Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Borås.  Bild: Jonas Lindstedt
Borås. Bild: Jonas Lindstedt

Johan Nilsson: Göteborg borde tacka Borås

Det är tack vare boråsarna som göteborgarna kan känna sig som storstadsbor.

Det här är ett kåseri. Eventuella ställningstaganden är skribentens egna.

Göteborgarna har aldrig riktigt fattat hur tacksamma de ska vara för Borås.

För hur det än är så måste vi inse att Stockholm inte bryr sig om oss. Jo, de säger gärna att de ”ääälskar” Göteborg, men i praktiken betyder det inte mer än att de någon gång i livet har promenerat från Avenyn till Liseberg.

Malmö? Malmö har aldrig brytt sig om något annat än Malmö. De vet inte ens att vi finns.

Men Borås. Borås bryr sig om Göteborg.

Och mer än så: det är bara boråsare som ser Göteborg som en storstad.

Det är detta som vi göteborgare borde vara tacksamma för: boråsarnas blick på vår stad, hur den i deras ögon framstår som stor och mäktig och glittrande.

När vi boråsare åker till Göteborg är det som när en New Jersey-bo åker in till New York. Vi känner hur äventyret väntar i varje gathörn.

Och nu har jag visst redan trasslat till mina pronomen.

Minns ni gångtunneln mellan Centralstationen och Drottningtorget?

Ja, jag skriver ”vi göteborgare” eftersom jag har bott i den här stan sedan 1988.

Och ja, jag skriver också ”vi boråsare”, för där hade jag min barndom och uppväxt.

Det blir schizofrent, men jag vet inte hur jag skulle göra annars.

För mig som barn var Göteborg familjeresor, skolresor, resor med fotbollslaget. Ibland ingick ett besök på Naturhistoriska eller Ullevi, men slutmålet var alltid Liseberg.

När jag kom upp i gymnasieåldern, i början av 1980-talet, började jag åka till Göteborg för att köpa skivor och gå på konserter. När jag tog mig ända bort till ställen som Satisfaction i Haga och Skivhugget vid Masthuggstorget kändes jag mig långt ute i den farliga storstadsdjungeln.

Oj, det här var långt från det trygga Nordstan och Avenyn. Och ännu längre från Borås.

Minns ni gångtunneln mellan Centralstationen och Drottningtorget?

En pissluktande, illa upplyst tunnel som folk skyndade igenom – men en boråsare som just klivit av tåget kunde bli stående länge och studera affischerna som satt i lager på flagnande lager i trappan ner.

Utställningar, konserter, föreställningar – löften om stora världen!

Göteborgarna ser naturligtvis boråsarna som bönder. Klart att storebror ser ner på lillebror.

Men glöm inte att utan Borås skulle Göteborg inte vara storebror till någon alls.

På senare år har något underligt hänt. Allt oftare hör jag göteborgare säga att de har varit i Borås över dagen. Och då menar jag inte på djurparken. De har gått en skulpturvandring eller sett en utställning på Textilmuseet.

Göteborgare som åker till Borås för att uppleva kultur! Det kunde aldrig ha hänt när jag var ung, för på den tiden existerade ingen kultur i Borås.

Dessa göteborgare pratar lyriskt om hur ”mysigt” det är i Borås. Även det skulle ha varit otänkbart för några decennier sedan, då centrala Borås mest bestod av nedlagda textilfabriker.

Medan Borås alltså går åt det mysiga hållet satsar Göteborg på anonyma glas- och betongskrapor, som man kombinerar med nya, feta trafikleder genom stan.

Att uppmuntra flanörvänliga gator, kreativ småskalighet och miljöer som är vackra för ögat står inte högt i kurs i dagens Göteborg.

När jag var ung var det självklart att resan gick från Borås till Göteborg. Det var ingen tvekan om vilken stad som lockade mest. Men i framtiden kanske allt fler kommer att göra resan i omvänd riktning.

Lillebror kan faktiskt sluta imponeras av storebror, om storebror fattar för många felbeslut.

Missa inget från GP Världens gång!

Nu kan du få alla kåserier och skämtteckningar som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Världens gång. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.