Nyinflyttad på Skånes sydkust sitter Anders Kompass i huset och skriver på en memoarbok om sitt yrkesliv. Officiellt har han semester från uppdraget som ambassadör i Guatemala. Men i realiteten övergår ledigheten i pensionering från utrikesdepartementet den 1 september.
Sitt gästland fick han lämna abrupt när det fanns plats på ett franskt evakueringsplan under coronapandemin. Inga avsked hanns med.
– Det är märkligt. Skönt att komma därifrån, till det här paradiset där man kan röra sig fritt, med avstånd till människor men nära naturen. Att kunna slappna av och vila men ändå ha kvar alla dessa upplevelser från en del av världen där situationen är fruktansvärd för de allra flesta människor.
Rik erfarenhet
Anders Kompass är känd som en person med ett stort engagemang för utsatta. Detta engagemang försatte honom i hans livs svåraste situation när han som FN-tjänsteman slog larm om sexuella övergrepp utförda av soldater inom FN.
Att han avslutade sin ämbetsmannakarriär i Guatemala är en slump som liknar en tanke. Det var nämligen där han inledde sitt livslånga internationella engagemang. Han kom dit som 20-årig utbytesstudent för att lära sig spanska. Det året förändrade allt – han fick vänner för livet men fick också upp ögonen för alla de problem som tyngde detta natursköna lilla land i form av våld, korruption och extrem fattigdom bland ursprungsbefolkningen.
Han återvände senare till Centralamerika för att bygga upp kontor för mänskliga rättigheter för Frikyrkan hjälper (numera Diakonia).
– Den erfarenheten har gett mig perspektiv, som har varit en rikedom för mig när jag sedan har gått in i de här stora strukturerna som FN och UD.
Har tagit risker
I snart 40 år har Anders Kompass arbetat med utvecklingsfrågor och mänskliga rättigheter på uppdrag av Diakonia, FN och UD. Han har bland annat medlat mellan FMLN-gerillan och regeringen i fredsprocessen i El Salvador, öppnat FN-kontor för mänskliga rättigheter i Colombia, Mexiko och Guatemala. Han har alltid följt principen att röra sig ute i fält, inte gömma sig i fina bilar och på kontor utan möta civilbefolkningen i deras miljöer.
Det har ibland inneburit stora risker, särskilt när han har rest utan eskort i konfliktområden. Sådana gånger har råd och varningar från lokalbefolkningen varit hans enda skydd. Ibland har han fått sätta all tillit till sig själv, och förhoppningen om en skyddande ängel.
– Jag har råkat åka rakt in i ett område där gerillan varit, och sett de här gerillapojkarna komma fram svettiga med fingret på hanen. Då har det handlat om sekunder, och att man har kunnat få ögonkontakt.
Vägrade sluta
Men när han larmade om franska FN-soldaters övergrepp mot fattiga pojkar i Centralafrika hjälpte inga skyddande makter. Kompass belades med munkavle, smutskastades och uppmanades att lämna sitt uppdrag som chef för fältavdelningen inom FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter. Han vägrade.
– Jag såg mig aldrig själv som en visselblåsare, säger han.
– Men det var faktiskt en journalist från BBC som sa till mig då 2017, att "i den stunden du vägrade att avgå, då blev du visselblåsare". Då trillade polletten ned.
En intern utredning visade att han inte hade begått tjänstefel, vilket hans överordnade påstått. Han själv var hela tiden övertygad om rättfärdigheten i att skydda barnen. Ändå var denna händelse nära att ta knäcken på honom.
– Jag höll inte på att klara det. Och det var väl också en lärdom i livet, att jag hade använt all min energi åt att stå upp för andra människor. Men när det handlade om mig själv var jag mycket mer sårbar. Hade det inte varit för min fru och mina vänner hade jag nog inte klarat det, säger han och tillägger:
– Det tog oerhört hårt. Och jag ska erkänna att jag nog fortfarande inte är helt återställd.
Unga har tackat
Efter att han friats valde Anders Kompass att lämna FN. Utrikesminister Margot Wallström välkomnade honom tillbaka till UD, där han alltså avslutade sin karriär. Han har på senare tid börjat ge föreläsningar och har då mött unga svenskar som har inspirerats av hans mod. De har tackat för att han vågade höja sin röst, en tacksamhet som har förvånat honom.
– I ett land som Sverige år 2020 borde det vara en självklarhet. Men så småningom har jag förstått att det inte är det heller i Sverige. Man måste hela tiden återerövra kraften och viljan, och förståelsen av att man kanske måste våga.
Anders Kompass
Ålder: Fyller 65 år den 25 augusti.
Gör: Latinamerikaexpert, Sveriges ambassadör i Guatemala. Tidigare vid FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter.
Priser i urval: Utmärkelsen årets FN-vän av Svenska FN-förbundet 2015. Hillesgårdspriset 2016 med motiveringen: "Han hade modet att stå upp för sanningen och slå larm när barn for illa, och han stod fast även när han blev utfryst och anklagad av FN-systemet”. Stig Dagermanpriset och Karin Söder-stipendiet 2017.
Bor: Snårestad, en liten by utanför Ystad.
Familj: Hustrun Flaminia Minelli och vuxne sonen Martin som bor i Madrid. Två hundar.
Så firar jag födelsedagen: ”Som situationen är så blir det nog väldigt lugnt här hemma med min fru. Om vädret tillåter kanske vi kan ha lite vänner på en lunch i trädgården.”
Om att fylla 65: ”Nu har jag semester till den 1 september, sedan börjar jag officiellt nästa fas, pensioneringen. Jag vet inte om jag är beredd – är man någonsin beredd? Jag har ingen intecknad kalender, och det kommer kanske att kännas konstigt. Men jag tror att det kan bli ganska skönt.”
Läser: ”Jag läser mycket. Just nu, för att upptäcka Skåne där vi bor, läser jag 'Österlen: upplevelser, upptäckter och nya utflykter'.”
Så rensar jag tankarna: ”Genom promenader i skogen och vid stranden. Jag älskar naturen och det är det bästa sättet att koppla av och finna vila.”
