De får hittepånamn för att en aldrig riktigt lär sig vad de heter. Ni vet, grannarna som längs en och samma väg men som egentligen bara träffas ordentligt en gång om året, när det är årsmöte i vägföreningen. Övriga dagar då de råkar mötas på vägen säger de mest hej, och nickar. Så de får heta tysken, paret med gröna bilen, torparfamiljen, bastugänget med fyrhjulingen, gubben med kiosken, närmaste grannen, han som färgar håret och änkan.
Dansken har sålt, och den nya ägaren är för ny för att dyka upp på ett sånt här intimt möte, men utöver den närvaroförlusten är närapå alla som ska vara där, där. Det är ovanligt. Det brukar alltid fattas några. Helst de som efter vägföreningens årsmöte har en del synpunkter.
Så är det alltså inte denna gång. Men Rolf saknas och det skakar om en aning. Det är han som brukar servera sju sorters kakor. Det hör nämligen en vägförenings årsmöte till att ha något gott till kaffet. Sockerhalten räddas dock av annan entusiast i sammanhanget. Tur det. Det ska ta en stund, detta, och det gäller att hålla sig alert.
Mötet kan börja enligt strikt dagordning.
Gubben med kiosken uttrycker oro för sin redan sanka gräsmatta.
Det mörka avhandlas först. Ett underskott i bokslutet till följd av en obetald årsavgift. Inget namn nämns. Ordförande förklarar, det är betalt, om än inte i tid, så det kommer att reda sig vid nästa års bokslut. Då kommer minus 33 kronor att bli ett plus. Dessvärre kommer inte detta att förslå för framtida utgifter. Inflationen har drabbat vägsamfälligheten och insatsen från var och en måste höjas. Det kan röra sig om 50 kronor, eller mer.
Efter denna tunga inledning talas det i positiva ordalag om välfungerande snöplogning, potthålslagning och klippning av vägren. Problem med nedskräpning i området diskuteras en stund tills dess att alla kan slå fast att ingen nedskräpning faktiskt sker. Problem avskrivet.
Det informeras om ett framtida hinder i form av trädfällning längs den lilla byvägen kommande vinter, men det är förstås för allas bästa som skogen gallras och tålamod är det enda som behövs för att stå ut. Återvattningsåtgärder är också att vänta men vad det kommer att innebära för den enskilde markägaren är oklart. Gubben med kiosken uttrycker oro för sin redan sanka gräsmatta. Oron lämnas hängande i luften. En medlem i bastugänget tar den osynliga bollen och berättar att de stora planerna som de skulle sätta i verket redan förra året nu ska sättas i verket. Exakt vilka dessa planer är återstår att se. Där någonstans slutar detta vägföreningsmöte och det enda vi med säkerhet vet är att vi kommer att ses om ett år igen.
Till dess tänkte jag förbereda anekdoten om det stenrika fotbollsproffset som flyttade hem till Sverige och fick påhälsning av vägföreningens ordförande en kväll, utsänd för att driva in årsavgiften. ”Inga problem, hur mycket är det”, frågade fotbollsproffset och satte nästa dag in pengar på det angivna kontot. Därmed blev föreningen återbetalningsskyldig stjärnan ett belopp större än de någonsin hanterat. Så kan det gå när 150 betyder just 150 för vissa, medan det för andra är givet 150 000. Såna problem har inte vi, kan vi då konstatera och ta en kaka till.
Missa inget från GP Världens gång!
Nu kan du få alla kåserier och skämtteckningar som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Världens gång. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
