Egentligen får vi kåsörer inte skriva om Slottsskogen. Det är som med Bellmans epistel nummer 23, ”Ack du min moder”. Efter att Fred Åkerström hade sjungit den kunde ingen annan trubadur nalkas den. Det fanns liksom inget att tillägga. Den var klar. På samma sätt förhåller det sig med Slottsskogen. Viveca Lärn skrev på GP:s Världens gång-sida i oktober 1984 ett kåseri som sedan dess har fått oss andra klåpare att hålla oss borta. Det började så här:
Varje gång jag kommer till Slottsskogen är det ösregn eller Folknykterhetens dag.
Det är en i princip oslagbar spelöppning.
Men eftersom det häromdagen varken rådde regn eller folknykterhet i Slottsskogen vågade jag mig (ödmjukast) dit.
I söndags rådde en ovanlig typ av göteborgsk sommardag.
Värmen var en främmande ockupationsmakt som hade tagit över Göteborg. Den hade tagit över våra hjärnor. Inga tankar var längre möjliga. Inga ansatser var genomförbara.
Eller för att uttrycka det mer precist: Jag for under den klarblå göteborgska himlen i en sval spårvagn som präglades av att en kvinna satt framför mig och med påslagen högtalare väntade i telefonkö hos en bank. Girl från Ipanema spelades. Två gånger i minuten sa en välmodulerad röst: Det är 49 kunder i kö. Vill du behålla din plats i kön?
Det var 49 kunder i kö från Ullevi till Wavrinskys plats.
Jag var starkt benägen att följa upplösningen på detta samtal till världens ände, men jag besinnade mig.
Linnéplatsen såg angenäm ut från spårvagnen. Göteborgare spelade minigolf och åt glass.
Det verkade härligt.
Men när jag klev ut på Linnéplatsen var det som att stiga in i ett stekt ägg.
De var klädda i ljusgröna skrynkliga linneskjortor och de bar sandaler över knotiga fötter.
Jag gick i min heta fuktiga kavaj, förbi Slottsskogens kubbspelare och smörgåsätare.
Vid backen mot Naturhistoriska museet satt en grupp vid ett grått parasoll. De satt alltså inte under parasollet. Endast skinkan, kycklingen och potatissalladen fick vistas i skuggan. På grund av inflationen tar vi i år bättre hand om rostbiff än om pensionärer.
På den forna nykterhetsserveringen vid Stora Dammen satt två allvarliga män.
De var klädda i ljusgröna skrynkliga linneskjortor och de bar sandaler över knotiga fötter. De lutade sig tungt över de vita borden. Medan jag svalnade i den gröna flimriga lövskuggan lyssnade jag på dem. Ibland gick dessa män diagonalt över det knastrande gruset och fyllde på kaffe.
De verkade vara mycket nedstämda. Den ene sa:
– Det var fel att sparka Stahre.
Den andre svarade:
– Jag är så trött.
En katt kom smygande. Den lade sig på en bänk i skuggan och betraktade ogillande de två männen. Den var antagligen gaisare.
En moped körde förbi i mörkblå rök.
Den förste mannen samlade sig och sade slutligen, med ett tonfall som lät mer som en besvärjelse än något annat:
– Jag säger bara att Blåvitt är bäst i stan egentligen.
Kamraten reste sig då, i stum plåga, och gick efter en tredje kopp kaffe. Det var alltför smärtsamt.
Jag smög iväg. Det finns diskussioner som är så högoktanigt allvarliga att det inte går att lägga sig i dem.
Dessutom var det för varmt.
Jag gick alltså upp till hjorthagen. Älgen verkade apatisk i värmen. Den tittade på mig med samma glasartade och sorgsna ansiktsuttryck som har iakttagits hos den blåvita backlinjen under våren.
Men i morgon kan grånad och duggregn (men troligen inte överdriven folknykterhet) åter svepa över Göteborg. Och varje göteborgare som klagar på värmen behöver ibland påminna sig om den legendariska sammanfattningen av svensk sommar. Den publicerades i en engelskspråkig turistguide någon gång i slutet av 1990-talet. Den var avsedd för brittisk och irländsk publik. I många år fanns ett exemplar hos Wettergrens på Västra Hamngatan. Det var tummat. Vi var många som kunde kapitlet om den svenska sommaren utantill. Det löd så här i sin helhet i svensk översättning:
Den svenska sommaren är årets vackraste dag.
Det gäller i synnerhet Göteborg. Vi göteborgare får passa på.
Missa inget från GP Världens gång!
Nu kan du få alla kåserier och skämtteckningar som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Världens gång. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
