Jag tror att det var New York Times stjärnreporter Maggie Haberman som yttrade detta i CNN häromdagen: allt som vidrörs av Donald Trump dör.
Tyvärr måste jag härmed meddela CNN och New York Times att det är lika illa ställt med mig som med Donald Trump.
Alla butiker som säljer kläder som jag gillar går i konkurs.
Alla tv-serier som jag uppskattar läggs ner.
Alla författare som jag gillar upphör att skriva.
Museiutställningar som jag besöker lite för ofta rivs ut i förtid.
Ni begär konkretare exempel. Nåväl.
Någon gång i vintras upptäckte jag med glädje att en liten brödbutik hade öppnat inne i Göteborgs Centralstation. Den sålde riktiga bretzels – inte den amerikanska pseudovarianten ”pretzels” som blott är salta pinnar i form av kringlor. Nej, den här brödbutiken hade mjuka, stora, salta och perfekt brända bretzels. När man blundade och åt dem kändes det som om det var morgon med ett mjukt vårregn på Unter den Linden och snart skulle man kila in på Neues Museum med en kringla i en brun påse och morsa på Neftertiti.
Om jag hade vetat vad som stod på spel skulle jag inte ha hanterat dessa flaskor så sorglöst.
Jag upptäckte denna brödbutik i vintras. I samma ögonblick som jag klev in med en uppmuntrande blick på bretzelhyllan var den självfallet dödsdömd. Den var uthållig. Den höll öppet i flera månader efter min dödskyss. Men häromdagen var dörren plomberad och när jag kikade in såg jag att disk, kassaapparat, ämbar och hyllor hade skjutits in i ett hörn i väntan på städning och ny hyresgäst.
Under våren har jag insett att mitt dåliga inflytande inte ens håller sig inom kungariket Sveriges gränser. I vintras köpte jag några flaskor danskt öl av ett för mig tidigare okänt märke: Thy. Bryggeriet låg alltså på Jyllands västkust, vid de vindpinade sanddyner i anslutning till Thyborön som alltid nämns i sjörapporten. Det var det godaste öl jag har druckit på åratal. Redan etiketterna andades dansk kultur och svalka. Jag ägde tre flaskor. Jag satt och tittade välvilligt på etiketterna. De var gula och gröna, i matta och kultiverade toner. Om jag hade vetat vad som stod på spel skulle jag inte ha hanterat dessa flaskor så sorglöst. Jag kände mig genomblåst av dansk bildning när jag drack dessa öl med en allmän känsla av Holger Drachmann, Herman Bang och Suzanne Brøgger. När jag återvände till systembolagsbutiken i Nordstan stod en vulgär aluminiumburk med gredelin etikett på det danska ölets plats. Full av onda aningar frågade jag en man med mustasch (alla män som arbetar med ölfrågor på systembolaget bär mustasch). Han betraktade mig så sorgset över mustaschen att jag trodde att han skulle börja gråta och sa att det danska bryggeriet helt oväntat meddelat att man lagt ner produktionen av detta öl för hela världsmarknaden.
Ett stycke kultur har gått under.
Jag sätter alltså väldiga krafter i rörelse. Tag er i akt.
Det finns en typ av frallor. Dessa frallor har jag köpt i butik efter butik i Göteborg, i allt vidare cirklar. Jag har följt dem över Hisingen, genom Nordstan och på Övre Husargatan och Frölunda Torg. Så fort jag har funnit dem har de försvunnit ur sortimentet.
Men härom morgonen hamnade jag av skäl som är svåra att beskriva i municipalsamhället Kinna. Det var ett vackert litet torg och en oväntat pampig teaterbyggnad. Det var en blåsig och disig morgon i Kinna. En stilla ro vilade över slätten. Nära teatern låg en butik med färskt bröd. Där återfann jag mina frallor. Jag har inte sett dem på två år i Göteborg. Det var ett underbart återseende. Jag köpte under maximala försiktighetsåtgärder två stycken.
Kinna ligger i utkanten av Göteborgs-Postens spridningsområde. Risken för att bagaren ska läsa dessa rader är liten. Men jag tar inga risker. Frallans identitet förblir hemlig. Det är sex mil till Kinna. Men man kan ju sitta på bussen och jobba.
Läs GP Världens gång
Nu kan du få alla kåserier och skämtteckningar som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Världens gång. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
