Västkusten förr
Skidåkaren på Avenyn
Den 17 november 1995 står GP-fotografen Sören Håkanlind på Götaplatsen och tar ett legendariskt göteborgskt reportagefoto. Snökaoset i november 1995 var av den magnituden att alla göteborgare som var med har historier att berätta – om inställda tåg och bussar, pulsande på trottoarerna, den plötsliga och oväntade tystnaden i en storstad där det bara (och knappt ens det) gick att ta sig fram till fots. De flesta minns också vänligheten från dessa snödagar. Det var en alldeles lagom mild och tillfällig göteborgsk naturkatastrof. Hotell serverade varm choklad och lapplisor hjälpte bilister att hitta insnöade bilar.
Västkusten förr
Is i fiskhamnen
I januari 1929 drog kylan in över hela Nordeuropa och lamslog färjelinjer och fartyg. På många håll låg kölden kvar en bit in i mars. Här syns delar av den göteborgska fiskeflottan översnöad och nedisad i Fiskhamnen. Det är den 16 januari 1929.
Västkusten förr
Översvämning på Skeppsbron
Den 12 juli 1937 fick mjölkhandlaren i Merkurhuset på Skeppsbron hantera mer vatten än mjölk. Fastigheten – byggd år 1897 och numera den äldsta på Skeppsbron – har varit sällsamt ofta drabbad av översvämningar. I denna hörnlokal låg sedan i många år lämpligt nog butiken Kanotcentrum. Byggnaden ägdes länge av rederiet Svenska Lloyd.
Västkusten förr
Stormen drar in över Långedrag
Stormen drar över hamnen i Långedrag den 10 oktober 1923. Detta göteborgska höstväder var en riksnyhet. Dagen därpå rapporterade Svenska Dagbladet:
Stormen började redan i natt och vid ½ 5.tiden på morgonen hade den nått fullständig orkan. Då registrerades vid Klippan 34 sekundmeter, vilket torde vara den högsta vindhastighet, som förekommit där, sedan mätaren uppsatts. På morgontimmarna sjönk hastigheten åter, men den var dock aktningsvärd nog under hela dagen. Ännu vid 5-tiden på eftermiddagen avlästes 20 sekundmeter.
Frampå kvällen mojnade vinden. Även om man icke känner till de av vindmätaren registrerade siffrorna, kunde man dock konstatera, att stormen var en av de våldsammaste, västkusten haft känning av på länge. Redan i natt och under hela dagen sletos massor av tegelpannor och plåtbitar loss från taken och slungades ned på gator och gårdar. På flera håll ha träd brutits av, och på Norra Hamngatan blåste en gatlykta ned och ett liknande missöde rapporteras från Majorna.
Stormen började redan i natt och vid ½ 5.tiden på morgonen hade den nått fullständig orkan. Då registrerades vid Klippan 34 sekundmeter, vilket torde vara den högsta vindhastighet, som förekommit där, sedan mätaren uppsatts. På morgontimmarna sjönk hastigheten åter, men den var dock aktningsvärd nog under hela dagen. Ännu vid 5-tiden på eftermiddagen avlästes 20 sekundmeter.
Frampå kvällen mojnade vinden. Även om man icke känner till de av vindmätaren registrerade siffrorna, kunde man dock konstatera, att stormen var en av de våldsammaste, västkusten haft känning av på länge. Redan i natt och under hela dagen sletos massor av tegelpannor och plåtbitar loss från taken och slungades ned på gator och gårdar. På flera håll ha träd brutits av, och på Norra Hamngatan blåste en gatlykta ned och ett liknande missöde rapporteras från Majorna.
