Det är som om världen har slutat snurra. Vi stannar hemma, vänder oss inåt och funderar på andra saker än vad vi skulle ha gjort om allt hade snurrat på som vanligt. Det är otäckt förstås, när länder stänger gränser, börser rasar och företag hotas av konkurs. Från att nästan ha viftat bort problematiken följer vi nu utvecklingen timme för timme. Snart orkar vi chockeras längre när dödstalen ökar och ännu ett flygbolag permitterar. Allt vi känner som den moderna livsstilen har ryckts undan och när mattan är borta blottas ett stort, gapande hål. Hallå? Hjälp! Vad gör vi nu?
Märkligt nog börjar röster höras om att undantagstillståndet också är lite … skönt. Krisen ger respit och andrum, en tillåtelse att slippa stressa vidare, tid att bara vara hemma och låta tankar stillna.
Jag läser experternas bästa preppingråd om vad man ska tänka på för att bunkra rätt. Inte för att jag tänker göra det, men för att vara förberedd. Vissa förespråkar ris, gryn och pasta istället för underliga konserver som ingen ändå vill äta, andra tycker att vi ska satsa på oljor, frysta kryddor och rotsaker, som ju håller sig länge.
Eftersom jag älskar grönsaker och framför allt morötter tycker jag att det låter bra. Morötter är nästan en mani, faktiskt. När andra snabbt öppnar mjölkchokladen direkt efter kassan i mataffären gör jag detsamma med morotspåsen. Osköljd morot, direkt in i munnen. Ja, ni hör. Det kan väl aldrig vara bra i dessa tider?
Krisen ger respit och andrum, en tillåtelse att slippa stressa vidare, tid att bara vara hemma och låta tankar stillna.
Om vi nu ska leva på grönsaker några månader är det ju bra att veta hur man kan variera sellerin, kålrötterna och morötterna. Det är då jag kommer att tänka på kocken Paul Svensson. Jag hörde honom nyligen berätta om sitt nya, stora praktverk om grönsaker. Svensson menar att vi behandlar våra grönsaker ytterst styvmoderligt. Vi vet väldigt lite om dem och framför allt om hur de finaste smakerna kan lockas fram. I kokbok efter kokbok står det hur kött ska tempereras, såser slås och skummas och tillbehör konstras till, medan grönsakerna får en rad på slutet ”rosta rotsakerna i ugn”.
Han menar – vilket faktiskt är en tanke jag aldrig tidigare tänkt – att det finns lika många olika sätt att tillaga en grönsak som en köttbit.
Det slår mig att morötter kan smaka extremt olika – vissa är mjälla, smakrika och söta som geléhallon, andra är beska, bittra och trögtuggade som gamla vedträn.
Affärernas grönsaksavdelningar berättar egentligen bara en enda sak – hur mycket det är i påsen. Femhundra gram, ett kilo eller två, möjligen med tillägget att om de är ekologiskt odlade och tvättade eller otvättade. Ingenstans får jag veta vilken sorts morötter det är, var de har vuxit, hur de smakar, vad de passar till och hur jag tillagar dem för att få ut maximal smak. Kanske kommer Paul Svenssons kokbok med fyrahundra recept rentav att för alltid förändra vår syn på de ugnsrostade rotsakerna och att det är innertemperaturen på ugnspotatisen som är nästa statusmarkör på finmiddagarna i Hovås och Bromma?
Och när Paul Svensson avslöjar att vissa av de finaste detaljerna på grönsakerna rensas bort och slängs av olika korkade skäl tänker jag att det är där framtidens exklusivaste gourmetmat finns – i de fina rottrådarna på rotsellerin och i märgen på broccolistocken.
Eftersom jag har blivit med trädgård igen har jag börjat drömma om vad jag ska försöka odla i vår. Jag när fortfarande en dröm om att gröna fingrar ska växa ut på mina små händer och att allt jag stoppar i jorden ska växa sig lika frodigt och grant som på fröpåsarna. Nu dyker ju också plantskolornas reklambroschyrer upp som något slags trädgårdspornografi och kittlar kreativitet, smaklökar och skönhetssinne. Vem vill inte ha egenodlad ruccola i salladen, färskpotatis till midsommarsillen, nykokta rödbetor till grillen och egen krondill till kräftorna i augusti?
Oavsett om man har en fönsterbräda, balkong eller trädgård kan corona och börsfall i alla fall inte rå på lusten att njuta av våren. Solen, fåglarna, snödropparna, syrenknopparna och snart, snart de japanska körsbärsträden – dem kan ingen ta ifrån oss.
Det går bra att färdas på en flygande matta så länge man inte tittar ner. När nu den globala ekonomins färgglada matta plötsligt rasat i backen är det bara att sätta händerna i jorden och börja om från början. Så ett frö och hoppas att få skörda. Som vi alltid har gjort.
