Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
Ylva Eggehorn har skrivit i hela sitt liv. Hon har varit kulturjournalist sedan 1970-talet men framför allt är hon känd för sina dikter, psalmer, romaner, sångtexter, pjäser och musikdramatiska verk. Hon har också översatt utländsk litteratur. Nu fyller hon 70 år. Bild: Christine Olsson

Ylva Eggehorn berättar historien om hur hon blev troende

När Ylva Eggehorn och hennes man blev ägare till ett gammalt missionshus anade de inte att det skulle bli ett centrum för den alternativa kristna rörelsen i Stockholmsområdet på 1970-talet.
– Vi ville göra något för andra, säger hon.

Ylva Eggehorn och maken Georg köpte Hannagården i Sorunda söder om Stockholm 1972. Hon var då 22 år.

– Vi ville skapa en plats där man kunde prata, sova ut, gråta ut, kanske måla till sin första utställning. Det var ju en sådan tid då. Och det gick mycket bättre än vi kunde ana, säger Ylva Eggehorn.

Centrum för Jesusrörelsen

Hannagården blev något av ett centrum för det som brukar kallas Jesusrörelsen; den kristna grenen av 1960- och 70-talens alternativa ungdomskultur. Antihierarkiskt tänkande, solidaritet, öppenhet för andliga erfarenheter och ett enkelt liv nära naturen – det var några av inslagen.

– Och en massa skratt och sång runt matbordet! Hela den rörelsen var en rungande protest mot materialismen som följde med välståndet efter andra världskriget.

Alla möjliga sorters människor kom dit ­– hemlösa, biskopar, sökare och många som aldrig satt sin fot i en vanlig kyrka. Några stannade en eftermiddag, andra ett par år.

Har skrivit i hela sitt liv

Just nu håller Ylva Eggehorn på att skriva en roman om den här tiden. Det blir hennes tredje berättelse på självbiografisk grund efter ”Kvarteret Radiomottagaren” (1994) och ”Liljekonvaljekungen” (2000).

Skrivit har hon gjort i hela sitt liv. Hon har varit kulturjournalist sedan 1970-talet men framför allt är hon känd för sina dikter, psalmer, romaner, sångtexter, pjäser och musikdramatiska verk. Hon har också översatt utländsk litteratur.

Mycket har anknytning till hennes kristna tro, men faktum är att hon var ateist från början.

– Jag växte upp i ett vanligt hem i Stockholms södra förorter. Där fanns mycket kultur och engagemang i tidens frågor men inget prat om Gud. Ingen vettig människa trodde på Gud där jag växte upp.

Vägrade konfirmera sig

Konsekvent som hon var vägrade Ylva att konfirmera sig. Men när hon gick in i en depression i yngre tonåren var det som om tron sökte upp henne i stället. Hon låg vaken en natt och upplevde plötsligt en sällsam närvaro. Den var lugn och varm och kändes som kärlek.

– Det störde mig först att det var en upplevelse utan språk, jag som annars hade språk för allt. Nu skedde något utan ord, det var intellektuellt förödmjukande och jag hoppades att det skulle gå över.

Det gjorde det inte. Det kom tillbaka och blev starkare. Till slut fick Ylva Eggehorn helt enkelt kapitulera.

Hur hade ditt liv sett ut utan den upplevelsen?

– Jag vill inte överdriva dess betydelse men jag hade nog kunnat bli en tunn blå rök av intellektualism och abstraktioner. Jag hade kanske inte kommit ur den självbyggda fästning som böckerna var.

Hon lärde sig att bli mer jordad i sin kropp. Teologen och litteraturvetaren Ylva Eggehorn insåg att allt inte handlar om huvudet. Med åren har hon också hittat sin humor.

– Jag var ett allvarsamt barn som skrev dikter och ville rädda människor i nöd. Nu tar jag inte mig på så stort allvar. Det är befriande att kunna skratta åt sig själv. Jag kan också gå här ute bland träden och höra dem tala, och de har humor! Sedan om det är en fantasi eller inte, det bryr jag mig inte ett skvatt om.

Har dragit ned på takten

Ylva Eggehorn bor med sin Georg i ett hus i närheten av Hannagården som de fortfarande driver, även om de har dragit ned på takten. De anordnar kulturdagar, retreater och skrivarhelger. Deras vuxna barn arrangerar också olika kulturevenemang på gården.

Nu planerar Ylva och dottern Elisabeth sin kommande teaterföreställning ”Polhems Underwerk” i centrala Sorunda.

– 30 personer på scenen, tre generationer och massor med ungar. Helt underbart och helt utmattande!

Ylva Eggehorn älskar teater och skriver bland annat återkommande för Stadra sommarteater i Bergslagen. Allt hon gör måste inte ha en uttalad kristen anknytning.

– Men vad är kristet? Måste en kristen bagare baka kristna bullar? Jag kan inte dela upp tillvaron på det sättet. Antingen har man sin tro som en ideologisk överbyggnad som man måste stå på tå för att nå upp till. Eller så är den ett grundvatten som gör att jag blir mera människa.

Ylva Eggehorn

Ålder: Fyller 70 år den 6 mars.

Gör: Författare.

Bor: Hus i Sorunda söder om Stockholm.

Familj: Maken Georg, två vuxna barn och ett barnbarn.

Så firar hon födelsedagen: Med de närmaste.

Bakgrund: Psalmförfattare, poet, föreläsare, har skrivit flera romaner och även texter för scenen. Drivit Hannagården sedan 1972 som tidigt blev ett centrum för den kristna alternativa rörelsen. Har fått ett 20-tal litterära utmärkelser. Varit gästprofessor i creative writing i USA.

Kuriosa: Var som ung poet med i Hylands hörna 1962, tolv år gammal. ”Jag var ett allvarligt barn och tyckte inte alls om Hylands skämtsamma ton. Han frågade vad jag hade i veckopeng. Oförskämt, tyckte jag. Jag var ju där för att tala om mitt författarskap”.

Senast utgivna bok: ”Rötter och krona: En fastevandring under träden” (2020).

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.