Jag hade nästan glömt hur det var att frysa. Den här milda och liksom artificiella hösten har pågått så länge. Det har kanske varit behagligt, men alltför mycket behag blir som bekant tråkigt i längden.
Men i fredags morse sneddade jag över Trädgårdsföreningen. Och precis vid Palmhuset kände jag för första gången på länge den göteborgska svalkan.
Den råa och lite fuktiga känslan av kallt järn under skjortkragen.
Och det var frost i gräset.
Sedan trampade jag genom en vattenpöl så att det krasade och brunt vatten rann över skokanten. Jag var genomblöt och iskall på högerfoten.
Det kändes härligt – liksom gammalt och fornt – att åter känna den göteborgska kylan.
Jag hade saknat den.
Det göteborgska vädret har i generationer varit stadens temperament, på 1940-talet fint sammanfattat av skalden Ebbe Linde:
Ett sådant väder, då man skall andas med gälar.
Göteborgs specialitet är alltså kombinationen av kyla och fukt. Denna verkan fångas inte alls av en termometer. En fjällguide som jag träffade i Abisko i mitten 1990-talet hade i decennier brottats med björnar och laviner i det norrländska inlandet, men när jag frågade honom när han frusit som mest i sitt liv suckade han:
– En vinter på Styrsö.
När Göteborg byggdes på 1600- och 1700-talen klarade inte det svenska teglet Göteborgsblåsten. Vi fick importera busväderstegel från Flensburg. Det var därför Göteborg blev en gul stad. När höghusen drogs över Västra Frölundas åkrar på 1950- och 60-talen försågs de med ett särskilt fasadskydd: en Göteborgskappa.
Busvädret är alltså en del av den göteborgska själen. Det är inte konstigt att vi känner oss vilsna när det är milt.
Vi är vana vid att gå här, virade upp till halsen, vårdande vår årgångsbronkit.
Mildväder är sådant som förekommer någon annanstans. Mildväder är ogöteborgskt.
Jag kände en gammal akademiker – en historiker – som länge var helt omedveten om att han fungerade som den bildningstörstande allmänhetens väderlekstjänst. Han brukade röka utanför entrén till Humanistiska biblioteket vid Näckrosdammen.
Han bar alltid orange bredspårig korderojkavaj.
Vi som satt vid bibliotekets fönsterbord kunde därmed få en preliminär uppfattning om vädret genom att räkna hans cigarretter.
Denne docent med sällsamma kunskaper om Göteborgs järnhandlarhistoria och kontinentalblockaden var i själva verket en levande och kraftigt tobaksdoftande meteorologisk station med en fyragradig skala: 1-4 cigarretter. I hård kyla var han vid sällsynta tillfällen nere på en (1) cigg. Men det var sällan kallare än två cigg. Denna mätmetod fungerade utmärkt, utom i ösregn eller stormbyar. Men det är ju så med alla strikt vetenskapliga metoder att de har någon svaghet.
Jag brukade sitta i någon av de konstiga orange sittmöblerna vid universitetsbibliotekets fönster och beundra hans uthållighet.
I de blankt kalla vintereftermiddagarna klev han ut i mörkret med sin manchesterkavaj, skägget lätt vajande, och när han tog några steg ut i backen syntes han blott som en lätt vibrerande cigarrettglöd: en fyrbåk i upplysningens tjänst.
När någon efter ett par år informerade honom om hans funktion blev han glad över att höra att han gjorde praktisk nytta. Som akademisk historiker var han inte van vid sådant beröm.
Jag träffade den gamle docenten på Älvsnabben tidigare i höstas och frågade honom om det någon gång under hela 2023 hade varit kallare än tre cigg. Men han hade slutat röka för flera år sedan. Det hade blivit för varmt, sa han. Det var nästan aldrig kallare än tre cigg numera. Det kunde aldrig vara bra att röka så mycket. Jag stod på Älvsnabbens däck och pratade med den gamle docenten, och vinden vispade så förstrött och ogöteborgskt över Göta älv, och jag tänkte att han därmed var ett av klimatförändringarnas första ovedersägliga offer. Hans gamla livsstil hade gått under. Men den gamla manchesterkavajen stod ännu bi.
Missa inget från GP Världens gång!
Nu kan du få alla kåserier och skämtteckningar som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Världens gång. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
