Det är en typisk förstasida ur GP i maj 1897: Annonserna puffar för banker, försäkringbolag, lotteriidkare och O P Andersons & sons akvavit – den nya sensationen med smak av kummin, anis och fänkål.
Det säger något om OP:ns ställning i 1890-talets Göteborg. Runda grosshandlare köpte OP på fat (förhoppningsvis inte för egen konsumtion). I dag är väl OP:n inte lika central i göteborgarens medvetande, även om det fortfarande finns fanatiska supportrar som dricker den med glass.
Den ende i sammanhanget som aldrig yttrat sig om smaken tycks vara O P Anderson själv, ty han avled redan 1876 och akvaviten introducerades inte förrän 1891.
OP drack alltså aldrig OP.
Det hade nästan varit konstigt om Carl August Andersson inte hade uppfunnit en snaps.
Det är alltså ”& son” i firman, det vill säga Carl August Anderson, som bör äras. Carl August satt i stadsfullmäktige, var engagerad i frivilliga brandkåren, sprang på eviga middagar med Par Bricole och frimurare och var dessutom en entusiastisk sångare. Han förefaller på ett märkligt sätt ha inrättat sitt liv så att han i stort sett jämt befann sig i sammanhang – fullmäktige möjligen undantaget – där OP akvavit kan väntas dyka upp i dag.
Dessutom fick han guldmedalj efter att rådigt ha räddat en flicka från att drunkna i Stora Hamnkanalen.
Det hade nästan varit konstigt om Carl August Andersson inte hade uppfunnit en snaps.
Göteborgsjournalisten C R A Fredberg beskrev en överväldigande verksamhet hos familjeföretaget OP Anderson år 1897. Den största pannan rymde 47 000 liter. Man tillverkade 3,8 miljoner sprit om året. Det var mest industrisprit, men också tiodubbelt renat, ”svensk cognac” – och akvaviten.
När drycken hade inlett sitt segertåg – om inte över världen, så åtminstone över ”svenska” smörgåsbord i europeiska huvudstäder – började också eftervärlden att intressera sig för pappa OP. Inte mycket är känt. Olof Peter Anderson tycks ha varit född i Trollhättan den 7 juli 1796 (vissa källor hävdar att födelseåret år 1797), och startade egen firma i Göteborg år 1823. Han tillverkade kemikalier och byggnadsmaterial och levererade på 1840-talet kalk till Börshuset vid nuvarande Gustaf Adolfs Torg.
Han köpte också några ångbåtar för frakter på älven.
Det var denne hårt arbetande göteborgske kemikaliehandlares namn som spreds på gula etiketter.
I en bok om släkten från 1963 berättar Olof Peter Andersons barnbarnsbarn Esther Petersén hur hon en gång på en krog i Paris träffade en rik amerikan som sade:
– All I know about Sweden is that they have got three heroes: Gustavus Adolphus, Charles XII and O. P Anderson. Their Skål!
Om den stillsamme kemikalie- och byggmaterieltillverkaren Olof Peter Andersons ande spökar i kvarteren runt Norra Hamngatan kan man nog räkna ned att den är förvånad över att ha buntats ihop med Karl XII och Gustav II Adolf.
Missa inget från GP Världens gång!
Nu kan du få alla kåserier och skämtteckningar som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Världens gång. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
