I år finns all anledning att uppmärksamma kaparen, skeppsredaren och affärsmannen Lars Gathe - även kallad Lasse i Gatan och sedermera adlad Gathenhielm – lite extra. Det är nämligen 300 år sedan denna kanske Sveriges mest framgångsrika kapare dog, bara 28 år gammal.
Lars Gathe, föddes 1689 och växte upp på gården Gatan i Onsala i Kungsbacka kommun som son i en välbärgad kaptensfamilj. Gården och bostadshuset finns fortfarande kvar men är i privat ägo varför nyfikna besökare inte kan komma in och titta på det imponerande målade innertaket, antagligen målat av samma konstnär som kallats till Onsala för att måla kyrkans innertak. Pappa Anders, den välbärgade kaptenen såg nog möjligheten att höja statusen på sitt manhus genom att anlita den uppskattade kyrkomålaren.
Gathenhielm är fortfarande ett stort namn i Onsala och självklart uppmärksammade Onsala Båt- och sjöfartsmuseum i somras bygdens berömde son med en utställning.
Hur Lars tillbringade sina tidiga år vet vi inte riktigt. En minnesnedteckare skriver att " ... han lärde sig hvarken läsa eller skrifva, men kunde sköta segel, var modig, samvetslös och djerf". Någon skolgång hade han dock fått för han står inskriven i Göteborgs gymnasium år 1706 som Laurentius Gathe[3], men ej 1707. En av kaptenerna i Gathenhielms flotta har berättat att Gathenhielm tidigt talade mycket god engelska, och att han i början av 1711 befann sig i England. Vi får tro att den unge Lars Gathe fick lära sig fars jobb både vad gällde ekonomi, handel och sjöfart på plats på kontoret och på några av pappans eller hans kompanjoners många fartyg.
Under Lars barndom började det ödesdigra Nordiska kriget som medförde enorma umbäranden för såväl civilbefolkningen som soldaterna och som sedermera slutade med förlusten av stormaktsväldet och avskaffandet av det kungliga enväldet.
Med både Danmark, Polen och Ryssland som fiender i Nordiska kriget satt Sverige tveklöst illa till. Sedan även Preussen och Hannover anslutit sig till fiendesidan blev det ännu värre. Ett sätt att förbättra situationen något för svenskarna var att legalisera kaperi i Västerhavet. Initiativet kom från stadsstyrelsen i Göteborg, som dominerades av köpmännen. Erfarenhet från tidigare krig, menade stadsstyrelsen, visade att kaperiverksamhet kunde vålla fienden svåra avbräck samtidigt som den försåg hemmahamnen med viktiga varor.
Redan 1710 fick Lars kungligt tillstånd att bedriva kaparverksamhet för svenska statens räkning mot alla fientliga stater. Denna verksamhet skulle göra Lars Gathenhielm till en av Sveriges rikaste män. Under åtta års kaparverksamhet köpte och utrustade han och var delägare i ett femtiotal fartyg samt kapade fler än 80 fartyg. Guvernören över Göteborgs och Bohus län Carl Gustaf Mörner, som skrev regelbundna rapporter om kaperiverksamheten till Karl XII, ger 1717 en bild av den gathenhielmska kaperiverksamheten.
”Gathenhielm regerar som en turk; alla hans fartyg äro i sjön”. Den 29 juli, ” "I dag har Gathenhielms kapare bragt in 3 kapitabla priser med salt, vin och tobak, tagna vid Stavernen i Norge." Den 9 augusti, "Gathenhielms fransyska fregatt ligger färdig att gå ut, men han vill ha 50 soldater på färden ... Jag är så brydder av hans kaperi, att när han icke strax får som han vill, så blir han sticken och håller alla för missgynnare."
Flera av delägarna i Gathes kaparföretag var finansmän som investerade kapital och fick mångdubbelt tillbaka när varorna från kaperiet såldes på auktion till grossisterna i staden. Lars Gathe öppnade också så småningom en egen butik som saluförde vin, specerier, hampa, sill, spannmål, tobak, sidentyg och annat. Konkurrenterna lär inte ha sett detta med blida ögon men de hittade inget sätt att hindra Lars Gathe som hade kungen bakom sig.
1711 hade Lars Gathe – han adlades och fick namnet Gathenhielm först 1715 - gift sig i Onsala kyrka med Ingela, dotter till faderns affärskompanjon.
Det blev vad man tror ett lyckligt parti. Som redardotter var Ingela väl insatt i branschen vilket hon fick stor nytta av när hon fick ta över ansvaret efter Lars alltför tidiga bortgång.
Paret bosatte sig i Lars Göteborgsfastighet vid nuvarande Lilla Torget, bara ett stenkast från älven där deras fartyg låg för ankar. Inte mindre än fem barn föddes i äktenskapet varav endast en, Anders, överlevde till vuxen ålder.
Hur länge Lars hade kunnat vara kapten på något av sina skepp är oklart men förmodligen fick han efter bara några år hålla sig på land på grund av bentuberkulos som tvingade honom gå med krycka. Efter Lars tidiga död bara sju år efter bröllopet drev Ingela företaget vidare och förvaltade den stora förmögenheten. Nog måste hon ha varit en mycket imponerande kvinna – trots fem barnafödslar på sju år var hon alltså vid makens död tillräckligt insatt i affärerna och branschen för att ta över ansvaret för det lukrativa företaget.
Kaperidelen av verksamheten tog dock slut ganska snart därefter eftersom Karl XII dog bara ett drygt halvår efter Lars Gathenielm och det så småningom äntligen blev fred. Ingela Gathenhielm fick efter kungens död kämpa mot den gamla adeln som inte gillade uppkomlingar som Gathenhielms och nu kunde intrigera när kungen inte längre skyddade den framgångsrike kaparen och hans företag.
Lars och Ingela ligger begravda i Gathenhielmska gravkoret vid Onsala kyrka. Ingela hade gift om sig efter Lars död med sin granne Isak Browald men ville ha sin sista vila tillsammans med sin första man.
Trots att Lars Gathenhielm blev ett stort namn i historien vet man egentligen förvånansvärt lite om hans person. Bilden har därför kunnat varieras av uttolkare som sett hon som allt från framgångsrik sjöhjälte till smugglare och skrupelfri pirat. De riktigt fantasifulla har också skapat berättelser och sägner som ofta är mer bra berättelser än de är sanningsenliga. Så är det till exempel med skrönan om att Lars Gathenhielm och en av hans huvudfiender, den danske kaptenen och sedermera viceamiralen Peter Wessel Tordenskjold, har setts fäkta våldsamt på öarna vid kusten. I verkligenheten träffades aldrig de två öga mot öga och säkerligen inte heller som vålnader.
