Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Hej

Hej

Annelie Pompe, äventyrare och krönikör. Bild: Anders Hofgren
Annelie Pompe, äventyrare och krönikör. Bild: Anders Hofgren

Annelie Pompe: Vem är du när allt stannar upp?

En magisk paddeltur i gryningen gav äventyraren Annelie Pompe inspiration till den här krönikan. ”Den där morgonen för någon dag sedan var luften alldeles stilla, precis som havet. Att sätta sig i kajaken var mer som att klä på sig en förlängning av kroppen, ett sätt att komma närmare vattnet”, skriver hon.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Tystnad betyder inte bara avsaknad av ljud. Den har ibland en egenartad närvaro. Naturen till exempel, är tyst på ett särskilt lugnt sätt. Har du någonsin lyssnat på den sortens tystnad? Jag hörde den extra tydligt häromdagen, under en av de fåtal dagar när havet på Västkusten var stilla. Det är fint att paddla kajak alla dagar, men stilla dagar är ändå speciella. Man kan nämligen höra tystnaden mellan paddeltagen, lyssna på mellanrummen.

Det är tystare på morgonen. Innan de flesta har vaknat och startat sina bilar, båtar eller byggprojekt så hör man allt annat bättre. Stillheten märks liksom i luften. Den där morgonen för någon dag sedan var luften alldeles stilla, precis som havet. Att sätta sig i kajaken var mer som att klä på sig en förlängning av kroppen, ett sätt att komma närmare vattnet.

Ljudlöst gled kajaken iväg från bryggan. Havet var kallt, man kände kylan genom botten av sittbrunnen, hur den vandrade uppåt. Mellanrummet mellan kroppen och kajaken höll mig varm nog för ett par timmars mjuk paddling. Det var ingen idé att paddla snabbt. Då hade det inte funnits tid till att se eller ta in allt omkring. Ibland slutade jag paddla och bara gled fram.

Det är fint att hinna lägga märke till mellanrummen. Jag hann se hur fantastiskt soluppgången målade klippväggen med snö i olika kalla och varma färger. Mellan öarna skymtade man den oändliga horisonten.

Det slår mig att större delen av 2020 var som ett enda stort mellanrum. Vi var mer eller mindre tvingade att stanna upp. Om att hålla avstånd också är att hålla mellanrum så var det förra årets tema. Kanske är hur vi använder mellanrummen en stor del av det som definierar oss. Vem är du när allt stannar upp och det blir mer tomt och luftigt?

När man lagt märke till de stora mellanrummen kan man också hitta de små mellanrummen. Det är ju platserna mellan orden i den här krönikan som definierar den och gör den läsbar. Platsen mellan varje paragraf har en egen berättelse och tid för eftertanke, Har du lagt märke till dessa mellanrum; De som finns mellan andetag, mellan meningarna som någon säger, mellan sömn och vakenhet?

Vi svenskar som verkar gilla ordet ”mellan” borde väl ha koll på mellans rum också. För rum är nog precis vad det är. Man kan ju göra lite vad man vill med rum. Fylla dem med prylar och idéer, eller låta dem vara tomma och vilsamma. På tal om vilsamt så är det ett av de bästa råden jag fått av meditationslärare; Lägg märke till mellanrummen mellan dina tankar. I min roll som äventyrare i både yrke och själ kan jag inte undgå att tycka att varje mellanrum har en potential. Där finns något spännande och utforskat, särskilt mellan tankarna.