Inte mycket visas på tv nuförtiden, eller hörs i radio för den delen, utan förstärkande bakgrundsljud.
Lejon anfaller gaseller och spindlar fångar flugor i extrem närbild, medan musiken stegras, hårdrock dånar på högsta volym, eller är det säckpipor? Det kan det vara.
Möjligen har det gått inflation i ljudillustrationer, inte bara i naturdokumentärerna. Många retar sig på ljudeffekter i största allmänhet, visar diverse inlägg till public service. Alltför lite sker i tystnad är kontentan av klagomålen.
Men i det här fallet, den här vårmorgonen, satt musiken som en smäck.
Ut över trottoaren strömmade italiensk smörsång: Volare oh oh – cantare - osv.
Jag blev stående - det är svårt att gå och knappa på mobilen samtidigt – volare betyder att flyga kom jag fram till. Cantare: att sjunga. Låten kom trea i Eurovisionfestivalen 1958, ingen minns längre vinnaren.
Domenico Modugno sjöng och sedan Dean Martin och Gipsy King och alla möjliga – Ella Fitzgerald till och med. Låten blev en del av det gemensamma kulturarvet. Även smörsång hör dit.
Musiken tonade bort före Hagabion och affischen på Greta satt kvar som en påminnelse om verkligheten.
Volare triggade igång något i mig, något igenbeckat började tina, en process inleddes. Det är ofta processen som är det viktiga. Som Karin Boye sa: det är vägen som är mödan värd.
Det var som i en film, ljussättningen var också perfekt, solstrålar kastades snett över husen på Prinsgatan, särskilt hörnhuset framtonade magiskt i all sin prakt.
Detta var i början på månaden.
Rymdbilen Perseverance hade just landat på Mars.
En massa spännande bilder kablades ut.
Inte bara filmerna utifrån rymden utan också de nerifrån jorden grep tag. Forskare iförda svarta munskydd jublade, för så är läget: samtidigt som människan invaderar yttre rymden invaderas hennes inre av vadå, ett jäkla virus? Positivt dock att det går att jubla med munskydd.
Musiken tonade bort före Hagabion och affischen på Greta satt kvar som en påminnelse om verkligheten.
Italienska är det vackraste språket, har jag alltid tyckt. För länge sedan körde jag en konversationskurs i bilen, det var på den tiden då bilarna hade bandspelare som matades med kassetter, en efter en avverkades men av någon anledning fastnade bara följande: ”anche nostra nonna fuma”.
Det betyder, ”vår mormor röker också”.
Jag förstod aldrig när den frasen skulle användas. På väg nerför Linnégatan såg jag nu för mig en scen till: ut över Piazza Navona i Rom strömmar smörsången, volare oh oh. Det är som i en film. Någon lycklig i sällskapet tar fram ett paket cigaretter för att fira, för här får man röka på uteserveringar, det får man inte på Järntorget. Han bjuder sällskapet runt men missar mormor, inte konstigt egentligen eftersom hon är i den osynliga åldern. Någon (annan) säger då vänligt förmanande: anche nostra nonna fuma.
Piazza Navona är ett av de finaste torgen i världen. Under året som gick har det stundtals varit lika folktomt där, som framför Fontana di Trevi, där folk brukar trängas som på en ståplatsläktare och skymma fontänen för varandra.
Ett tips alltså till Italienälskare som måste hålla sig hemma ett tag till: forskningsinstitutet Bibliotheca Hertziana i Rom visar bilder tagna under nedstängningen på klassiska turistfällor i Venedig, Rom och Neapel (se Galerie.biblhertz.it). De bilderna är väl så sevärda som de som sändes från Mars. Att det kan finnas så få turister? Är det möjligt? Man undrar.
Missa inget från GP Världens gång!
Nu kan du få alla kåserier och skämtteckningar som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Världens gång. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
