Först hörde vi bara talas om räddningen av vildsvinet ryktesvägen. Sedan fick vi se bilder på nätet av ett vildsvin som låg i vattnet mot kraftverksgallret och förtvivlat försökte ta sig upp ur rännan. Det var ganska otydliga bilder, men man såg ändå vad det rörde sig om för djur.
Uppenbarligen hade några altruistiska personer räddat ett vildsvin från drunkningsdöden i rännan till kraftverket. Jag förmodade att folk från Lerum Energi stängt av kraftverket och på något sätt lyckats få upp svinet. Bra gjort, men ändå blir man lite ambivalent till den här räddningsaktionen.
Kanske hade det varit bättre att avliva svinet.
Ty vildsvin är inte odelat av godo. Snarare odelat av ondo. I varje fall för villaägare. De kan böka upp en hel trädgård på en natt. Fullkomligt förinta den. De bökar ner sig med trynet till stora djup, tio, tjugo centimeter så där; de äter allting, helst ek- och bokollon, men också potatis, spannmål, maskar, möss, ormar, rötter, bär och svamp.
Vildsvinen utrotades i Sverige redan under neolitikum, den yngre stenåldern, 4 000 till 1 700 år före vår tideräkning, när bondekulturen etablerades. Man kan tro att alla vildsvin i den tid av ordning och reda som då började råda tämjdes eller avlivades.
Därefter har det inte funnits vilda vildsvin i Sverige förrän på 1900-talet. Vildsvinen hölls i hägn på herrgårdar och gods. Där var de instängda – och därifrån lyckades de alltid rymma.
Det återuppståndna vildsvinet etablerades ordentligt i Sverige på 1980-talet. I början på decenniet fanns det ett hundratal frigående i landet. 1987 rev Sveriges riksdag upp en tidigare lag som förklarade vildsvinen som oönskade och att de nu i stället skulle betraktas som en naturlig del i den svenska faunan. Det blev de, minst sagt.
2006 fanns det 80 000 vildsvin i Sverige, 2021 var de 300 000. Det skjuts 100 000 till 150 000 vildsvin per år. De som överlever ställer till stora skador för jordbruket och i trädgårdar.
Honorna är sociala kreatur och lever i stora grupper med all sin avkomma. Hanarna är inte välkomna annat än under parningstiden, oktober till januari, i övrigt får de böka i enskildhet.
Jag har svurit över grävlingen som tar sig in på vår tomt och gräver hål i gräsmattan. Små hål, men många. Jag har suttit med luftbössan över knäna i sommarnatten och väntat på den. Nej, jag hade inte tänkt skjuta grävling med luftbössa, men menade att smällen skulle skrämma den. Jag fick vänta länge i natten, sedan kom den och blev mycket riktigt rädd för smällen.
Nästa natt var den tillbaka igen.
Men det är ju ett intet mot en vildsvinshjord.
Vi hade hört talas om trädgårdar som blivit skövlade i trakten, och nu hade de kommit hit.
Vår tomt är på tre sidor omgiven av både hagtornshäck och fårstängsel. På den fjärde sidan finns bara hagtornshäcken och ett stort grindhål. Den fjärde sidan är vår akilleshäl. Där är det lätt för en vildsvinshjord att ta sig in.
Några dagar efter vildsvinsräddningen i kraftverksrännan ropade min trevliga fru på mig bortifrån hörnet på tomten där vi har ett grindhål i häcken ut mot ängen. ”Titta, vildsvinen har varit här”.
Det hade de. Ute på ängen, där vi lagt upp grenar och kvistar från beskärningen av fruktträden till en påskfyr, hade ett område på kanske femton kvadratmeter bökats upp.
Gudskelov utanför fårstängslet.
De var alltså här, de svinen. Vi hade hört talas om trädgårdar som blivit skövlade i trakten, och nu hade de kommit hit. Men än så länge utanför fårstängslet.
Vi tänkte på den fjärde sidan, vår akilleshäl.
De följande nätterna gick vi ut och lyste upp omgivningen med strålkastare och väsnades innan vi gick till sängs. Väl medvetna om att vildsvin är nattaktiva, och om de skulle de ta sig in i vår trädgård så skulle de göra det medan vi sov.
Morgnarna blev därför oroliga, vi gick ut och inspekterade tomten men fann inga nya områden uppbökade vare sig utanför eller innanför fårstängslet.
Så till slut började vi glömma bort hotet från de nattliga marodörerna och vår oskyddade fjärde tomtgräns och kunde gå och lägga oss utan att först väsnas och lysa upp trakten med strålkastare.
Vi intalade oss att det ur kraftverksrännan räddade vildsvinet varit en hanne som bara hade bökat i sig lite mat utanför vår tomt på väg mot bättre och tryggare marker där det inte lyste strålkastarljus och väsnades på kvällarna.
Där är vi nu.
Missa inget från GP Världens gång!
Nu kan du få alla kåserier och skämtteckningar som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Världens gång. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
