Jag ska börja med en lögn. En morgon vaknade en bekant till mig av ett skränande läte från nedervåningen. En kanadagås hade tagit sig in genom kattluckan och spatserade nu fram och tillbaka mellan pianot och soffan, villrådig över hur den skulle ta sig ut genom kattluckan igen. Efter några lovar till kattmatsskålen lade den sig till rätta mitt på mattan i vardagsrummet och somnade. Nog har man hört talas om småväxta hundar som hoppar in och ut genom kattluckor, men kanadagäss? Kanske hade den kommit vilse från flocken på väg söderut? Kanadagäss är ju flyttfåglar. Till skillnad från andra gäss har kanadagässen inte utvecklat någon speciell flygrutt utan övervintrar lite här och var i Danmark och Tyskland innan de återvänder till Alingsås och bajsar ner stränderna. ”En friflygande population som finns över hela Sverige” står det i min fågelbok, en slarvig fågel tycks det, utan riktiga vanor. Individualister som inte håller sig till flocken utan gör som de vill, en fågelvärldens dropouts. Som sagt tror jag inte ett ögonblick på det där med kanadagåsen som tog sig in genom kattluckan, men det är intressant att folk försöker sig på så uppenbara lögner. Hur vet man att det inte stämmer? Konstiga saker händer hela tiden så varför inte detta?
Aprilskämt kan slå väldigt fel. Jag tänker på den gången jag ringde upp min granne och sa att det satt en liten hund i fönstret hemma hos henne. Det där med småväxta hundar kommer alltså från mig själv. Antagligen hade den krupit in genom kattluckan sa jag och erbjöd mig att gå in med min extranyckel och släppa ut den och kanske tejpa för kattluckan tills hon kom hem. Hade hon kartong någonstans? Det är denna händelse som ligger till grund för att jag kanske tror att det där med kanadagåsen är sant. Eftersom grannen har en katt och dessutom två nakenmarsvin tog skämtet rejält skruv och hon kastade sig i bilen och åkte hem från jobbet för att släppa ut terriern, som jag påstått att det var för att öka på trovärdigheten. Nu infann sig problemet: skulle jag fortsätta ljuga eller tala sanning? Jag övervägde att säga att hunden slunkit ut av sig själv och att jag sett den försvinna in i skogen. I stället slingrade jag ur mig det hela. Kanske med ett ”Vilken tur att det gick bra till slut”. För vem? Hunden, grannen eller mig? Minns inte riktigt.
Jag tror på metoden korsförhör och utnötning. Varje dag kommer jag att fråga hur kanadagåsen mår.
De bästa lögnerna är oftast de som ligger nära sanningen medan sanningen ibland verkar så utklädd till lögn att man måste tona ner den för att bli trodd. Till exempel kom en bekants son två timmar för sent till skolan för att hans undulat trasslat in sig i fiskelina och han ägnat halva förmiddagen åt att klippa loss den. Detta var helt sant. Han borde sagt att han försovit sig istället. Naturligtvis blev han inte trodd och dessutom utskrattad.
Det sägs att man kan se om någon ljuger på hur de rör ögonen. Tittar man snett upp åt vänster ljuger man, kikar man upp mot höger talar man sanning. Detta stämmer inte. Hur en lögndetektor fungerar vet jag inte riktigt, inte heller hur pålitliga de är. Jag tror på metoden korsförhör och utnötning. Varje dag kommer jag att fråga hur kanadagåsen mår. Fråga vad den äter. Hur den kommer överens med katten. Vilka färger den har. Till slut kommer bekanten trasslat in sig i en härva av lögner som motsäger sig själva, och då ska jag vara tyst.
Den som köpte in två honor in till Trädgårdsföreningen i Göteborg 1870 gjorde ett stort misstag kan man i varje fall säga.
Missa inget från GP Världens gång!
Nu kan du få alla kåserier och skämtteckningar som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Världens gång. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
