskat och skrivit om perioden och menar att de ännu-inte-immuna ansågs mindre värda och hade svårt att få jobb eftersom ingen vågade chansa på dem. De immuna kunde däremot få jobb, högre lön och gifta sig eftersom de bokstavligen talat var att räkna med. Städer började segregeras, de immunrika bodde finare än immunfattiga. Konsekvensen blev att de i dubbel mening fattiga hoppade ned i de sjukas sängar. En femtioprocentig chans att uppgradera till superkropp var inga dåliga odds.

Det finns såklart enorma skillnader mellan gula febern och Covid-19. Långt färre smittade dör av den här pandemin, men tendensen att immuna kan få gräddfil är uppenbar.

Kanske kommer de immuna få en lapp att sy fast synligt på tröjan. En röd hatt? Speciella pass har redan kommit på förslag. Det var i Madrid för några veckor sedan som regionens president utlovade ett sådant. Med immunitetspass skulle man få tillgång till museum, gym och andra utrymmen som annars var avstängda. Spaniens regering slog tillbaka, dels på grund av diskriminering, men också för att det saknas tillräcklig kunskap kring immunitet. Men förutsatt att kunskapen utvecklas - kommer en utveckling mot immunitetsprivilegier kunna undvikas?

Jag vet inte. Vi vet ju nästan ingenting om framtiden nu.

Men om vi nu ska börja förbereda oss för en höst och en framtid som för alltid kommer att fungera annorlunda, behöver vi också börja formulera svar på hur vi ska hantera nya klassamhällen.