Nu får det vara nog. Upp på barrikaderna igen. Ungefär var tredje år skriver jag ett kåseri om tillståndet för Den Svenska Smörgåsen. Som representant för folkrörelsen Svenska Smörgåsätare måste jag tyvärr konstatera ännu ett år av nedgående trender.
Förbundet har som bekant redan på 2010-talet observerat den illavarslande utvecklingen mot fiber och surdeg på svenska kaféer och hotell.
Tyvärr visar 2023 års studie att den frasiga vita svenska ostfrallan – civilisationens stav och stötta – idag är mer hotad än någonsin.
Ostfrallans betydelse är självklar för alla som har diskuterat något kring ett kafébord. Vid fibrer och surdeg blir tankarna ogina och argumenten snarstuckna och intoleranta.
Men runt nybakta ostfrallor (obs, ej surdeg) blir stämningen godmodig, lyssnande och konciliant. Inga problem ter sig olösliga över ostfrallor.
Inte en enda klassisk ostfralla gick att finna under hans stråt mellan Avenyn och Kvarnberget i Göteborg.
Den förste svenske debattör som till fullo insåg detta var LO:s ordförande Bertil Jonsson som ersatte Stig Malm och idag är hågkommen för just ingenting. Men jag minns att han en gång röt att han såg ostfrallorna som ett hot mot den svenska arbetarstammen. Dessa tomma kalorier förvandlade stridbara fackbasar till knubbiga goddagspiltar. Men, med några decenniers perspektiv, tror jag att inte att Jonsson var fullständigt uppriktig. Han ville säkert bekämpa ostfrallorna, men jag tror inte att det var hälsoperspektivet som störde honom. Jag tror att han insåg att varje förhandling med SAF som präglades av ostfrallor skulle sluta i jolmig konsensus. Klasskampen kom av sig.
Ostfrallor främjar alltså dialog och civilisation. Av detta skäl har vi i förbundet hållit ett särskilt öga på ostfrallorna.
Årets studie har bedrivits på göteborgska kaféer inom vallgraven under första halvan av oktober.
Utskottets göteborgska representant (han vill vara anonym eftersom han innehar en befattning i medievärlden) är bedrövad.
Inte en enda klassisk ostfralla gick att finna under hans stråt mellan Avenyn och Kvarnberget i Göteborg.
Situationen ter sig än mer dyster eftersom Sverige länge var en kulinarisk – för att inte säga moralisk – stormakt på smörgåsområdet.
När vi fordom var utomlands betraktade vi milt överseende de vulgära och undermåliga smörgåstraditionerna. Vi log åt formfranskan med marmite på hotellet vid Ludgate i London och den brutala pumpernickeln med leverpastej och inlagd gurka på kafé Noworolski i Krakow. Vi betraktade medlidsamt det halvmåneformade fettavtrycket av en croissant på en Le Monde vid en bistro intill Sainte Chapelle i Paris. Vi flatskrattade åt baguetter med tjugo skivor oxbringa hos Katz’s Delicatessen på Houston Street i New York, smörgåsar som serverades under den desperat grötrimmade skylten ”Send a salamy to your boy in the army”.
Överallt kunde man sitta som en svensk världsman och tänka att det fanns en plats på jorden med små frasiga vita vallmobeströdda rundstycken som välvilligt och ljudligt brast när man bet i dem. Och dessa rundstycken prålade inte med oxbringa eller gurka eller pastejer eller andra perverterade ingredienser som får smörgåsen att upphöra att vara smörgås och stället transformeras till lagad mat.
Vi visste att det fanns ett ställe i världen där vi kunde undfå den vita frallan och margarinet. Och grevéosten (ej för hårt lagrad).
Redan vid den andra stickprovskontrollen, i förra veckan i Göteborg, på en av hamngatorna, möttes förbundets representant av det värsta av allt, det fenomen som ensamt kan utbomba hela det finkalibriga smakregistret i en väl balanserad ostfralla: den soltorkade tomaten, denna kaféernas oförvägne skurk.
En gång kunde vi säga: Blott Sverige svenska ostfrallor har.
Denna tid är förbi. Vi är förintade. Vi är förrådda av surdegs- och fiberförespråkare som har infiltrerat våra förvaltningar och myndigheter.
Vi är förlorade.
Det har varit tunga veckor i Göteborg för förbundets representant.
Som i dimma har han vandrat i dimman. Han har släpat sig över kajer och broar under allt gråaare och blåsigare himlar och han har vacklat in på näringsställen och ställts inför flottiga fyrkantiga focaccior, surdegskupoler med alfalfagroddar eller ost som har tagit färg av gurkskivor. Han har smakat. Och han har känt sig som vore han en dyster ardennerhäst som drog runt på gatorna och tuggade havre ur en tornister.
Förbundet kräver härmed att statsministern omedelbart tillsätter en utredning för att rädda ostfrallan. Jag hoppas att utredaren har vett att bjuda oppositionen till en session som inte präglas av talmannen Norléns osunda kakorgier, utan av de rena argumentens vackraste form: den vita frallan, margarinet, grevéosten (ej för hårt lagrad). Det måste finnas hopp för den frasiga svenska modellen.
Missa inget från GP Världens gång!
Nu kan du få alla kåserier och skämtteckningar som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Världens gång. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
