Vandrar kungligt genom Sveriges landskap

– Hittills har vi avverkat hälften av alla landskap. Nu ska vi snart till Öland, säger Maria Enesten.

Allt började med ett radioinslag om kronprinsessan Victorias landskapsvandringar. Maria gick ut i fikarummet och sa hänfört: ”Sverige är fantastiskt. Tänk om vi kunde göra samma sak.”

Paola Lian hakade på.

– Det sa bara pang. Flera andra arbetskompisar tände på idén, säger hon.

Paola Lian, som har sitt arbetsrum i samma korridor som Maria på Kungsbacka sjukhus, har allt sedan dess varit med om att dra upp planerna.

Bytte ut rockarna

Vid senaste vandringen bytte tolv kvinnor ut de vita rockarna mot kläder som bättre lämpar sig för de väntande strapatserna.

Till skillnad från Victoria vandrar denna kärntrupp flera dagar i rad. De får en mix av kultur, motion, kamratskap, nya miljöer och oväntade äventyr. En idé i rätt tid eftersom personalklubben, som ordnat teaterresor och annat, inte fick fortsätta – det skulle vara enhetligt i regionen.

Det började trevande.

– Vi hade ingen aning om ifall någon ville hänga med. Så Maria och jag prov-gick i Sandsjöbacka naturreservat. Sju kilometer i snöglopp i februari. Därmed var Västra Götaland avklarat. Vi fikade i ett jakttorn. Efter det fick vi med oss fem kollegor från medicinmottagningen. Vi blev superglada, skrattar Maria.

Båda har fantasi med råge och vill att allt ska gå superfort.

– Vi ska verkligen uppleva och lära oss mer om landskapen och sedan ska det gärna vara en kunglig approach varje gång.

De skrev en inbjudan om att de skulle fortsätta sätta ner fötterna i varje landskap.

– Vi bestämmer olika teman och typisk mat för varje landskap.

Därefter klarades Åkulla och Bexells talande stenar i Halland av.

Paola:

– Vi var tolv. Men det var dåligt skyltat, vi gick vilse och sex kilometer blev tolv. Vi lärde oss historien om prästsonen som klottrade visdomsord och namn på dåtidens kändisar på stenarna.

Vill fika med kronprinsessan

Samma år avverkades Kullaberg, Skåne, med ägga-kaka på menyn. De såg Lars Viks träskulptur Nimis, fyren, de branta klipporna och expeditionen fick för första gången ett stänk av kunglig glans: Flickorna Lundgren på skäret där Gustav VI Adolf, trogen gäst, hade sitt bästa fikaställe.

Maria och Paola vill gärna träffa Kronprinsessan Victoria.

– Vi har skrivit brev och berättar om vårt projekt. Men hon har inte svarat. En fika med henne hade varit kul när vi ska besöka Sörmland/Uppland. Hon får ta detta som en inbjudan, säger Maria.

Vandringarna avslutas med frågesport. Svaret avslöjar nästa års resmål.

En ny prinsessa dubbas

De tappra vandrarna har sett Ramsviks naturreservat i Bohuslän, i Dalsland: akvedukten i Håverud och Världens ände vid Laxsjön Baldersnäs. Där övernattade de nästan kungligt: I en flott disponentvilla, fortfarande väl bevarad från 1950-talet.

– Då hade vi hittat formen för vandringarna: Vi klär alltid om till pyjamas eller nattlinne när vi kommer fram. En ny prinsessa dubbas, vi tar en landskapsdrink och äter en trerätters med landskaps-tema. Alla i gruppen kommer att bli prinsessor!

Till Dalarna blev det tågresa och sedan skidåkning. Maria:

– Vi skulle åka Blåbärsloppet – de sista nio kilometrarna av Vasaloppet. Vi hade tränat i Hindås och skidtunneln i Kviberg.

I Östergötland blev de guidade av en nunna i ett kloster utmed Omberg.

– Där vandrade vi Marialeden längs Vättern. Det vilade ett lugn och stillhet, en harmoni över vandringen. Vi bodde på ett pensionat I Vadstena med kungligt fina rum.

Rykande björnspillning

I Huseby, Småland, blev det julmarknad. Orten är mest känd för den sorgliga och segdragna Haijbyaffären, skandalen där fröken Florens Stephens utsattes för förskingring. Det rojalistiska inslaget var att kung Gustav Vi Adolf, vars brorson påstods ha lurat skjortan av henne, lade locket på, berättar Maria Enesten.

– Vi var 30 personer och detta var den första gången där vi tog oss till målet med buss. Vi fick en målande och initierad berättelse om Husebyaffären.

1/4

Dramatiken låg på lur i Branäs i Värmland.

– En björn hade lämnat rykande färsk spillning på en skogsled. Att det var från en björn fick vi som tur var klart för oss efteråt säger Maria och båda fnittrar.

Paola:

– Inte dåligt att ha skrämt iväg en björn med vårt pladder– ovetande om vad som kunde drabbat oss. Det var i oktober och kallt men vi avslutade med ett dopp i Fämtforsen, som användes för timmerflottning. Vi tvingades hålla i varandra för att inte följa med.

I Nora, Västmanland, bodde de i gamla tågkupéer. I visan var det tre små gummor, som skulle ut och gå, till marknaden i Nora. De var 18 personer, rekord.

Senaste vandringen gick i Närke på Bergslagsleden.

En av kollegorna har troget knallat med på samtliga vandringar – Marie-Louise ”Maja” Alfergren från Vallda.

TEXT

Clas-Göran Sandblom

namn@gp.se