Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Göteborgs äldsta byggnadsverk. Bild: Hedvig Granéli-Wedel
Göteborgs äldsta byggnadsverk. Bild: Hedvig Granéli-Wedel

Kristian Wedel: Det är något hedniskt med Hisingen

Vem far i natten mellan de grå golfbanorna och hönshusen och skuggorna och vrider halsen av en duva?

Det här är ett kåseri. Eventuella ställningstaganden är skribentens egna.

Som Evert Taube skrev i Balladen om Gustaf Blom: ”Men det var inte detta jag skulle tala om."

Vi besökte Drottning Hackas grav i Säve. Men det var inte detta jag skulle tala om.

Utflyktsutbudet är skralt i Coronans tid. Vi cyklar på kvällarna till Färjenäs och går 200 meter uppför berget och ser hipsters grilla på den holländska kyrkomuren i Karl IX:s Götheborg.

Ibland går jag några varv runt Kyrkbytorget. Ibland går jag åt andra hållet med.

I söndags slog vi alltså till och for till Drottning Hackas grav.

Det är Göteborgs äldsta byggnadsverk. Det är någon meter högt och består av rundade, välvda eller lätt njurformade gråstenar. Det är en grav från bondestenåldern. Jag har alltid beundrat Drottning Hackas grav - inte för de njurformade gråstenarna utan för den har varit föremål för den fiffigaste marknadsföringskampanj som jag någonsin har hört någon hembygdsförening sjösätta. Det finns annars få föreningskategorier som har förmågan att samla så många enträgna och sluga snillen (oavlönade, vithåriga, knotiga) som hembygdsföreningar. Den som får en hembygdsförening mot sig är i regel förlorad. Hembygdsföreningen kan plocka hur många stenyxor och utrotningshotade vattensalamandrar som helst ur hatten.

I detta fall handlade det om att Norrleden år 1978 skulle dras genom Säve, händelsevis rakt över den gravdös som stått där i 5 000 år.

Någon hittade på att dessa fem granitblock var Drottning Hackas grav.

Ingen brydde sig om en stenåldershög. Alla brydde sig om Drottning Hacka.

Detta namnknep - som klippt ur reklambyårernas standardrepertoar - räddade Göteborg äldsta byggnadsverk.

Vi for i söndags på de meandrande vägarna över Hisingen och letade efter Drottning Hackas grav. Vi for förbi hästgårdar med små feta bruna ponnyer, förbi golfklubbar där män i grönrutiga byxor stod och tittade på järnsjuan med sårad min, och vi såg rostiga gamla amazoner med utfallna dörrar på stallbackar. Vi såg höns.

Den som får en hembygdsförening mot sig är i regel förlorad. Hembygdsföreningen kan plocka hur många stenyxor och utrotningshotade vattensalamandrar som helst ur hatten.

Drottning Hackas grav låg bredvid en röd lagårdsvägg. Fem stenar var nedstuckna intill graven. Vi arrangerade oss i stum plastisk beundran. Den nioårige pojken - som hade googlat - berättade legenden om drottning Hacka som räddat landet från hungersnöd genom att inte (vilket kungen förespråkat) döda var tredje man, utan genom att distribuera hackor för att öka åkermarken. Det framgick inte från vilket välförsett centralförråd dessa hackor hade hämtats, men på bondestenåldern fanns måhända beredskapslagren kvar. Efter en stund kom pojken i självsvängning och diktade till anakronistiska fortsättningar med telefoner och lastbilar. Det var en blåsig och solig söndag i Säve och vinden brusade i det gula gräset. Och landskapet kändes evigt med sina böljande diken och svarta ekar och det var omöjligt att tro på den lilla plåtskylt som framhöll att detta var havsstrand på stenåldern.

Men det var alltså inte detta jag skulle tala om.

Det var detta.

På översidan av den stora horisontella megaliten finns skålgropar. Sådana gropar är kända över hela Europa. Det finns i hundratusental. Kanske användes de för offergåvor.

I skålgroparna på Drottning Hackas grav låg fågelkadaver. Eller enklare uttryckt: färska offergåvor.

Vem far i natten mellan de grå golfbanorna och hönshusen och skuggorna och vrider halsen av en duva? Vad händer i Säve på natten? Är Drottning Hacka uppe och rör på sig? Det är något hedniskt med Hisingen.