Fransmännen har börjat snusa, meddelade Göteborgs-Posten häromveckan.
Polisen i Marseille är villrådig. Föräldrar är oroliga. Ministrar uttalar sig. Panik anas. Det låter som om de talade om cyanid.
Vi behöver lugna fransmännen.
Jag är inte snusare så jag har ingen förstahandskunskap, men såvitt jag förstår har mina snusande vänner väldigt mycket glädje av snuset.
Den första snusare som korsade min väg var en snickare som hette Karlsson. Jag var tretton år.
Karlsson hade anlitats för att anlägga ett duschrum i familjens sommarhus i Mollösund. Detta duschrum hade en golvplatta i massivt trä som sluttade ner i en brunn. Lutningen skulle snickaren Karlsson hugga med ett meterlångt gröpjärn, i en enda magnifik urladdning. Det var en tvekamp mellan Karlsson och tre kvadratmeter furu.
Innan Karlsson överföll golvet stod han stilla i två minuter, med slutna ögon och buktande överläpp. Aldrig vare sig förr eller senare – framför allt inte i kyrkomiljöer – har jag sett en man se heligare ut än snickaren Karlsson.
Han sa:
– Jag snusar upp mig.
Det blev ett perfekt golv.
Snus befrämjar tydligen också mod. För några år sedan skickade Göteborgs-Posten en medarbetare till Ryssland. (Jag tänker inte säga vem det var, ty då kommer han blott att skickas till alla tänkbara krigszoner. En man av hans virke kan inte förslösas på kontorsjobb och andra dåsigheter.)
Efter en vecka stod medarbetaren utan snus i någon bedrövlig rysk provinssstad av betong, kraftverk och jordbruksuniversitetet. Då fick han tips om ett snus av lokal tillverkning.
Medarbetaren provade detta ryska snus.
Han förlorade känseln i benen.
Benen återanmälde sig till nervsystemet efter några timmar. Man kan konstatera att det tydligen inte bara är i idrottssammanhang som ryssarna är överlägsna i illegala preparatfrågor.
När medarbetaren återvände till Göteborg berättade han för kollegerna om det ryska snuset. De berömde honom för att han efter incidenten med de avdomnade benen, trots bristen på snus, hade genomfört resten av den långa reportageresan med en sådan journalistisk schwung. Medarbetaren såg oförstående ut. Varför trodde vi att han hade lidit brist på snus?
Bragden var snarare att han hade lyckats bevaka ett stort idrottsmästerskap utan känsel i benen.
Jag måste medge att jag är imponerad av denna historia. Att frivilligt beröva sig själv känseln i benen tyder på ett mod som rimligen inte kan ha orsakats av något annat än snuset.
Det är tydligen inte bara i idrottssammanhang som ryssarna är överlägsna i illegala preparatfrågor.
Men framför allt förefaller snuset vara hälsofrämjande.
I tonåren hade jag en tennisspelande vän som bodde två hundra meter från en plats som alla göteborgska sjuttiotalister känner till.
Han bodde två hundra meter från ”Gyllene korven” i Askim.
Redan som sextonåring var han en av Sveriges snålaste män.
Han var vad man skulle kunna kalla snus-kran för Askims och Hovås tonåringar. Detta snus köpte han stockvis av en jugge från Ljubljana som bedrev affärsrörelse i en folkabuss vid Stigs Center på Hisingen. Två gånger i veckan cyklade tennisspelaren från Askim till Stigs Center.
Det är 36 kilometer till Stigs Center tur och retur.
Det gör 72 kilometer i veckan.
Jag ser honom numera ibland i affärspressen. Han ser nästan hotfullt frisk ut. I en intervju sa han att han alltid hade cyklat mycket.
Det kan jag tro.
Sedan har jag ytterligare en rad goda vänner som snusar och som mår väldigt bra av det.
Orsaken är att snuset är så dyrt att de inte har råd med cigarretter.
Jag överlämnar vidare bedömning av Le snus till fransoserna.
Missa inget från GP Världens gång!
Nu kan du få alla kåserier och skämtteckningar som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Världens gång. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