Västkusten förr
Ångbåten ”Albrektsund” får en smäll
Marstrandsbolagens trotjänare ”Albrektsund” kan antas ha fått några törnar mot Stenpiren denna stormiga dag på 1920-talet. Denna ångare med 290 hästkrafter – byggd på Kockums i Malmö år 1890 – gick vanligen turen Göteborg-Marstrand-Skärhamn-Mollösund-Gullholmen-Fiskebäckskil-Lysekil-Malmön-Gravarne. I bakgrunden syns legendariska Hotell Garni på Skeppsbron. ”Albrektsund” sjönk till slut – men inte förrän den 9 mars 1967
Västkusten förr
Vintersport i Varberg
Skridskoåkning utanför Varbergs fästning i februari 1895. Hallandstidningarna skrev mycket om kylan denna vinter. Det var soliga och kalla veckor. Varbergs hamn var otillgänglig för segelfartygen. Men den var tillgänglig för vintersportare.
Tidningen Halland sände ut en reporter med kåserande anslag: . ”nog äro kvinnorna vådliga när de susa omkring på den blanka isen, och Cupido trifs trots sin lätta kostym aldrig bättre, än när han får glida omkring på skridskor och anstifta eldsolyckor.”
Fotografen Mathilda Ranch tycks ha haft en viss förkärlek för gnistrande vintermotiv. Det är ingen tillfällighet att hon har tagit sig ut på isen.
En märklig omständighet med bilden är att kvinnan längst till höger, närmast kameran, ter sig misstänkt lik Mathilda Ranch. Kan bilden vara tagen med tidsfördröjning? Men gestalten har skridskor på sig. Inte ens Varbergs främsta kanonfotograf torde ha åkt skridskor med stativ och kamera. Men om så är fallet är det en bragd.
Tidningen Halland sände ut en reporter med kåserande anslag: . ”nog äro kvinnorna vådliga när de susa omkring på den blanka isen, och Cupido trifs trots sin lätta kostym aldrig bättre, än när han får glida omkring på skridskor och anstifta eldsolyckor.”
Fotografen Mathilda Ranch tycks ha haft en viss förkärlek för gnistrande vintermotiv. Det är ingen tillfällighet att hon har tagit sig ut på isen.
En märklig omständighet med bilden är att kvinnan längst till höger, närmast kameran, ter sig misstänkt lik Mathilda Ranch. Kan bilden vara tagen med tidsfördröjning? Men gestalten har skridskor på sig. Inte ens Varbergs främsta kanonfotograf torde ha åkt skridskor med stativ och kamera. Men om så är fallet är det en bragd.
Västkusten förr
1922 års köld
En nedisad ångare ligger vid Stigbergskajen i Göteborg 1922. Sjöfarten hade stora – men inte ohanterliga – bekymmer på Västkusten i januari och februari 1922. Den 8 februari 1922 rapporterade Göteborgs Morgonblad att Göteborgs hamn var så gott som isfri, men i gengäld var det stopp i farlederna både norr och söder om hamninloppet. Norröver låg isen fast förbi Stora Varholmen och genom Lilla Kalvsund. Hamnkaptenen var dock positiv och ägnade – enligt tidningen—en bitande kall vintersöndag åt att övervaka ”stora isbrytarens energiska arbete”. Göteborgs Morgonblad rapporterade också några incidenter. Bland annat hade Orientlinjens ”Cavalla” fastnat i rännan norr om Buskär. Även Transatlantics ångare ”Sydland” behövde isbrytarhjälp. Tidningen noterade också att Transatlantics ångare ”Malmen” har fått sågas loss ur Lindholmens torrdocka och släpats till Stigbergskajen.
Om isen var hanterbar i hamnen ställde den till med desto mer bekymmer i de göteborgska vattenledningarna. Tidningarna rapporterade dessa februaridagar om frusna vattenposter och rör i Lundby, Masthugget och Majorna. I Långedrag försökte man desperat hålla vattenrören isfria med trasor och fotogenkök..
Det var väl egentligen bara vedhandlarna som rapporterade gladare tongångar. De hade, enligt Göteborgs Morgonblad, ”synnerligen livlig omsättning på sina lager.”
