Palme var en känd och respekterad statsman engagerad mot apartheid, medlare i krig och kämpade för rättvisa. Men han var också omstridd och fruktad i en tid av kallt krig och när det ännu neutrala Sverige jagade främmande ubåtar längs våra kuster med minor, sjunkbomber och stridsberedda soldater på kobbar och skär. Ubåtsskyddskommissionen pekade ut Sovjetunionen för incidenten i Hårsfjärden 1982, och en skeptisk Palme fick protestera till Moskva.
Det fanns militärer, poliser och andra som såg statsministern som en förrädare, och i dagspressen förekom nidbilder av honom. Om Palme var älskad av sina anhängare, var han hatad av andra på ett sätt som 34 år senare är svårt att begripa.
LÄS MER:Olof Palme – både älskad och hatad
Biobesök i kallt samhällsklimat
I det kalla samhällsklimatet stämde Olof Palme och hans hustru Lisbet, en ledig fredagskväll, träff med sonen Mårten och dennes dåvarande flickvän för att se filmen Bröderna Mozart på biografen Grand på Sveavägen. Efteråt har spekulationerna varit många om de var förföljda från lägenheten i Gamla stan och om det var en organiserad mordkomplott — av högerextremistiska poliser, en hemlig rörelse som skulle aktiveras i händelse av krig, av sydafrikansk säkerhetstjänst, av terroristklassade kurder. Okända män påstås ha stått i gathörn utrustade med walkie-takies – mobiltelefoner fanns lika lite som internet och övervakningskameror – och att mördaren, en yrkesman eller inte, var posterad i avfasningen vid butiken Dekorima i hörnet Sveavägen-Tunnelgatan klockan 23.21 kvällen.
Men dessa teorier har jag aldrig trott på. Skälen är främst: Ytterst få visste att paret Palme skulle till Grand och det bestämdes sent. Att de var fullt synliga i biografens vestibul före och efter föreställningen är omvittnat. Det gäller även att det fanns åtminstone en misstänkt person som bestämt följde deras göranden genom en ruta och själv blivit iakttagen bland andra av Mårten Palme. Denna person ska ha följt efter makarna, över till Sveavägens östra sida och skyndat i förväg för att möta dem vid den blivande mordplatsen.
Det var åklagarens linje i målet mot Christer Pettersson. Om däremot flera gärningsmän hade varit inblandade i en planerad aktion skulle det ha krävts en större grupp och tur. Makarna Palme kunde lika gärna ha följt med sonen och dennes flickvän för att dricka te, fått skjuts av TCO-chefen Björn Rosengren eller gått i en annan riktning och tagit tunnelbanan. Det var en slump att de promenerade söderut och korsade Sveavägen.
Utpekande underkändes - inga tekniska bevis
Svea hovrätt friade Pettersson och underkände Lisbet Palmes utpekande. Något annat substantiellt belägg för Petterssons skuld fanns inte efter alla brister som präglat polisarbetet i början – organisation, ledning och rutinmässiga åtgärder som avspärrning, brottsplatsundersökning, förhör och vittneskonfrontationer, kort sagt hur en mordutredning ska gå till enligt läroboken.
Ett generalfel som den första spaningsledningen under länspolismästare Hans Holmér gjorde var att satsa så gott som allt på att kurdiska PKK låg bakom mordet. Han utgick inte från mordplatsen. En påstridig person som bevisligen var där för tiden för mordet, och arbetade i det intilliggande Skandiahuset, betraktade Holmér som en elefant i en porslinsbutik och avfärdade som en osannolik mördare.
Det gjorde däremot inte chefsåklagare Krister Petersson som fick ansvaret 2017. Han och hans erfarna mordutredare utgick från mordplatsen. De omvärderade vittnens iakttagelser, genomförde nya förhör, fyllde i luckor och drog nya slutsatser. De vidtog utredningar med kopplingar till bland annat den nu avlidne Skandiamannen Stig Engström, hans vän vapensamlaren, deras umgängeskretsar och dammsög villor där de befunnit sig.
DNA antas spela avgörande roll
Dåvarande spaningsledaren Stig Edqvist sade till mig för tio år sedan att en ny DNA-undersökning av Olof Palmes kläder inte gav något spår efter mördaren. Men nu antas DNA spela en kanske avgörande roll när Krister Petersson på onsdagen förväntas uppfylla sitt löfte om att presentera lösningen på Palmemordet.
Att det inte bara är en kedja av indicier med antaganden är en självklarhet. Han måste för första gången i utredningens historia lägga fram tekniska bevis, rimligen ett vapen som kan kopplas till gärningsmannen vid tiden för mordet.
Om den utpekade mördaren är död läggs förundersökningen ner utan domstolsprövning. Många nöjer sig säkert med det för att gå vidare, men inte alla. För många kan ett mord på en statsminister inte ha en så enkel lösning även om vi väntat på den i 12 521 dagar.
