Kära läsare, har du nyligen tänkt på tant Agda? Jag menar det inte bokstavligt. Vi har alla olika agdor. Jag menar själva tankefiguren. Du känner igen situationen. Plötsligt tänker du på tant Agda – i princip – men du kan inte förstå varför. Då följer du långsamt din egen tanketråd bakåt och inser att du har träffat någon vid Kopparmärra. Och i närheten av Kopparmärra ligger ju Gamle Port. Och där ligger också Kinakrogen Sun Wall – i folkmun kallad ”Sundsvall”. Och mormor hade väl en kusin i Sundsvall. Eller om det möjligen var Örnsköldsvik: tant Agda.
Och plötsligt går du på Fredsgatan och tänker på tant Agda.
En gallup i vänkretsen visar att alla – ungefär en gång om dagen – har en tant Agda-upplevelse.
Men ibland är det svårt att följa tråden.
Jag känner till exempel en göteborgare som tänkte på Bockstensmannen varje gång han startade kaffebryggaren. Klockan var sex på morgonen. Det kunde vara vinter eller sommar. Han (inte Bockstensmannen) kunde vara glad eller liknöjd. Hans tankar kunde på vägen till köket löpa i vilken riktning som helst – från väder till tofflor eller glödlampor eller amorteringar – men i samma ögonblick som han ställde kaffekoppen under kaffebryggaren tänkte han, varje dag, ofelbart och oundvikligt: Bockstensmannen.
Detta var länge ett mysterium för honom. Han tänkte aldrig annars på Bockstensmannen. Det fanns inget i köket som påminde om det glada 1300-talet. Bockstensmannen, såvitt känt, drack inte kaffe.
Men på en kökskrok vid kaffebryggaren hängde en blå grytlapp. Denna grytlapp var någon gång köpt på Varbergs fästning. Där vilar Bockstensmannen med sina gyllene lockar.
Det tog den göteborgske mannen flera år att inse att det var grytlappen. I samma ögonblick som detta var klarlagt slutade han omedelbart att tänka på Bockstensmannen på morgnarna. Tanken var förbrukad.
Det finns också människor som blir obegripliga för omgivningen eftersom de omedvetet råkar öppna samtal mitt inne i sina tanketrådar. Jag känner en äldre smålänning som är specialist på denna fläckvisa berättarkonst. Det krävs stor fantasi och vana för att hänga med. Det kan börja med att han klockan tio på förmiddagen berättar att han köpte en blå cykel 1957.
Drygt fyra timmar senare kan han säga:
– Dom hade smörgåsar också.
Det fanns inget i köket som påminde om det glada 1300-talet. Bockstensmannen drack inte kaffe.
Omgivningen förväntas därmed förstå att 1957 års Monark år 1964 ersattes av en grön Rex som användes vid en cykelsemester i Vätterntraktern någon gång i början av 1970-talet. Då låg på en höjd utanför Jönköping en ovanligt trevlig våffelstuga och just denna våffelstuga hade alltså icke blott våfflor.
De hade smörgåsar också.
För ett otränat öra är det obegripligt, men för närstående familjemedlemmar, som i bortåt ett halvsekel tränats och kalibrerats, är det naturligt att ett samtal om en cykel fyra timmar senare leder till ett uttalande om Jönköpingstraktens smörgåsar.
Ibland är omgivningens tolkningsfömåga på gränsen till övernaturlig.
Jag gick en dag i ett småländskt vinterlandskap med några sydsvenska anförvanter. Det var en mycket vacker dag. Jag sa:
– Så härligt snön gnistrar.
Ungefär 35 minuter senare svarade den äldste:
– Jag har sett honom på tv.
Hans döttrar förstod då omedelbart att den som hade synts på tv var den skäggige folklivsforskaren Gillis Herlitz och att denna associationsbana var fullständigt naturlig när någon hade sagt ”så härligt snön gnistrar” (muntligen uppfattat som: så Herlitz snön gnistrar.)
Jag kan inte riktigt bestämma mig för vilken bragd som är störst – att tro att en konversation om snö handlar om en folklivsforskare som ses i tv en gång var femte år, eller att förstå att det är just det någon tror.
Det jag med säkerhet kan säga är att dessa hjärnor arbetar på ett fält som ingen Artificiell Intelligens ännu har varit i närheten av. Så länge det finns människor som tänker på Bockstensmannen när de ser en kaffebryggare eller pratar om smörgåsar när de tänker på 1957 eller tänker på folklivsforskare när det snöar, ja så länge föreställer jag mig att mänskligheten går trygg. Datorerna kommer aldrig att begripa oss. Vi är ensamma i universum om vår konstighet.
Missa inget från GP Världens gång!
Nu kan du få alla kåserier och skämtteckningar som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Världens Gång. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
