Två män stod i den mulna decembereftermiddagen vid busshållplatsen på Spaldingsgatan. De var medelålders och lite avrundade. En var virad i en halsduk som verkade aldrig ta slut. Den var gul och grovstickad och efter sådär fyra varv runt hals och axlar ledde den ner i en rockficka. De betraktade missnöjt den grötgrå himlen och skuggorna och balkongerna. Det blåste. Spaldingsgatan är en kanjon när det blåser.
Den som inte bar halsduk sa:
– Jaha. Halv fyra och redan mörkt.
Mannen med halsduken svarade:
– Det är som att gå i en svart säck.
Bortsett från att själva sakupplysningen var felaktig – en gul halsduk är inte en svart säck – skulle jag vilja invända mot dessa båda göteborgares allmänna stämningsläge. De pratade om det göteborgska mörkret med en underton av missnöje. De talade om mörkret som om det vore något problematiskt. Men mörkret är i själva verket en av de finaste sakerna med den göteborgska vintern.
Detta gäller framför allt december. Det är härligt att veta att man skruvas allt längre in i en svärta där till slut bara fönstrens blockljus och elljusstakar förmår tränga fram. De är härligt att alla våra glåmigheter och skavanker göms i klärobskyren.
Göteborg är ingen snöstad, men det är ändå en vinterstad. Mörkret och kylan är Göteborgs temperament.
Centralstationen – för att gripa ett exempel bortom Spaldingsgatan – hör till de platser som är toppen. I den mörka eftermiddagstimmen när jag söker mig en spårvagn till Hisingen passerar jag Centralen. Jag kan nästan inte slita mig från perrongerna, snedtaken och de mattgula lyktornas ljusdroppar. På plattformarna står vintersvenskarna – krummande som utegångsfår – och väntar på att få kliva ombord på det Alingsåståg som i skymningen ter sig lika lockande som Orientexpressen.
Vintermörkret i Göteborg är oemotståndligt.
Det är dessutom historiskt korrekt så tillvida att Göteborg under större delen av sin existens har varit mörkt. Det gäller förstås alla svenska städer, men jag vill tro att just den göteborgska svärtan har varit blötare och dimmigare och tätare än någon annanstans.
Två av min favoritskildringar från det sena göteborgska 1700-talet kretsar förresten kring mörkret. Den ena handlar om hur ostindiska kompaniets direktör William Chalmers den 29 november år 1798 har glömt att tända lyktan utanför sitt hus på Södra Hamngatan. Chalmers får personligen inställa sig i rådhuset och böta sexton skilling. Detta sker efter en spaningsinsats av den nitiske polisgewaldiger Beckman. Det var ogint gjort av Beckman, för det var mörkt på många ställen i Göteborg och knappast var det Willliam Chalmers personligen – men möjligen hans kusk eller lakej – som hade slarvat med den trandrivna lyktan. Men polisgewaldiger Beckman hade femtio procents provision på böterna och hade samma kväll anmält ytterligare 44 husägare.
Men den finaste historien om det göteborgska mörkret utspelas under det så kallades Björnbergska brännvinskriget i november år 1799. Det kan enklast uttryckas som fyllerikravaller. Det var på Norra Hamngatan, mittemot Lilla Torget.
Jag har någon gång suttit på universitetsbiblioteket och läst rättegångshandlingarna. Av denna läsning minns jag absolut ingenting mer än att kravallernas huvudsakligen hade inträffat i det mörker som präglade en stad i förindustriell tid. Emellertid hade polisen ett trumfkort. En konstapel i tumultet – inne i den allmänna kötthögen av människor – hade lyckats hålla fast en huligan så länge att det gick att skruva loss huliganens träben.
Följaktligen behövde polisen blott dagen därpå genomsöka stadens härbärgen och inackorderingsrum på jakt efter en man som hade förlorat ett träben. De fann honom. Det är väl sådant som med polisjargong kallas ”god teknisk bevisning”. Jag tycker om att vandra på gatorna dessa göteborgska vinterkvällar och tänka på 1799 års enbenta huligan som blev fångad för att det beslagtagna träbenet passade honom så perfekt. Det är liksom en göteborgsk variant av Askungen.
Missa inget från GP Världens gång!
Nu kan du få alla kåserier och skämtteckningar som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Världens Gång. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
