Översvämningen på bilden tillhör inte kåsören.
Översvämningen på bilden tillhör inte kåsören. Bild: Stefan Berg

Lars Fritsch: Vad säger filosoferna om min översvämmade källare?

Vi stod därnere och öste avloppsvatten i hinkar och bar ut och tömde tills vi nästan grät.

Det här är ett kåseri. Eventuella ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS
|

Vattnet steg högt i toalettstolarna när vi spolade. Det rann ut oerhört långsamt. Det var ju inte bra, oroväckande. Det kunde ju vara avloppspumpen som ställde till det. Jag gick ut och kollade stickkontakten. Den var svart och korroderad. Jag hämtade smärgelduk och gjorde rent kontakten. Jag satte i den. Den började blixtra och ryka. Jag tog ur den igen.

Jaha.

Existentialismen menar att våra liv i en absurd och meningslös värld inte har mening eller syfte, men att vi själva kan skapa något som ger det mening.

Existentialismen grundar sig på fenomenologisk analys. Det vill säga att den undersöker förhållandet mellan människan och tingen. Som Kant sa: vi kan inte förstå Tinget i sig utan bara Tinget för mig. Som det ter sig för oss menade han. Tingen är inte sällan ganska motsträviga. Och då krävs ju ett slags stoicism.

ANNONS

Det gäller att ta det lugnt.

Jag ringde till jourhavande elektriker. Han kom efter en timma. Han satte dit en ny stickkontakt och ett nytt eluttag. Och pumpen gick nere i avloppsbrunnen. Gudskelov.

Dagen därpå upptäckte jag att pumpen gick hela tiden. Det skall den ju inte göra.

Efter en vinter för längesedan när avloppsvattnet från vår trekammarbrunn rann bakvägen in i källaren, och vi stod därnere och öste avloppsvatten i hinkar och bar ut och tömde, och in igen tills vi nästan grät, så insåg vi att vi måste få ett slut på att avloppsvattnet kunde rinna baklänges in i källaren.

Så vi beslutade att anlägga en pumpbrunn. Det vill säga att avloppsvattnet skulle pumpas upp från tre meter ner i marken till en meter ner, och på det djupet anlägga infiltreringen. Åke kom och utförde arbetet. Det gick galant och fungerade väl i många år.

Men så en novemberdag stannade pumpen. Marcus, arvtagare till Åke, kom och tittade. Han fick tillverka ett tre meter långt specialverktyg för att få loss pumpen och dit en ny. Men det gick.

Och pumpen fortsatte sin gång. Tills dagen jag upptäckte att den gick hela tiden. Det skall den alltså inte, den skall slå till när det rinner in avloppsvatten från trekammarbrunnen, och slå ifrån när det slutat rinna.

ANNONS

Jag ringde Marcus, som sa att han skulle komma och titta till vår pumpbrunn morgonen därpå.

Sedan regnade det i två dygn. Och stank.

Morgonen kom, och Marcus, han fick loss pumpen. I den var det ett hål, vilket gjort att den pumpat runt avloppsvattnet där nere i brunnen – och pumpen hade gått utan avbrott.

Hur länge den gått kontinuerligt är svårt att säga, kanske i månader.

Eftersom det var hål i pumpeländet åkte Marcus köpte en ny pump. Han kom tillbaka och försökte sätta den på plats. Men den ville inte fästa i urtaget… Långt om länge knäppte det till, och den satt där som den skulle.

Dagen därpå stank det av avlopp i hela trädgården.

Det måste jag få stopp på, men hur? Att locket inte redan från början slutit tätt kunde man undra över. Kanske behövde en avloppspump luft?

Några tätslutande lock fanns inte att leta upp på nätet.

Jag tänkte att jag skiter i om den behöver luft, det måste bli slut på stanken. Jag åkte till Järnia och köpte en kraftig dubbelhäftande tejp som skulle hålla för vinterklimat utomhus, och en tjock tätningslist. Byggplast hade jag.

Sedan regnade det i två dygn. Och stank.

När det blev uppehåll gjorde jag rent brunnskanten med rödsprit och satte den dubbelhäftande tejpen runt kanten. Jag klippte till en rundel av byggplasten och försåg den med en flik för att säkra att den inte skulle falla ner i brunnen om tejpen förlorade sin fästförmåga. Jag lade plasten på tejpen. Och på den lade jag tätningslisten. För att hindra listen från att falla ner knöt jag ett snöre runt den. Både plastfliken och snöret ledde jag ut utanför brunnen.

ANNONS

Jag lade tillbaka locket.

Det luktade inte mer.

Jag oroar mig för att det inte finns luft i brunnen.

En sann existentialist finner meningen med sitt liv.

En stoiker är lugn, ”han inte kan kontrollera allt men kan alltid utveckla sina tankar och sitt förhållningssätt till det han möter”.

Tingen vill oss inte väl. Kan man vara en orolig stoiker?

Missa inget från GP Världens gång!

Nu kan du få alla kåserier och skämtteckningar som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Världens gång. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.

ANNONS