Dominansen av män i kåren var tydlig.
– Vi kunde vara två tjejer av 15 polisaspiranter när vi jobbade på stan, men skillnaden hade minskat redan då.
En av de andra aspiranterna hette Niklas och blev så småningom hennes man.
Ställer upp för samhället
Ulla Brehms filosofi är att alla behöver se varandra, mötas, växla några ord och helt enkelt ”vara lite hyggligare”.
Som polis ställer hon upp för samhället. Och i många år har hon varit blodgivare. Nu tänker hon donera sin ena njure.
– En god vän och kollega är sjuk. Jag har kommit halvvägs i provtagningarna. Innan sista maj kommer transplantationen att utföras, säger hon.
I maj har Ulla Brehm varit polis i 40 år. Hon är en av sju presstalespersoner i region Väst, fyra män och tre kvinnor.
– Vårt område sträcker sig till Värmlandsgränsen, in i Skaraborg och ner till Skåne, allt som allt är det 56 kommuner.
Svarar på medias frågor
Presspersonerna svarar på medias frågor om allt från trafikolyckor, försvinnanden till mord. Och allt däremellan.
– Polisen har ett informationsansvar. Vi har koll på vad som har hänt. Allmänheten kan ha tipsat media, som kollar med oss. Med korrekt information undviks spekulationer, säger Ulla.
Ett positivt minne var när en försvunnen flicka snabbt kom till rätta.
– Från det att texten låg på en tidnings webbplats tog det fyra minuter tills en fiskhandlare ringde och berättade att han hittat henne, säger Ulla.
Kan stänga av jobbet
Vissa kvällar jobbar hon ensam, andra med en kollega vid regionala ledningscentralen, RLC, i polishuset.
– Ett lugnt pass kan vi få ett 20-tal samtal. Ibland ringer det hela tiden från tidningar, radio och tv. Då och då hör även utländsk press av sig. Nu när jag inte jobbar ute kommer jag inte så nära händelserna och har därför heller inte svårt att stänga av jobbet när jag kommit hem.
Ibland krävs en presstalesperson på plats.
– Då kan vi exempelvis stå vid ett tält där det ligger ett brottsoffer och teknikerna är på plats. Sådana brott berör mer. Som när jag kom till skolattacken i Trollhättan 2015 och till masskjutningen på Vår krog & bar vid Vårväderstorget samma år, berättar Ulla.
För tio år sedan var hon i Liberia för ett ettårigt FN-uppdrag. Första halvåret i radiobil och sedan för att få in fler kvinnor i den liberianska poliskåren.
– Ibland reste vi runt med helikopter. Då fick vi skaffa proviant så gott vi kunde. Jag gick ner elva kilo, minns hon.
– Och vet du vad? Häromdagen började jag prata med en liberiansk tjej på bussen. Hon kom hit som treåring under kriget. Nu jobbade hon inom hemtjänsten. Vi hade en hel del att prata om och blev kompisar på Facebook.
Startade ukulelegrupp
Den som startade en ukulelegrupp på jobbet utan att själv kunna hantera det fyrsträngade instrumentet är spontan.
– Ja, du milde tid att det blev så… Niklas, min man, är mycket musikalisk och är med i ett band. Han frågade om jag blivit helt galen. En kollega, Katarina i Åmål, visade mig tre ackord. Anette på plan åtta här i polishuset kunde spela visade det sig. Vi har hållit på i snart tio år nu.
Med en kollega som äkta man kan det var svårt att få fira jul ihop.
– Ja, en av oss har ofta jobbat på julafton.
Ulla upplever att samhällsklimatet har blivit hårdare med åren.
– Förr hade folk respekt för polisen och lyssnade på tillsägelser. I dag ifrågasätts det mesta. Och samhällets tillkortakommanden gör att vi tvingas utföra sådant som ingen annan tar tag i. Det är också svårt att fylla på med nya poliser. 29 000 kronor i grundlön efter sju år i yttre tjänst, ofta varannan helg, är på tok för lågt!
Hur är en bra polis?
– Trygg, stabil, modig, empatisk men samtidigt också tydlig och påhittig eftersom vi ofta ställs inför nya förutsättningar. Hen tar tag i saker och tänker utanför boxen.
Tuffa tag på träningarna
Ulla har åkt i backen och fått tänder sönderslagna som polis.
– Men de flesta smällarna fick jag nog på polisens adrenalinstinna innebandy under fysträningarna på 80-talet. Fast min enda idrottsskada inträffade för inte så länge sedan när en golfboll träffade ena fotknölen.
Ulla Brehm
Ålder: 62 år.
Bor: Linné i Göteborg.
Yrke: Polisinspektör.
Egenskaper: Tydlig, flexibel, noggrann, påhittig, problemlösare och social.
Familj: Niklas, 60, Gabriella, 33, Camilla, 31 och Lukas, 28 med respektive, barnbarnen Märta och Milo.
Intressen: Spela ukulele, laga mat, plantera, umgås med familj och vänner.
Mål: Att tala med minst två okända personer varje dag. ”Det funkar. Den go'a Göteborgsandan kommer inte av sig själv. Alla måste bjuda till. Nu tittar många ner och går som om de är på Frölunda torg.”
