Jag räknade alla stegen, trappa för trappa. Etthundranittiosju branta för att ta sig till balkongen på Långe Jan. Upp på Sveriges högsta fyr med sina fyrtiotvå meter, GP:s fyr i november när ljuset faller snabbt. Stegen frestar på. Men belöningen är omedelbar, panoramat ut över Östersjön tar andan ur mig.
Idag är sikten fri, tolv sjömil bort svajar kassunfyren Ölands södra grund i soldiset. Den ser ut som en saltströare från Kosta Boda. Rund midja, smal topp. Fyren är kanske mest berömd för en sak. För ”Fången på Fyren”. För den bittra fejden mellan en statlig myndighet och en anställd med osedvanligt civilkurage.
Det handlar alltså om kartografen Anders Ahlmark på Sjöfartsverket och tankern ”Tsesis” som gick på grund vid Kärringhällan utanför Nyköping i oktober 1977. Grundet fanns inte på sjökortet. Ahlmark larmade. Gick ut i pressen med att Sjöfartsverket gjort en miss. En infekterad strid följde mellan chefer och anställd som slutade med att kartografen placerades som fyrvaktare på kassunfyren, riktigt långt från kontoret i Norrköping.
Kassunfyren har också svenskt vindrekord med 40 meter i sekunden i medelvind under oktoberstormen 1967. Idag blåser det noll här ute på Ottenby, på Ölands södra nästipp och hettan vibrerar runt Långe Jan. Hjalmar Gullbergs klassiska dikt ”Jag bor vid ett rastställe” passar väl bäst just här och tolkar platsens magi:
Ett rastställe också för människan att bada
Och bo vid men anlagt för högre bruk än så.
Ty över mitt huvud är byggt en autostrada,
En resväg till södern, den äldsta i det blå.
När jag kommer ner igen efter några svindlande minuter på fyrtoppen träffar jag Björn Nilsved och Lina Olsson från Malmö. De står i den djupa portalen vid fyrens bas, tolv meter i omkrets. Ovanför porten, inmurad i väggen: ”Gustaf III 1785”. De har smarta kikare, röda tröjor med texten ”Fyrvaktare” på. Björn är programmerare. Lina forskar i medicinhistoria vid Lunds Universitet. Men framför allt är de ju fågelskådare och det här är deras tid på Ottenby.
Synd bara att man har fått wifi hit, tar ju bort fokus.
– Vi anmälde oss till en vecka på Ottenby, årets absolut bästa vecka säger Lina. På världens absolut bästa plats dessutom. Vi får bo i Bertils hus, i fyrmästarbostaden, och det vi gör är att öppna den här makalösa fyren varje morgon. Vi är först uppe och sist nere på kvällen. Det är så avslappnande, härligt. Och i morse, runt halv sex, såg vi tio havsörnar som cirklade runt fyrtornet. Som fågelskådare är du ständigt fokuserad, spanar alltid efter något. Fågeln är allt!
Tio havsörnar! Att prata med fyrvaktande fågelskådare vid fyren Långe Jan på Ottenby är verkligen uppfriskande. Det där med havsörnarna måste väl ha varit det mest unika?
– Nej, här finns massor med skarv och änder för örnen. Den är vanlig, kan ta frukost på skäret där borta. Det mest unika var nog härfågeln, extremt ovanlig fågel berättar Björn och ler stort. Den ser ju väldigt lustig ut med sin fjäderplym och den gick runt fyren i en vecka. Man blir helt enkelt lycklig av att vara här. Oavsett vad du gör, vilket jobb du har, så omsluts du av naturen här på Ottenby. Bra för själen, bra för benen, över tusen steg upp och ner i fyren kan det bli en fin dag. Synd bara att man har fått wifi hit, tar ju bort fokus.
Långe Jan ägs av Sjöfartsverket men sköts av BirdLife och intäkterna från oss fyrbesökare går till fågelforskningen på Ottenby, världens längsta serie av kontinuerlig fågelforskning. Nu prasslar det till borta vid fyrmästarens trädgård. Fyra fågelskådare med stora gröna kikare på stativ tar position vid muren. Koncentrationen är total. Något rör sig därinne, en ny, kanske sällsynt fågel som ska kryssas i. På bänken en bit bort, i den djupa skuggan, sitter tre orörliga personer. En har lustig halmhatt med jazzstuk, bara saxofonen saknas; alla tittar djupt i sina mobiler, kunde befunnit sig var som helst.
Väldiga Långe Jan dominerar helt perspektivet här ute på Ottenby med sitt vita torn och svarta midjeband. Fyren stod klar 1785 men ritades redan 1759 av arkitekten och greven Carl Johan Cronstedt. Mannen som också värmde ett fruset folk med kakelugnen, en genialisk uppfinning. Fem rökgångar, långsam, effektiv uppvärmning. Du tänder på kvällen. På morgonen är kakelugnen fortfarande behagligt varm. Kakelugnen och fyren, Cronstedts CV imponerar stort på mig.
Namnet ”Långe Jan” är en härledning från namnet S:t Johannes, klostret som revs under reformationen. Och det var sjöfolk som först använde namnet när de passerade fyren. Tog av sig mössan för landets högsta fyr, från början eldad med kol i en öppen gryta längst upp. Etthundranittiosju trappsteg med kolsäck på ryggen. Ofta var det hårt att vara fyrvaktare på Långe Jan.
I dimma syntes inte fyrljuset. Då fick fyrvaktarna ladda kanoner vid fyren, precis som vid Sandhammaren, Måseskär eller Islandsberg. ”Vid fyrplatsen finnas kanoner, med hvilka under tjocka hörda ljudsignaler besvaras” läser jag på en skylt inne i fyrtornet. Fyra skott i timmen för att varna sjöfararna. Inga hörselskydd. Glödheta kanoner under långa dimmiga nätter. Ibland kunde det vara ett rent helvete att vara fyrvaktare på Långe Jan.
Det vilar ett behagligt lugn över Ottenby och fyrplatsen den här septemberdagen, allt är perfekt. Det är helt enkelt svårt att slita sig, att ta sig tillbaka till bilen och sakta köra ut förbi Schäferiängarna där tusen får betar i vägkanten. Jag är lite avundsjuk på fågelskådarna, på Björn Nilsved och Lina Olsson. Jag hade nog också gärna stannat en vecka som fyrvaktare på Långe Jan.
Missa inget från GP Världens gång!
Du kan du få alla kåserier och skämtteckningar som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Världens gång. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