Om isen var hanterbar i hamnen ställde den till med desto mer bekymmer i de göteborgska vattenledningarna. Tidningarna rapporterade dessa februaridagar om frusna vattenposter och rör i Lundby, Masthugget och Majorna. I Långedrag försökte man desperat hålla vattenrören isfria med trasor och fotogenkök..
Det var väl egentligen bara vedhandlarna som rapporterade gladare tongångar. De hade, enligt Göteborgs Morgonblad, ”synnerligen livlig omsättning på sina lager.”
Västkusten förr
Orkanen drabbade Göteborg
I början av januari 1925 drog en orkan över Västsverige. Göteborg drabbades hårt. Tågen stod still på grund av nedblåsta telegrafledningar och älvvatten som blåste in över banvallarna. En del av taket på Skansen Kronan gick förlorad. Spårvagnar stod strömlösa eller blockerade. Almedals och Krokslätts fabriker stängde, delvis på grund av att vatten trängde ner i pannrummen.. Men värst var förödelsen i hamnen, där älven steg nästan en och en halv meter över den normala vattennivån. Vindstyrkor på 40 sekundmeter uppmättes. Bogserbåtar slet sönder förtöjningarna och kom på drift. Arbetarna i verkstäderna och dockorna längs Hisingsstranden fick ta sig till jobbet i roddbåtar. Och vid Skeppsbron – där bilden togs – var hela kajen blockerad av vatten och kringdrivande gods. Källarna vattenfylldes i husen längs Skeppsbrokajen. På förmiddagen dagen efter orkannatten var brandkåren på plats för att pumpa läns Skeppsbrons fastigheter.
Västkusten förr
Den ensamma isbrytaren
Rökplymen står tjock när isbrytaren bräcker sig fram i Göteborgs hamn. Nuförtiden har svenska isbrytare kraftfulla och liksom arkaiskt iskrossande namn: ”Atle”, ”Ymer”, ”Frej”. När denna bild togs i Göteborgs hamn år 1893 var ett sådant namnskick ännu inte nödvändigt i Sverige. Faktum är att isbrytaren på bilden i princip inte behövde något namn alls. När denna isbrytare år 1882 byggdes på Lindholmens varv, och utrustades med en sensationellt stark ångmaskin på 900 hästkrafter, var den Sveriges första isbrytare. Följaktligen blev isbrytarens namn ”Isbrytaren”. Denna isbrytarnas svenska ursprungsfartyg fick år 1895 ett systerfartyg i Göteborgs hamn. Det hette naturligtvis ”Isbrytaren II”.
Västkusten förr
Det snövita varuhuset i Varberg
Kylan var sträng i januari 1963. Men arbetet med Domusvaruhuset vid Västra Vallgatan i Varberg måste ju framskrida. När Hallandspostens fotograf var på plats hölls temperaturen uppe med hjälp av varm ånga. Nästan på dagen fyra månaders senare invigdes varuhuset – det första i sitt slag i Halland. På denna tomt låg tidigare Varbergs första hotell, Gillet.
Västkusten förr
Mannen som cyklade i vattnet
I Uddevallahamnen var det emellanåt svårt att se skillnad mellan hav och land i början av mars 1967.
Översvämningarna var de värsta sedan första världskriget. Tidningarna rapporterade om ett vattenstånd på 1,7 meter över normala nivåer. Eller snararare: man trodde att det var 1,7 meter över normala nivåer. Mätstationerna var översvämmade.
Ett större reportage i Göteborgs-Posten förmedlar bilden en rätt sorglös bild. Uddevallaborna åker omkring i grävskopor. Tidningens medberbetare skriver om pojkar som tillverkar flottar och paddlar omkring mellan husen. Ett visst mörkt anas dock: Hagge Geigerts revy kan befaras drabbas av minskad biljettförsäljning.
”Det tycks vara omöjligt för en del att lära sig att vanliga bilar inte är några amfibiefordon som tål hur högt vattenstånd som helst.”
