Hon skriver fram kolonialismens tabu

För 15 år sedan åkte författaren Igiaba Scego buss i landet hon är född i, Italien. När kontrollanten kom hittade hon inte biljetten, vilket gjorde att hon genast dömdes ut som "clandestino", en illegal immigrant.

- Jag gick direkt hem och skrev om en muslimsk kvinna som ville köpa korv. Hon tänkte begå en synd för att bevisa att hon var italienska. Men hon äter den inte trots allt, eftersom hon kommer på att hon kan vara italiensk på sitt eget sätt, säger Igiaba Scego.

Först det senaste årtiondet har Italiens koloniala historia letat sig in på allvar i skönlitteraturen. Igiaba Scego är en av de nya röster som undersöker hur landets förflutna fortfarande är närvarande, i stadsbilden, politiken och folks medvetanden.

Bryter tabun

Själv född i Italien 1974 av somaliska föräldrar var Igiaba Scego den enda svarta i sin skola, vilket gjorde henne blyg och rädd. Men i biblioteket lärde böckerna henne att hon inte var ensam. Där var historia också något mer komplext än i skolböckerna.

- I en globaliserad värld måste vi läsa Europas historia sammankopplad med den övriga världen. Man kan inte tänka på Dante Alighieri utan att se hans inspiration från islamsk kultur, säger hon i ett långt italienskt ordflöde och lägger till:

- Men det saknas en reflektion kring kolonialismen i Italien och hur den hänger ihop med skapandet av rasistiska stereotyper – som i dag används på nytt om flyktingarnas kroppar.

I "Adua" flätas tre historiska perioder ihop, den italienska kolonialismen i Östafrika, Somalia på 1970-talet och dagens Europa där flyktingar tar sig över Medelhavet. Berättelsen handlar om Zoppe, som var tolk i Italien när landet invaderade Etiopien. 40 år senare gör hans dotter Adua samma resa till Rom, i drömmen om en karriär som filmstjärna.

- Kolonialismen är hemsk men den är också en kulturell bro. Adua drömmer om Italien som ett paradis. Men som så många möter hon ett system som äter upp henne.

Patriarkatets ansikten

Både far och dotter råkar illa ut i Italien. Zoppe misshandlas svårt av fascister och den unga Adua utnyttjas i porrfilmsbranschen. Som kvinna drabbas hon av två olika uttryck för patriarkatet. Det ena representeras av den hårda somaliska pappan som inte kan prata med sin dotter.

- Jag ville nämna könsstympningen av kvinnor, för det är en så reell konsekvens på kvinnors kroppar. Jag har tur för mina föräldrar ville inte att det skulle göras på mig, säger hon och pratar om att de senaste årens inbördeskrig också har slungat de somaliska kvinnorna bakåt i tiden.

I Italien finns i stället sexualiseringen av kvinnokroppen, som Igiaba Scego kallar för ett regelrätt krig mot kvinnor. Och den svarta kvinnan anses särskilt tillgänglig.

- Hon översexualiseras och den svarta kroppen betraktas som något som kan kastas bort.

Rasismen kvar

Bokens vuxna Adua lever med en ung somalisk flykting, som kallas "Titanic", en galghumoristisk benämning Igiaba Scego har hört om de som kommer med båtarna över Medelhavet. De koloniala värderingarna av kroppar lever kvar.

Rasismen i Italien är institutionaliserad, menar Igiaba Scego. Många andra generationens invandrare som fötts i landet får inte ens automatiskt medborgarskap.

- Det kan skapa en enorm ilska och frustration om ditt land inte vill ha dig. Italien behöver förändras, säger hon och sätter sitt hopp till både aktivism och litteraturen.

Med sina böcker har Igiaba Scego också lyckats bryta flera av landets tabun.

- Du kan säga det jag säger i 20 historiska böcker. Det har förresten gjorts, jag har köpt dem! Men romaner är lättare att ta till sig. Jag ville skriva något som stannar i hjärtat.