Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
Tecknar-Anders fick oförtjänt beröm av Tage Erlander i samband med en teckningsutställning i gamla riksdagshuset i Stockholm. Bild: Anders Andersö

Sture Hegerfors: Frisyren avslöjade Tecknar-Anders

Sture Hegerfors hyllar en stor tidningstecknare med göteborgska rötter

Det här är ett kåseri. Eventuella ställningstaganden är skribentens egna.

Hösten 2004 hade jag glädjen att få sammanställa en utställning vid namn "Den fantastiske Tecknar-Anders" på Göteborgs Stadsmuseum. Kvällen före vernissagen gick Tecknar-Anders, alias Anders Andersö, och jag på restaurang Kometen. Denna hade han livligt frekventerat på femtiotalet, sa han, "en stamkrog för konstnärer, skådespelare, journalister och annat löst folk".

Som sportkommentator var Tecknar-Anders träffsäker i både text och bild. Bild: Anders Andersö

Knappt hade vi satt oss till bords förrän en diskret tjänsteande hade placerat ett glas whisky framför honom (men inte framför mig). Kort därpå uppenbarade sig etablissemangets innehavare, fröken Magnusson.

– Hej, Anders, det var länge sen, sa hon. Minst femtio år sen, skulle jag tro. På den tiden arbetade jag i kassan.

Tecknar-Anders svalde.

– H-hur kände du igen mig, stammade han.

– Håret, sa fröken Magnusson. Du hade det högsta och yvigaste håret av alla. Och det ser likadant ut nu, lite gråare bara.

Medan vi senare avnjöt Kometens traditionella wienerschnitzel sa Tecknar-Anders:

– Såna här saker kan bara inträffa i Göteborg, det är därför jag älskar den här stan.

När den nystartade göteborgska kvällstidningen Aftonposten på senhösten 1951 sökte en tecknare, anmälde en viss Anders Andersson, 22 år, från Länstidningen i Östersund sitt intresse.

– Svaret var positivt. På nyårsafton tog jag tåget till Göteborg och inkvarterades på hotell Neptun vid Lilla Torget. Jag sattes i arbete direkt och i februari rapporterade jag från vinter-OS i Oslo.

Sportteckning blev Anders specialitet.

– Jag fick upp ögonen för Ingemar Johansson när han tränade inför OS i Helsingfors 1952. Jag har alltid gillat boxning och tränade som ung i BK Älgen i Östersund men släpptes aldrig upp i tävlingsringen, min kusin Astor Andersson däremot blev svensk mästare i fjädervikt.

– Jag led med Ingemar när han blev diskad och utbuad i OS-finalen mot Ed Sanders efter att ha ansetts som alltför passiv i sin boxning. Lennart Hyland var hånfull i sitt direktreferat: "Jag skäms som svensk att behöva se det här spektaklet". Faktum är ju att Ingemar inte ville ta några risker inför sin proffskarriär efter OS. Han var för övrigt alltid en försiktig boxare.

Bild: Anders Andersö

– Sanders knockades och dog i ringen 1954. Ingemar blev världsmästare i Madison Square Garden den 26 juni 1959 efter att ha slagit ut Floyd Patterson efter två minuter och tre sekunder i den tredje ronden. Oförglömligt.

Tecknar-Anders förknippas nog mest med sina idrottsteckningar. Han bevakade tio fotbolls-VM och 24 olympiska spel på plats. Han var fenomenal på att fånga och frysa idrottsutövarnas nyckelrörelser, det må gälla fotbollsspelare, skrinnare eller diskuskastare.

Inte riktigt lika uppmärksammad är han som politisk karikatyrist och idétecknare.

– Det var lite av en tillfällighet att jag kom in i politiken i slutet av 50-talet. När Aftonposten lades ner 1956 värvades jag specifikt till sportredaktionen på Svenska Dagbladet i Stockholm.

– Martin Lamm var tidningens ordinarie tecknare på ledarsidan. En dag hade han missat sin lämning och jag ombads göra något i all hast. Jag fick ihop en teckning och den ansågs så lyckad att man ville att jag skulle fortsätta. Lamm, som varit frilans på Svenskan, sökte sig till Dagens Nyheter och blev anställd där.

– De följande decennierna blev något av en guldålder för svensk politisk teckning med bland andra Lamm i DN, Edvard Lindahl i Expressen och EWK i Aftonbladet. Statsminister Tage Erlander var rolig att rita, det tyckte vi allihop.

Det är sällan man får tillfälle att stå öga mot öga med sina politiska karikatyrer.

– Men, skrev Tecknar-Anders i ett SvD-kåseri, jag kom faktiskt att träffa Tage Erlander en gång. Det var vid invigningen av en utställning med politiska teckningar i gamla riksdagshuset med alster av EWK, Martin Lamm, Mala (Malakowski i gamla Stockholms-Tidningen) och mig.

– Statsministern kom då fram till mig, tog mig i hand och bröt ut i kaskader av komplimanger över en teckning – som inte jag hade gjort.

Bild: Anders Andersö

– Lite försynt gjorde jag honom uppmärksam på misstaget. Men Erlander tyckte att det var småaktigt av mig att haka upp mig på sådana futiliteter.

Söndagen 22 mars fyller Tecknar-Anders 90 år. Anders Andersson blev vid flytten till Stockholm Anders Andersö (efter Andersön i Storsjön, där farfar hade en gård). Åtskilligt av vad han har producerat genom åren lever kvar, alla årskrönikorna till exempel, men kanske framför allt hans reseböcker tillsammans med Buster von Platen: "Orientexpressen", "Underverkens tid är inte förbi", "Good old days" med flera.

Den stiliga och av många avundade frisyren är intakt om än i en vitare nyans.

Anders Andersö konstaterar lite vemodigt:

– Min fru Ann-Margreth är borta sedan många år. Det är inte så muntert att bli gammal, man orkar mindre. Jag tecknar nästan inte alls längre. Förr tog jag långpromenader på Djurgården, nu tar jag mig med viss möda ner till Karlaplan där jag stöter ihop med en jämnårig kompis, och så strävar vi lätt småpratande fram med våra rollatorer.