Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Sture Hegerfors: Autopedens oväntade comeback

Dagens teckning är sensationell – åtminstone i mitt tycke. Det är min vän Lasse i Bålsta som har skickat den; han hittade den i nummer 6 av Allers Familj-Journal 1912.

Det här är ett kåseri. Eventuella ställningstaganden är skribentens egna.

Vad är det då vi ser på denna över 100 år gamla bild?

Dessutom blev den populär bland gangstergängmedlemmar i New York, eftersom de med dess hjälp kunde smita in i trånga gränder när de jagades av polisen.

Svar: Autopeden.

Så här introducerades den av tidningens entusiastiska men anonyma skribent: "Sagans gamla dröm om sjumilastöflarna håller i våra dagar på att få verklighetens skimmer öfver sig." Vidare:

Autopeden, såsom den nya formen af sjumilastöflarna kallas, är i och för sig i sin idé icke någonting alldeles nytt, den kan snarare betecknas som en lycklig förening af redan tillgodogjorda uppfinningar. En amfibie [här måste väl skribenten mena "hybrid"] af motorcykel och rullskridskor – är ett uttryck som i viss mån torde beteckna dess natur. Häri ligger tillika en antydan om hvad den antagligen kommer att användas till; den kommer dels att få användning i sporten och dels i praktiska lifvet.

På autoped i början av 1900-talet. Bild: Läsarbild
På autoped i början av 1900-talet. Bild: Läsarbild

Autopeden, dvärgen bland "kraftvagnar", är mycket solitt konstruerad. Mellan två låga hjul finnes en plattform med plats för en person. I framhjulet är en 2,5 hkr motor inbyggd på ett sådant sätt att alla de arbetande delarna är fullständigt skyddade mot damm. Styrstången, som kan böjas ned, hvarigenom hela apparaten, hvilken väger c:a 25 kg, blir lätt att transportera, är ihålig, så att den kan tjänstgöra som bensinhållare.

Upptill på styrstången, med hvars tillhjälp man mycket lätt kan vända autopeden, finnas apparater till att reglera motorns hastighet, hvilken i medeltal beräknas till c:a 30 km i timmen.

Allersskribenten berättade vidare att att autopedens uppfinnare var en viss mr Merkle från Middletown i Ohio, USA. Denne förutspådde att åkdonet framför allt skulle bli till nytta för lantbrevbärare.

Men så blev det inte, visade det sig med tiden. Autopeden kom huvudsakligen att användas av chica damer ur borgarklassen (en typisk sådan ser vi till vänster på teckningen).

Dessutom blev den populär bland gangstergängmedlemmar i New York, eftersom de med dess hjälp kunde smita in i trånga gränder när de jagades av polisen.

Autopeden tillverkades av Autoped Co. i New York och av Krupp i Tyskland. Den fanns också i en hopfällbar elektrisk version med med motor på framhjulet. Men folk tröttnade på autopeden i alla dess versioner, i början av 1920-talet upphörde produktionen och den föll i glömska.

Ett sekel gick. Men så för ett par tre år sedan gjorde den gamla fortskaffningsidén en plötslig och oväntad comeback i våra storstäder – till glädje för de stressade och fartglada, till förtret för "vänner av ordning" (även om fordonet nu bara får susa fram i 20 kilometer i timmen).

Nu kallas autopeden – löjligt nog – elsparkcykel och finns till uthyrning av olika konkurrerande bolag.

Hur dess framtid ser ut vet vi inte. Coronapandemin har ställt till det för uthyrarna, brukarna arbetar ju hemma numera.