Den årliga filmorgien pågår som bäst. Göteborgs filmfestival kan som bekant numera även avnjutas hemma i tv-soffan.
Det är ömsom vin, ömsom vatten (gäller även filmerna).
Förra kåseriet kom jag ut som pappershistoriker. Nu kan jag avslöja att jag även har ett förflutet som celluloidhistoriker – och det handlar inte om Tage Flisberg och andra bordtennislegender.
Jag var nämligen cineast. När den lilla stadens filmstudio var på fallrepet blev de gamla gubbarna som drivit verksamheten mycket glada när ett gäng gymnasister anmälde sitt intresse. Vi tog över verksamheten.
Det första jag gjorde var att ordna det så att vi blev utan biograf. Jag hade skrivit en insändare i lokaltidningen och läst lusen av stadens biografmagnat. Varför? Jo, vi hade en kulen kväll sett Antonionis ”Den röda öknen” i en för övrigt tom salong. Efteråt diskuterade vi filmen och kom fram till att maskinisten förväxlat rullarna och visat den sista först.
Det är visserligen en ganska knepig film men vi var rätt säkra på vår sak. En stor nonchalans mot filmkonsten! Biografmagnaten blev givetvis mäkta förgrymmad och portade filmstudion.
På andra sidan står hustrun Nina och låtsas att de är på en lantbruksmässa i Chabarovsk.
Nå, det redde upp sig och vi kunde visa Robert Flahertys ”Nanook, köldens son” från 1922 och andra kioskvältare.
En film som just nu är bioaktuell är den om Dag Hammarskjöld. Detta, plus att Idrottsgalan nyligen premierade en svensk idrottsledare som stått på det internationella fäktförbundets kongress och hållit ett brandtal för demokrati med hjälp av en sko som han bankade i bordet, fick mig att tänka på en minnesvärd dag i FN-huset i New York.
Det var den 12 oktober 1960 när den sovjetiske ministerpresidenten Nikita Chrusjtjov bankade skon i bordet så att det inte bara ekade i generalförsamlingen utan i hela världen.
Egentligen var det Lorenzo Sumulongs fel alltsammans. Ett år tidigare hade Chrusjtjov varit på besök i USA och bland annat besökt Hollywood. Det finns en fin bild där han med ett förtjust leende står bredvid en can-can-klädd Shirley MacLaine som sprattlar med benet. På andra sidan står hustrun Nina och låtsas att de är på en lantbruksmässa i Chabarovsk.
Chrusjtjov var känd för sitt koleriska humör och under USA-besöket 1960 blev han ilsk när han inte fick åka till Disneyland.
Kanske satt denna irritation i när han senare i sitt FN-tal attackerade generalsekreteraren Dag Hammarskjöld och av bara farten avfyrade en allmän bredsida mot de imperialistiska västmakterna som inte gav frihet åt kolonialländerna.
Det var då som Filippinernas delegat, Lorenzo Sumulong, begärde ordet. Han påpekade att denna frihet även borde gälla de östeuropeiska stater som lydde under sovjetiskt herravälde.
Det var därför Krusse tog av sig skon. Gång på gång slog han den i bordet i protest mot detta infama påhopp: Pang! Pang! Pang! I sessionssalen blev det tumult. Alla skrek och hojtade till varandra. Den irländske ordföranden, ambassadör Boland, slog sin klubba i bordet så hårt att den gick av.
Så gick det till under kalla kriget. I vår varma filmsoffa därhemma är det betydligt lugnare.
Tallyho!
Missa inget från GP Världens gång!
Nu kan du få alla kåserier och skämtteckningar som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Världens gång. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
