”Vi har kunnat lindra nöd”

Hennes mamma var formgivaren och författaren Helena Henschen som bland annat skrev släkthistorien ”I skuggan av ett brott” om de von Sydowska morden på 1930-talet. Pappa Gunnar Ohrlander skrev ett 30-tal böcker och dessutom tidningskrönikor under signaturen Doktor Gormander.

Av ett sådant barn hade man kanske kunnat vänta sig en konstnärlig karriär. Desto mer häpna blev föräldrarna över att dottern sökte till Handelshögskolan i Stockholm.

– De har alltid låtit mig göra vad jag vill. Men de var nog lite chockade och undrade hur det här skulle gå, säger Kristina Henschen.

Intervjuade Nelson Mandela som 17-åring

Det undrade hon själv också när hon började på denna plantskola för näringslivets toppositioner. Hon var 24 år – ”jag kände mig jättegammal” – och hade jobbat och studerat utomlands. Hon hade pluggat kommunikation i England, ryska i Moskva och Sankt Petersburg och frilansade som journalist bland annat från kriget i Bosnien. Journalistdebuten gjorde hon som 17-åring, när hon fick intervjua Nelson Mandela för en SVT-dokumentär när han frigavs från fängelset.

– På Handels fanns det människor som precis hade gått ut Sigtunaskolan eller andra privatskolor. Det var otroligt märkligt för mig, och också en helt annan krets av människor än dem jag hade mött på Farsta gymnasium.

Föräldrarna hade inte behövt oroa sig. Det gick bra – hon fick vänner för livet och ser det som en nyttig process att ha gått på Handels. Där lärde hon känna sig själv, både när det gällde vad hon ville och inte ville med sin framtid. Det blev inte näringslivet, det blev internationell ekonomi och senare bistånd, utrikespolitik och mänskliga rättigheter.

Det första utlandsuppdraget efter studierna blev ett tre år långt förordnande för FN:s utvecklingsprogram UNDP i Armenien. Kristina Henschen hade med sig sin man och treåriga son när hon flyttade dit 2002, och födde sitt andra barn på ett armeniskt sjukhus.

Födde barn i Armenien

– Man kan säga att saker som kvinnovård och förlossningar, hur livet blir till, hur en människa dör, allt det där är så omgärdat med kulturella särdrag när du kommer till ett land. Jag tyckte det var en fantastisk upplevelse att få barn där.

Hon hittade finansiering för ett stort program om mänskliga rättigheter som bidrog till att introducera ombudsmannainstitutionen i Armenien. Men hon jobbade också med jämställdhetsfrågor och mot människohandel och droghandel. Samtidigt hade hon hela tiden med sig fascinationen över att få leva i ett land som kanske var så långt ifrån ett turistland man då kunde komma.

Världens första kristna land

– Det är otroligt litet, världens första kristna land, och ett väldigt stolt och kraftfullt folk. Det var över huvud taget ett spännande land att få vistas i och en ynnest att få lära känna.

Tillbaka i Sverige fortsatte hon med projekt runt mänskliga rättigheter, som Sidaanställd i Ryssland och Belarus. När maken Fredrik Wadström blev utrikeskorrespondent för Sveriges Radio i Moskva 2008 flyttade hon med dit och fortsatte arbeta för Sida på plats i flera år. Hon samarbetade med ryska organisationer som exempelvis den nu förbjudna Memorial, och såg ett fönster glänta mot demokratiska rättigheter.

– Det fanns en liten öppning där i historien, som har varit så värdefull att få uppleva. Och den finns kvar på något sätt, även om den inte syns så tydligt just nu. Jag vet att många i Ryssland är väldigt upprörda och ledsna över det som händer nu med Rysslands krig i Ukraina. Det som sker i Ukraina måste utredas som krigsförbrytelser och människor ska ställas till svars.

Uppdraget som generalsekreterare för Radiohjälpen

Hon har också pluggat en kort tid i östra Ukraina, och efter sammanlagt sju–åtta år i regionen och flera års studier i ryska kallar hon sig slavist. Men uppdraget som generalsekreterare för Radiohjälpen har också sin charm. Det handlar om att fånga upp engagemang och få folk att se att de är en del av något större, menar hon. Insamlingarna Världens Barn, Musikhjälpen och en omfattande humanitär Ukraina-respons är några exempel på hur. Hon har just avslutat arbetet med 2021 års redovisning och känner sig nöjd.

–  Vi har förra året nått mer än 13 miljoner människor med det vi gör. Kunnat rädda liv, förändra liv, lindra nöd. Det är jag väldigt stolt över.

”Det som sker i Ukraina måste utredas som krigsförbrytelser och människor ska ställas till svars.”