Gertrude Stein skrev: En ros är en ros är en ros.
Och Gustaf Fröding menade som bekant att även om rosorna står i ett sprucket krus så är de ”ändå alltid rosor”. Medan snus förblir snus, ”om än i gyllene dosor”.
Med all respekt för dessa två giganter ber jag att få anmäla en avvikande åsikt.
Som argument vill jag anföra en engelsk maträtt vid namn toad in the hole. Paddan i hålet. Eller ”i hålan” är kanske en bättre översättning.
Receptet är enkelt. Man gör en yorkshire pudding-smet (en sorts pannkakssmet), lägger i ett par hela korvar och gräddar på 225 grader i sådär en halvtimme.
Vad man får är en ugnspannkaka med korv. Varianter av den rätten – kombinationer av äggsmet och fläskkött – finns på många håll i världen. I Sverige kallar vi det för fläskpannkaka.
Nå, detta är alltså vad vi har: ägg, mjöl, mjölk och korv. Enligt Fröding och Stein är det också allt vi någonsin kan få.
Propaganda och reklamslogans äter sig in i hjärnan. Ibland förändrar de både vårt tänkande och vårt beteende.
Men så tillkommer något mycket enkelt: namnet. Paddan. I hålan. Minst två saker händer i mig när jag hör det namnet.
Dels aktiveras en barnslig, bubblande fantasi som alltför ofta ligger begravd under den vuxne mannens tungsinne. Kolla, vi får paddor till middag!
Och dels vaknar anglofilen i mig. Jag ser sjökaptener med ölskum i skägget, långa gator med identiska radhus, diset som rullar in över en ödslig hed.
Dessutom ser jag förstås Paddan, han som bor på godset Paddeborg i ”Det susar i säven”.
Med ens är maten mer än en simpel korvpannkaka, den är ett romantiskt äventyr. Språket har förvandlat verkligheten. En korv är en korv är en padda.
Andra gånger kanske inte språket förändrar utan förstärker.
Säg att du sitter och betraktar den spirande grönskan en försommardag. Gräset framför dig är förstås bara gräs. Men så minns du Tranströmers ord: ”Gräset har en grön chef.” Och med ens, om du är som jag, ler du lite grand. Gräset, blomningen, hela sommaren – alltihop har fått ännu en dimension, tack vare språket.
Det här betyder inte att man kan förändra verkligheten hur som helst genom att trixa med formuleringarna. När diktatorn vill döpa om sitt skamliga krig till en ”specialoperation” måste vi gå över till Frödings och Steins sida och svara att ett krig är ett krig, försök inte lura oss.
Samma sak när skogsbolaget vill kalla skövlade marker för ”föryngringsytor”. Det går vi inte på. Vi känner igen ett kalhygge när vi ser ett.
Men att dessa manipuleringsförsök görs beror på att det faktiskt går att påverka oss via språket. Propaganda och reklamslogans äter sig in i hjärnan. Ibland förändrar de både vårt tänkande och vårt beteende.
För att stå emot gäller det att vaccinera sig med goda influenser. Bada i bra texter. Gnugga sig ordentligt med fantasitvål, så att man klarar av att se både det som finns och det som inte finns.
När gräset börjar spira om några veckor, kom då ihåg att tacka den gröna chefen.
Låt mig sluta med ännu en maträtt. En sorts motsats till den mastiga, brittiska paddan i hålan.
I Frankrike kan du, om du har tur, få en enkel och lite lustig efterrätt: en eller två klickar mjuk maräng som ligger och flyter i en hemlagad vaniljsås.
Är det en så bra dessert egentligen? Äggvita (maräng) med äggula (vaniljsås)?
Men så ser du namnet: Îles flottantes. Flytande öar. Och din fantasi vaknar och snart äter du med ett lyckligt, barnsligt leende.
Missa inget från GP Världens gång!
Nu kan du få alla kåserier och skämtteckningar som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Världens gång. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