Rapporterna från andra delar västkusten och Danmark var mindre gladlynta. I Marstrand trängde vattnet upp till Stadsparken. På Jylland steg vattnet mer än tre meter och var på väg att bryta genom sanddynerna. Västkustfisket var nästan lamslaget och i Göteborg vadade hamnarbetarna fram på Packhuskajen dessa marsdagar 1967.
Översvämningarna var de värsta sedan första världskriget. Tidningarna rapporterade om ett vattenstånd på 1,7 meter över normala nivåer. Eller snararare: man trodde att det var 1,7 meter över normala nivåer. Mätstationerna var översvämmade.
Ett större reportage i Göteborgs-Posten förmedlar bilden en rätt sorglös bild. Uddevallaborna åker omkring i grävskopor. Tidningens medberbetare skriver om pojkar som tillverkar flottar och paddlar omkring mellan husen. Ett visst mörkt anas dock: Hagge Geigerts revy kan befaras drabbas av minskad biljettförsäljning.
”Det tycks vara omöjligt för en del att lära sig att vanliga bilar inte är några amfibiefordon som tål hur högt vattenstånd som helst.”
Rapporterna från andra delar västkusten och Danmark var mindre gladlynta. I Marstrand trängde vattnet upp till Stadsparken. På Jylland steg vattnet mer än tre meter och var på väg att bryta genom sanddynerna. Västkustfisket var nästan lamslaget och i Göteborg vadade hamnarbetarna fram på Packhuskajen dessa marsdagar 1967.
Västkusten förr
Ångaren satt fast under bron
Röda Bolagets bogserbåtar kämpar med att få loss ångaren ”Utö” (ej synlig på bilden) som fastnat under Götaälvbron. Fotografen står på bron. Det är den 10 mars 1947.
Dagen därpå rapporterade Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning om en svår issituation på hela västkusten. Strömmarna hade packat drivisen. Det var omöjligt att för fartyg att ta sig fram väster om Nidingen utan hjälp av isbrytare. När det gällde skärgårdstrafiken fanns en annan komplikation. Isbrytaren ”Göta Lejon” låg redo att bryta en ränna, men måste invänta ett tillstånd från länsstyrelsen eftersom isen hade börjat användas som vinterväg för biltrafiken.
I Göteborg kunde, enligt GHT, en lätt förbättring anas:
”Issituationen i Göteborgs hamn förbättrades under gårdagen och Rexbolagets Utö som suttit fastfrusen under Älvbron befriades ur isens grepp. Sannegårdsfärjan började i går eftermiddag sina turer, men efter några timmar var det åter stopp.”
I GHT:s artikel anas också i en trafikpolitisk gliring i ett för göteborgarna tidlöst och evigt ämne - älvförbindelserna:
”Ovanför broarna har drivis packat sig och särskilt gamla Hisingsbron är hindersam vid isförhållanden, framhåller hamnkapten Lundmark, som fortfarande anser, att ju fortare bron kommer bort, desto bättre är det.”
Dagen därpå rapporterade Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning om en svår issituation på hela västkusten. Strömmarna hade packat drivisen. Det var omöjligt att för fartyg att ta sig fram väster om Nidingen utan hjälp av isbrytare. När det gällde skärgårdstrafiken fanns en annan komplikation. Isbrytaren ”Göta Lejon” låg redo att bryta en ränna, men måste invänta ett tillstånd från länsstyrelsen eftersom isen hade börjat användas som vinterväg för biltrafiken.
I Göteborg kunde, enligt GHT, en lätt förbättring anas:
”Issituationen i Göteborgs hamn förbättrades under gårdagen och Rexbolagets Utö som suttit fastfrusen under Älvbron befriades ur isens grepp. Sannegårdsfärjan började i går eftermiddag sina turer, men efter några timmar var det åter stopp.”
I GHT:s artikel anas också i en trafikpolitisk gliring i ett för göteborgarna tidlöst och evigt ämne - älvförbindelserna:
”Ovanför broarna har drivis packat sig och särskilt gamla Hisingsbron är hindersam vid isförhållanden, framhåller hamnkapten Lundmark, som fortfarande anser, att ju fortare bron kommer bort, desto bättre är det.”
