I brittiska städer finns nästan alltid något område där det forna imperiet gör sig påmint. Där ligger de indiska och pakistanska restaurangerna tätt, saributikernas skyltfönster bågnar av färg och kryddoften ligger tät utanför livsmedelsaffärerna.
Det vore väl en överdrift att påstå att Första Långgatan är en sådan gata, men en god början finns. Flera indiska och en nepalesisk restaurang ligger här, liksom en livsmedelsbutik med rissäckar, kryddor och roliga inläggningar. Nära Järntorget ligger juvelen i kronan: Maharani. Den har funnits ett tag och försöker nu ta ett steg från lunch take away mot mer av fine dining.
En vanlig vardagkväll behöver ni inte boka bord försäkrar man från restaurangen per telefon. Mycket riktigt finns det gott om plats i den varmt färgsatta lokalen. Kuddar, tunga träskåp och en och annan detalj ger indienvibbar.
Vi förlorar oss ut i samtal om järnvägsresor i Indien på 80-talet och vilken indier som är bäst i Edinburgh. Men visst ja, vi ska ju beställa mat också. För att sätta fart på smaklökarna får vi en extrarätt från köket, ett hårt papadumbröd med en salsaliknande frisk röra på tomater, koriander och lök.
Maharani har ett utbud med indiska tapas och vi bestämmer oss för att dela en tallrik mix six (145 kr). Ett trevligt utbud med vackert upplagda smårätter anländer. Där finns små spännande lammburgare, kikärtssallad, illröda currykryddade räkor, friterade lökringar och bitar av kycklingfilé marinerad med bland annat granatäpplekärnor. Smakerna är fylliga och råvarorna behandlade med omsorg. Det här är en riktigt stark start.
Indisk öl till är kanske inte det mest spännande valet, men den tämligen standardartade vinlistan såg inte så lockande ut. Den lätta lagern Kingfisher fungerar till det mesta.
Den ena av oss har beställt chicken tomato kut (109kr), en gryta där kycklingfilén kryddas med bland annat tamarind, curryblad och fänkål. Detta simmar i en mustig tomat- och kokosmjölkssås.
På andra sidan bordet placeras rätten kumb lamb palak (129 kr). Grytbitar av lamm blandas med champinjoner, lök och vitlök och kryddas med bland annat koriander, kummin och nejlikor och serveras med fräst spenat. De flesta lammbitarna är saftiga och möra, och spenatröran gifter fint ihop kött, kryddor och svamp.
Till detta får vi mjuka, nygräddade nanbröd – ett vanligt och ett smaksatt med nötter – och en skål med kryddoftande ris.
Runt om oss förs samtal medan händerna plockar med bröd och mat. Indisk mat är social i det att den är lätt att dela med sig av och inbjuder till utsträckta gafflar och brödbitar över borden. Ett gäng pratiga väninnor, ett par familjer och några par får lite senare sällskap av gäster med tydligt indiskt påbrå som initierat talar med ägaren och snart har bordet fullt med mat.
Våra huvudrätter är rikligt tilltagna och vällagade, definitivt ett kliv uppåt från lunchindiernas röror. Men särskilt innovativa är de inte och det är en bit kvar till fine dining. Maharani serverar snarast prisvärd och hederlig indisk husmanskost, vilket sannerligen inte är dåligt.
Visserligen är vi mätta men lite indiskt te och den speciella glassen kulfi (59 kr) får rum. Det är den enda desserten på menyn, men typisk för det indiska köket. Den kalla, lite smöriga mejerirätten med pistagenötter väcker åter minnen av Indien. Värmen, de evighetslånga tågen och ropen från de ambulerande teförsäljarna: chai chai. Det är fint att en liten del av subkontinenten har landat i Göteborg. Den får gärna bli större. Saributik, någon?