Jag har inte upplevt en riktig afterski. Jag har väl varit där med familjen någon gång och hört ett band spela medan jag med rosiga kinder vaggat fram och tillbaka i hårt knäppta pjäxor. Men jag vill uppleva den där afterskin som jag har hört om från min slalomälskande kille och våra kompisar; en stämning som inte går att jämföra med något annat och där shots serveras på skidor.
Själv kommer jag från en längdskidsfamilj där varje tur är på blodigt allvar. Min pappa är nämligen gammal längdskidåkare och varje år ska därför jag och mina systrar testas i om vi kommer att platsa i OS någon gång eller inte. Det lutar åt det senare. Vår form av afterski sker därefter i stugan med blodsmak i munnen. Man väntar på att bastun ska bli varm och vår finländske granne kommer över med ölen ”dubbel-bock”.
Min kille har velat införa mer slalom i min familj i många år nu, men det har inte riktigt gått.
Traditionen sitter för djupt. Han OS-testas av pappa i längdskidor i stället och är nu en lika van dubbel-bocks-drickare som vilken finländsk granne som helst.
Min slalomälskande kille ligger med huvudet vid trädet och alla skidor och stavar har flugit åt olika håll.
I fjol fick jag dåligt samvete när jag insåg hur sällan vi åker slalom tillsammans och vi bestämde oss därför för att bryta traditionen och åka till backen. En stor del var också att jag nu skulle få testa afterski på riktigt. Allt var planerat med matsäck samt färdmedel hem och vi hade en fantastisk dag, till att börja med.
Jag märkte att min slalomälskande kille titt som tätt åkte fram och tittade intensivt på en svart backe (eller snarare vall) som låg mitt i den större och säkrare backen. Men varje gång slet han loss blicken och fortsatte åka ner den säkrare vägen med mig. Tills sista åket.
Sista åket stod han ovanligt länge och tittade på vallen innan han sa ”Vi möts vid afterskin”.
Jag sa direkt att ”Det där är ingen bra idé. Du vet ju hur det gick sist när du under sista åket satte staven i läppen och fick sy, för att sedan sörpla öl med sugrör med dina vänner”.
”Det här är bara något du måste låta mig göra” fick jag till svar och vi bestämde att vi skulle ses vid afterskin trots allt.
Tre sekunder efter att han åkt ner i vallen hör jag ett brak. När jag åker fram lite ser jag den enda lilla björken på fjället- knäckt itu. Min slalomälskande kille ligger med huvudet vid trädet och alla skidor och stavar har flugit åt olika håll.
Vi skyndar oss till sjukstugan och han mumlar generat till läkaren att han har åkt in i ett träd, varpå vi blir ombedda att vänta. När min slalomälskande kille inte märker viskar jag till läkaren att trädet gick av. Vi får komma in direkt.
När läkaren senare förklarar att det inte var någon fara tack vare att han hade hjälm vid olyckan, släpper min oro en aning och jag inser att det inte är mitt huvud som dunkar. Bandet hade startat på afterskin en våning över oss i sjukstugan. Pjäxor dunsade i golvet och det sjöngs för full hals till Carolas ”Tommy tycker om mig”.
Vi spenderade någon timme till där hos läkaren i källaren och jag hörde afterskin tydligt ovanför mig. Jag hörde om skidorna med shots och ”Pinne för Sverige” och ”Country Roads”. Jag hörde sorlet av samtalen vid toaletterna och pjäxorna som halkade i öl. Det räknas. Jag har upplevt en riktig afterski.
Missa inget från GP Världens gång!
Nu kan du få alla kåserier och skämtteckningar som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Världens gång. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
