På väg mot Vinga dyker Gäveskär upp med sin fyr som ett vitt utropstecken mot röd fond. Vi sniker nära, mycket nära, för att få en bra bild på fyren. En man kliver ut på betongkajen. Han säger något. Jag hör inte riktigt. Vi lägger oss försiktigt med nosen mot den skrovliga kajnocken.
Det ena ger det andra. Jag vet inte riktigt hur det här gick till men nu står vi på kajen och träffar Lars-Göran Itskowitz, ägare till Gäveskär, som bjuder in oss på stående fot till en rundtur över fyrön, in i fyrstugan, tryfferad med berättelser från fyrplatsens historia.
Det första jag ser är en blank stenhäll i ådergnejs mot grön gräsplätt i centrum av ön. På klippan, ett inhugget årtal och en signatur, allt i rött med sirlig, oscariansk piktur - ”C H 18 1/9 66”.
– Han hette Christian Hertz, förklarar Itskowitz, och var den förste fyrvaktaren härute på Gäveskär som jag köpte av Göteborgs hamn för en, ja det är nog 17 år sedan. Jag gillar ju projekt och här såg jag en möjlighet att göra något extra, att återställa platsen och byggnaderna i originalskick.
En bred spång med snedhuggna steg och kvardröjande linoljefärg i engelskt rött leder upp till själva fyrhuset som är renoverat i tidstrogen stil.
Lars-Göran Itskowitz har gjort en vacker fyrfärgsskrift i behändigt format med text av Marie Tilosius, Christina Rosenberg och Lars-Göran själv. Skriften ger ett snabbspår genom Gäveskärs historia med svartvita bilder som visar fyrlivet från förr och livsöden som berör. Här finns också bilden av den tuffa renoveringen, hur det såg ut i klädsel och timmer när eternitplattorna lyfts av och all möda och arbete som krävdes för att återskapa platsen.
– Huset kostade 5 500 riksdaler och kakelugnen gick på 46 riksdaler. Och här har du den gamla vedboden. Man rodde in till stan en gång i månaden och fick sin lön som bland annat bestod av ved till kakelugn och spis.
Den första fyren på Gäveskär hade en lykta på gaveln av bostadshuset. Att kombinera fyren med själva bostaden var rätt vanligt på många platser. Så såg det exempelvis ut på Knippelholmarna längre in i farleden där Olivia Samuelsson vaktade fyren med sina två döttrar i många år. Så var det på Islandsberg där Evert Taubes morbror Bohman var chef och samma hustyp fanns på fyren Lyktan i inloppet till Marstrand där fyrmästare Olsson sov på en bomb.
En bred spång med snedhuggna steg och kvardröjande linoljefärg i engelskt rött leder upp till själva fyrhuset som är renoverat i tidstrogen stil. Jag får samma som känsla som när jag en gång klev ombord på norske kungens tvillingbåt, på mahognykryssaren ”Mirabelle” i Saltsjöbaden, som fått nytt liv genom en känslig och stilfull renovering. Det är samma precision här på Gäveskär, samma omsorg om detaljen, i klädsel, dörrfoder, golvlister, trasmattan på golvet, pärlsponten, köksduken, den ljusgrå tonen på väggarna.
Huset är fullt av överraskningar. På den vackra spegeldörren till sängkammaren finns en lustig detalj, ett litet fyrkantigt fönster kanske 15 x 15 centimeter. På dörren mittemot, i exakt samma höjd finns ett likadant fönster.
– Det här är en verkligt fiffig sak. Genom de här två fönstren kunde fyrvaktaren se att fyren inte hade slocknat utan att egentligen behöva gå ut berättar Itskowitz och ser förtjust ut.
Rullgardinerna på Gäveskär är också speciella och flyttar in verkligheten utanför, rakt in i huset med bilden av fyren, solnedgången, Stenabåten på duken. Det blir man glad av att se.
Jag har ibland funderat över vilken fyrvaktare som hade värst väg till jobbet.
Fyrmästaren på Carlsten som jag skrev om tidigare (Vg 230527) hade ju världens mödosammaste väg uppför den branta backen till fästningen, genom fängelset, 200 trappsteg till taket på tornet, upp i själva glasburen sen och fyren. Fyra gånger om dagen dessutom. Fyrvaktare Hertz på Gäveskär å andra sidan, han hade nog bekvämaste vägen till jobbet. Kunde se sin arbetsplats direkt från sängen och på några få steg var han framme vid lyktan.
Den första fyren satt i en utbyggnad på husgaveln. Lars-Göran Iskowitz drar isär glaset på framsidan. Hämtar en helt magnifik lampa i en design jag aldrig sett tidigare. Tänder.
– Det här är en nytillverkad lampa som vi gjort efter gamla bilder, en exakt kopia av originalet. Jag letade överallt efter en Sederallampa men hittade ingen hur jag än letade. Den här lyktan var mittpunkten på en linje från Vinga och sedan in till Knippelholmarna.
Gäveskär ligger ju mitt i leden in till Göteborg och här svänger farleden rätt snävt. Här bör inte större fartyg mötas, här vill man inte komma för tajt på Gäverskär som dessutom har ett grund som sticker ut 20 meter från ön. Och här har det förstås ändå blivit en del överraskande besökare genom åren. Berömd är kemtankern ”Ternvind” som satte upp sin bulbstäv nästan rätt på fyrtornet efter ett maskinhaveri i februari 2018.
– Det roligaste besöket vi har haft här på Gäveskär, säger Lars-Göran Itskowitz med ett brett leende, var nog när Sjöfartsverkets Fyrbjörn låg här ute vid fyren och bättringsmålade. Killen från Fyrbjörn satt i fartygets skylift när Christina ropade:
– Nu är det kaffe och våfflor!
Då satte han ner skyliften precis här på det gamla fyrfundamentet, öppnade grinden, tog sitt kaffe och sina våfflor, sen in i liften igen och upp i skyn för fortsatt målarjobb. Ja, det såg ju helt underbart ut.
Vi lämnar Gäveskär och längre upp, vid Vipeskär, möter vi amerikanska superyachten ”Wolfhound”, en grann tremastare med 20-talslook i full fart upp mot Kalvsund. Också ett oväntat möte som ramar in vårt fyrbesök på ett speciellt sätt.
Missa inget från GP Världens gång!
Nu kan du få alla kåserier och skämtteckningar som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Världens gång. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
