Maria Näslund: Jag vågar vägra väjning i höger-vänster-bråket

Arga leken var inte kul i tv på 90-talet och är ännu löjligare i skogen.

Det här är ett kåseri. Eventuella ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS
|

Leksand left, Rättvik right. Har man tagit körkort i Falun kan man knepen för att placera sig rätt i trafiken. Kanske inte så användbart när man kör bil i Göteborg men det är en fin regel som sitter i minnet likt tyska prepositioner som styr ackusativ.

Körskoletipset bygger dock på att man kan skilja på höger och vänster, vilket som bekant inte alla kan. De flesta av oss har någon i familjen eller bekantskapskretsen som glatt och obekymrat går åt höger när man säger vänster. Varje gång.

Kan det vara dessa personer som skapar det omtalade kaoset på gång- och cykelvägarna kring Härlanda tjärn och Delsjöarna? Inte så troligt ändå. De är visserligen ihärdiga men också villiga att ta regi och snabbt byta riktning.

ANNONS

Resten av den breda grusvägen ligger tom, men de har också bestämt sig – för att hålla höger, från andra hållet.

I en artikel i GP om konflikten i motionsspåret förstår man att det istället till viss del handlar om en utbredd vägran att ändra sina vanor. En känd problematik i olika sammanhang, får man lov att säga. Trafikförordning och upplysande skyltar väger lätt mot regeln jag-har-alltid-gått-till-höger.

Men faktum är att det inte heller är helt lätt att göra rätt, även om man vill. Om det står ”gå till vänster, cykla till höger” på en skylt låter det som en tydlig instruktion. Men spåren kring sjöarna är inte enkelriktade så det innebär också att om man går till vänster kommer man att möta cyklister som håller höger från andra hållet. Eller ska fotgängare och cyklister i samma riktning hålla sig på ena halvan?

Därom tvista de lärde. Oftast kan uppkomna situationer lösas i farten då alla med hyfs kan möta blick, anpassa steget utan att få högt blodtryck och kanske till och med le eller hälsa trevligt. Värre är det i rusningstrafik då delar av dessa stråk förvandlas till autobahn och kräver lite mer av trafikanterna.

Men varför är det så ofta jag som får flytta på mig när det hettar till, undrar vissa av oss. Tydligen på grund av att vi inte är tillräckligt bestämda och saknar hård blick, till skillnad från en man i artikeln som avslöjar hur han behåller sin position.

ANNONS

Jag bestämmer mig för att göra ett försök. Jag ska hålla vänster och jag ska våga vägra väjning. Min kompis är med på noterna och redan efter ett par hundra meter kommer första utmaningen när två kvinnor närmar sig rakt emot oss. Resten av den breda grusvägen ligger tom, men de har också bestämt sig – för att hålla höger, från andra hållet. Avståndet krymper och det är dags att sätta in blicken för att tala om vem som bestämmer. Det visar sig vara alla fyra; ingen kommer att ge sig. Kompromissen blir att vi kliver något steg ytterligare mot vänster och diket medan de andra motvilligt styr några centimeter mot mitten. När vi möts i ett irriterat vinddrag saknas vinnare och jag hör fåglarna i träden hånskratta åt mänskligheten.

Arga leken var inte kul i tv på 90-talet och är ännu löjligare i skogen så jag ger mig och låter ett par stackars cykelmän, uppenbarligen vansinnigt sena till ett viktigt möte denna söndagsförmiddag, passera utan blick. Annars brukar jag i alla fall bjuda på ett ironiskt ”varsågod” medan jag drar in tårna vid vägkanten.

I artikeln vittnar en kvinna om att problemet verkar lokalt; varken i Umeå eller Malmö har hon sett något liknande. Tänk om det är så enkelt? Att strulet beror på att vi är goa och ganska roliga gubbar men inte särskilt anpassningsbara. Något som även visar sig i rulltrappor. I storstäder står man på höger sida i rulltrappan och låter folk köra om till vänster. Inga konstigheter – precis som när man kör bil i högertrafik. Men det gäller inte i Göteborg som inte är en storstad men inte heller småstad och det är faktiskt inte så lätt att vara mellanbarn. Här står man där man har lust och om någon försöker ta sig förbi i en extremt långsam rulltrappa i ett köpcentrum ger man en oförstående blick tillbaka. Alternativt en liten föreläsning: ”Dô, man ska inte stressa vettô.”

ANNONS

När jag fick denna visdom levererad på tillbakalutad göteborgska blev jag så ställd att jag genast stannade och började andas i fyrkant. Ge den gubben jobbet som ordningsvakt vid Härlanda tjärn.

LÄS MER:Höger eller vänster i spåren runt Härlanda tjärn?

Missa inget från GP Världens gång!

Nu kan du få alla kåserier och skämtteckningar som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Världens Gång. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.

ANNONS