Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

1/7

Kristian Wedel: Elvira Madigans hemliga koppling till Göteborg

En betydelsefull värvning kan ha inträffat på Lorensberg sommaren 1886.

Det här är ett kåseri. Eventuella ställningstaganden är skribentens egna.

I berättelsen om Elvira Madigan och löjtnant Sparre finns en göteborgsk bifigur.

Elvira Madigan – som egentligen hette Hedvig Jensen – föddes i Flensburg år 1867 och dog för ett revolverskott tillsammans med Sixten Sparre i en dansk skogsdunge i juli 1889. De hade träffats första gången när Cirkus Madigan besökte Kristianstad vintern 1887–88. Löjtnant Sparre var, precis som i visan, gift och hade två barn. Han var en skönande som skrev poesi och översatte Heine till svenska och älskade teater och cirkus.

Han verkar ha varit synnerligen olämplig som yrkesofficer.

Elvira Madigans spektakulära rymning inträffade när Cirkus Madigan i maj 1889 hade föreställningar i Sundsvall. Hon tog Stockholmståget och gensköts av Sixten Sparre i Bollnäs. De fortsatte till Danmark, tog in på hotell i Svendborg och hamnade slutligen på ett badpensionat.

Den sista morgonen gick de till en skogsdunge med picknickkorg och parasoll. Sixten Sparre medförde också sin revolver.

Det går alltså inte att veta om Elvira Madigan begick självmord eller mördades.

Nästan exakt tre år tidigare, i augusti 1886, hade hon varit i Göteborg.

Systrarna Elvira och Gisella Madigan (de var inte systrar på riktigt, utan blott i annonserna) dansade på lina i Lorensbergsparkens ljumma sommarvindar – inför grymtande herrar, avundsjuka kvinnor och betagna elvaåringar – dagligen i två veckor.

Numret var fiffigt uttänkt: den mörka slanka Gisella vandrade på sträckt lina på en nedre nivå medan den blonda kurviga Elvira högt upp vandrade på slak lina. Elvira var Cirkus Madigans klart lysande stjärna.

Någon kväll – kanske efter en halvsvag eftermiddag då mister Lockhardts vidunderelefanter uppfört sig oinspirerat och Gisella vacklat på linan – slog sig väl direktör Madigan i slang med en kypare på Lorensberg. Kyparen hade en dotter som var ovanligt vig.

Man kan bara gissa hur det gick till. Kanske fick flickan göra några konster, gå ner i spagat på gräsmattan bredvid de pinniga parkstolarna och den moriska paviljongen.

De hade haft en bulvan – den lilla ormmänniskan Hedvig Andersson från Göteborg.

Vad man säkert vet är att Lorensbergskyparen Anderssons dotter anslöt sig till Cirkus Madigan som lärling och snart började uppträda som ormmänniskan fröken Hedvig.

Hon måste hejdlöst ha beundrat den några år äldre Elvira, cirkusens stjärna.

När Elvira Madigan försvann var en av de inledande gåtorna hur hon – en hårt hållen cirkusflicka, konstant under uppsikt – hade kunnat kommunicera med Sixten Sparre.

De hade haft en bulvan – den lilla ormmänniskan Hedvig Andersson från Göteborg.

Hon smög dagligen till postkontoret och hämtade Sixten Sparres brev. Utan Hedvig Andersson hade flykten inte kunnat planläggas, Sixten Sparre hade inte kunnat kliva på i Bollnäs och paret hade nog aldrig nått skogsdungen.

Elvira Madigans död var en gränslös sorg för den lilla cirkusfamiljen, inte minst för mormodern som förgäves försökte hinna ner till begravningen i Tåsinge.

Den lilla oansenliga Cirkus Madigan blev över en natt Sveriges mest berömda cirkus och var inom några år ett av Skandinaviens största turnerande sällskap.

Allt hade sett annorlunda ut om inte John Madigan hade värvat kyparen Anderssons dotter en augustidag i Göteborg år 1886.

Missa inget från GP Göteborgiana!

Nu kan du få alla våra texter och reportage om det gamla Göteborg som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Göteborgiana. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.