Västkusten förr
Cykelbudet sitter fast
Ett cykelbud sitter fast i snön någonstans i Göteborg den 12 mars 1937. Intensiva snöfall lockar alltid ut tidningsfotograferna: kombinationen av undantagstillstånd och snömassornas skönhet brukar vara oemotståndlig. Dagen därpå – den 13 mars – löd rubriken i Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning: ”722 man i arbete på gator och torg. Gårdagens intensiva snöfall orsakade rekord.”
Västkusten förr
Alla ville till Hönö
Flygbild över Hönö Klåva en vinterdag. Arkivdateringen ”1960-tal” kan starkt ifrågasättas. Bilden är snarare tagen under den stora isvintern 1954, då Hönö hade en av få isfria fiskebåtshamnar på västkusten. Vid några tillfällen låg över hundra fiskebåtar vid Hönö.
Stormen som göteborgarna fortfarande pratar om
En fritidsfiskebåt ligger demolerad vid Stenpiren. Alla äldre göteborgare minns stormen den 22-23 september 1969. Konsekvenserna var oerhörda. Göteborg blev till stora delar strömlöst. Telefonerna slutade att fungera. Glasrutorna blåstes ut i Torslanda flygtorn. Älvsborgsbron började gunga och måste stängas av. Spårvagnar och tåg stod stilla. En vindmätare i Torslanda uppmätte 37 meter per sekund. Sedan gick mätaren sönder. Feskekörka och Masthuggskyrkan förlorade taken. I Slottsskogen förstördes 1 247 träd – de som inte knäcktes rycktes upp med rötterna.
I Hjällbo flög en hundkoja i väg med – enligt GP – ”en schäfer och en annan jycke”.
Industrierna stod stilla i flera dagar. Volvo, SKF och varven skickade hem tusentals arbetare.
Skadorna summerades slutligen till ungefär en halv miljard i dåtidens penningvärde.
Åtta personer omkom.
I Hjällbo flög en hundkoja i väg med – enligt GP – ”en schäfer och en annan jycke”.
Industrierna stod stilla i flera dagar. Volvo, SKF och varven skickade hem tusentals arbetare.
Skadorna summerades slutligen till ungefär en halv miljard i dåtidens penningvärde.
Åtta personer omkom.
Bildinventeringsprojektet ”Västkusten förr” - ett samarbete mellan Stampen Media och västsvenska museer - fortsätter. I dag presenteras historiska bilder från dagar då vädret garanterat har varit det stora samtalsämnet.
”Västkusten förr” – ett samarbete mellan museer och medier
”Västkusten förr” är ett stort samarbetsprojekt som berättar Västkustens historia och historier – från Strömstad till Laholm – med hjälp av fotografier från musei- och pressarkiven. Tyngdpunkten ligger på fotografiskt material från perioden 1870-1970.
I ”Västkusten förr” ingår Stampen Media, Bohusläns museum, Göteborgs stadsmuseum, Hallands länsmuseer, Bokförlaget Max Ström och engagerade privatpersoner.
Resultaten från ”Västkusten förr” presenteras fortlöpande i Stampen Medias tidningar. För projektets senare skede planeras bland annat bokutgivning och museiutställningar.
Hör av dig!
En mängd bilder och bildtexter publiceras inom ramen för projektet ”Västkusten förr”. Om du ser någon upplysning i en bildtext som är felaktig eller missvisande - kontakta gärna Stampens Medias projektredaktör Kristian Wedel. Epost: kristian.wedel@gp.se.
När det gäller några bilder kan upphovsrätten vara okänd eller oklar. Hör av dig om du äger en sådan bild och anser att de upphovsrättsliga villkoren inte är uppfyllda.
Vi kommer att korrigera eventuella fel av betydelse så fort som möjligt.
GP Göteborgiana
Nu kan du få alla våra texter och reportage om det gamla Göteborg som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Göteborgiana. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
