Julstädningen framskrider.
Julstädningen framskrider. Bild: Celia Welin

Julstädning med Fröding

Det börjar med pernod och slutar med en saxofonfabrik.

Det här är ett kåseri. Eventuella ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS
|

Julstädningen fortsatte i år ända ner i skrivbordslådorna. Där hittar man lite allt möjligt, inte minst lösa lappar med anteckningar på. Embryon till texter av olika slag.

Man har sparat dem en gång för att de kanske skulle komma till nytta i en fjärran framtid. Bra att ha-idéer. Men tillfället har aldrig infunnit sig. Inte så konstigt kanske för en del noteringar är minst sagt kryptiska.

Som den här:

”Någon frågar Jack Kerouac: -Vad sysslar du med nu för tiden? Svar: - Jag mixar Pernod med Brandy.”

En annan handlar om den irländske författaren Brendan Behan (1923-1964). Han mixade champagne med sherry, betecknade sig själv som en drinkare med skrivproblem. Kombinationen diabetes och alkohol tog till slut kål på honom. Eller om det var berömmelsen.

ANNONS

Nåväl, min hittade anteckning handlar om hans onkel som emigrerade till New York. Vid ett tillfälle när Behan anlänt till staden (som han älskade) tänkte han besöka sin onkel. Han hade fått reda på att denne jobbade på Chase Manhattan Bank på Wall Street. Kanske tänkte han att här fanns ett bra arv att inhösta så småningom.

Behan frågade på vilken våning onkeln arbetade och fick till svar: - Alla.

Det visade sig att han var hissförare.

Det fanns en lapp om John Steinbeck (1902-1968) också. Först med en notering om att han från början arbetade som murare. Han var till exempel med och byggde Madison Square Garden, klart 1926.

Brodern hade försvunnit för henne i Dresdens undre värld. Hon väntade i flera dagar men stod sedan inte ut.

Sedan blev han författare och skrev bland annat boken ”Amerika och amerikanarna”. Där beskriver han sina landsmän som ett omåttligt folk som äter och dricker för mycket, samt skämmer bort sina barn.

Och där står en intressant anteckning om det idag aktuella ämnet integration: ”Nya grupper blev snabbt ”amerikaner” – de var ivriga att få ansluta sig till majoriteten och dra nytta av den härskande klassens godtagna privilegium att trakassera nya kolonister. Det kan tänkas att den förste kolonisten i Amerika vände sig om och ropade mot sitt gamla fosterland, så snart han hade plockat sjögräset ur skorna: Inga fler nu – det räcker!”

ANNONS

Gustaf Fröding, som jag på senare år sysslat en del med, hade också han hamnat i skrivbordslådan. Här fanns bland annat en notering om den tyska kurorten Bad Nauheim i Hessen.

Det var dit hans syster Cecilia Fröding tog sin tillflykt för att lugna sina nerver 1891. Brodern hade försvunnit för henne i Dresdens undre värld. Hon väntade i flera dagar men stod sedan inte ut.

Efter ytterligare några dagar på kurorten fick hon underrättelser om att Gustaf var återfunnen och förd i eländig kondition till sitt sjukhem i Görlitz.

Här infinner sig den alldeles irrelevanta frågan: vad har Cecilia Fröding med Elvis Presley att göra?

Jo, det var just i Bad Nauheim som han gjorde sin militärtjänstgöring i slutet av 50-talet. Han bodde för övrigt på Goethestrasse. Numera är staden mest känd för sin saxofonfabrik.

Så långt från julstädning kan man komma om man anstränger sig lite.

En lugn och städad jul önskas er alla!

Tallyho!

Missa inget från GP Världens gång!

Nu kan du få alla kåserier och skämtteckningar som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Världens gång. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS